Veckans matsedel v.43
Tisdag: Kikärtsbönbiffar med klyftpotatis och tomatsalsa
Onsdag: Köttfärsås och spaghetti & broccoli
Torsdag: Fisk i ugn med parmesan- och tomattäcke och ris
Fredag: Hemmagjord pizza (det fanns speciella pizzabottnar som var gluten- och mjölkfria)
Börjar lite enkelt med enkla recept, sen får vi väl avancera lite...
Jo, jag bakade faktiskt...
VALLMO- & SOLROSBRÖD
4dl Havredryck
25g Jäst
2tsk Fiberhusk
0.5dl Rapsolja
1 tsk Salt
5dl fin mjölmix (gluten- och mjölkfri från tex. Finax)
1dl grov mjölmix
2tsk honung
0.25tsk bakpulver
0.5dl vallmofrön (jag tog vita vallmofrön då blå frön lätt färgar limpan, vilket inte Misstänksamme-E skulle äta...)
1dl solrosfrön
1) Smula jäst i en skål, häll i fiberhusken och slå på havredrycken (värmd till 37grader) Låt stå 5minuter, se att jästen och fiberhusken löst sej
2) Blanda i övriga ingredienser och rör väl
3) Häll smeten i en smörad/oljad form som rymmer 1.5liter
4) Jäs i 40minuter / Grädda i 200grader i 35minuter
Brödet blev jättegott och för att vara första gången jag bakar (om man inte räknar kladdkaka och chokladbollar) så måste jag ge mig själv beröm!
Storhandling
Efter att ha rensat skafferiet, kylen och frysen från sånt vi inte ska äta (lite sparade vi som jag och N kan äta upp, det kändes tex. onödigt att kasta flera förpackningar fullkornspasta) men trots att vi sparade lite så gapade de flesta hyllor tomma!
Så nu har vi spenderat nästan två timmar på IcaMaxi (och åtskilliga kronor), kollat igenom hyllor, läst innehållsförteckningar och fått råd av butikspersonalen- så nu är vi lite bättre utbildade på vad vi får äta och inte...men det är fortfarande jättesvårt!
Har gjort iordning en matsedel för kommande vecka, ska lägga ut den här i bloggen senare (tänkte att det var bra att göra det varje söndag för att sedan kunna gå tillbaka och få inspiration) men nu, ska det göras något som aldrig gjorts i det här huset förut (eller jo, när mina föräldrarbodde här), nu ska det bakas matbröd!
(recept och bildbevis kommer i ett senare inlägg)
Underbara sjalar
Jag har alltid varit en sjal-tjej, jag bär mina sjalar till allt-
fram tills nu har jag mest haft pashminasjalar snodda kringa halsen i ett virrvarr, gärna i starka färger m e n
nu har jag verkligen förälskat mig i EsterElenora-sjalarna som säljs på CreativeLounge!
De känns romantiska och jättefina mot en höstkappa- dessutom känns de lite OddMolly-inspirerade, fast till ett betydligare billigare pris! Dessutom gillar jag kombinationen av blommigt tyg och virkad lite grövre spets!
Dagens insikt...
Men men, jag har verkligen bestämt mig och enligt N är jag den mest envisa människan på jorden så det här ska väl gå!
Hittade iallafall en bra sida med massa bra recept- ska kika vidare där och sen blir det IcaMaxi!
(måste även köpa fler godispåsar, för det är väl egentligen idag som det är Halloween va?)
Loggar in här igen senare...tills dess, ha en fin söndag!
Bus eller Godis?
N tycker nämligen att det är extremt ohygieniskt att ge barn godis som de måste "ta i med händerna" så han ger istället bort hela påsar...
Dagens middag:
Nu blir det godis, popcorn och mys i soffan- det gäller ju att passa på nu innan dietstart...
Barnmat: Fiskkaka
Det låter, och ser, lite skumt ut men efter att LillaA provsmakat den första biten tillsammans med dillsås
och potatismos så blir den med beröm godkänt...
Det här är verkligen ett tips till alla föräldrar som vill prova att laga egen mat till barnen, enklare än såhär kan det inte bli!
Fiskkaka från 8månader
400gr fisk (jag tog färsk torskfilé men det går nog med vilken fisk som helst och fryst med)
2dl grädde
3 ägg
2msk potatismjöl
1) Kör fisken i mixern/matberedaren
2) Blanda i övriga ingredienser och mixa till en slät massa (blir typ som tjock sås)
3) Häll i en 1.5liters avlång smörad form (sån som man tex. gör sockerkaka i, gärna i teflon)
4) Grädda i ugnen (grader avser vanlig ugn, vi har varmluftsugn men jag tog bort varmluftseffekten för att kunna följa receptet) 200grader i 40-50minuter
5) Skiva upp och frys in! (jag gjorde 10skivor och en sån skiva var lagom till LillaA men hon äter ganska mycket...)
Ja, det ser nästan ut som en sockerkaka...!
Ny diet för E & hela familjen?
Jag missade det och hittar det heller inte på tv4.se/play- det handlade iallafall om den danska Familjen Mauritson som skrivit boken Kärnfriska familj- en bok som berättar hur de, genom att ändra familjens kost har lindrat sonens diagnos Autism.
När Han fick sin diagnos var han 6år och spåddes att aldrig kunna gå i vanlig skola eller ha ett normalfungerande socialtliv- efter att familjen Mortensen har lagt om livsstil (med både ändrad kost, ändrade motionsvanor samt att de försökte skapa ett lugn i hemmet som inte funnits förut) så kan deras Autistiske son numer gå i vanligt skola och klarar detta utan dagliga utbrott eller apati (något han pendlade mellan tidigare).
Såhär säger familjen själv:
– Vi slutade våra jobb från en dag till en annan för att rädda familjen. Vi frilansade om nätterna och tränade vår son om dagarna och förändrade allt hela familjen åt och började med att röra på oss...
[Här är inslaget förresten!]
Här är hemsidan som familjen driver, jag har beställt boken och, efter att ha diskuterat med N♥ (jag känner att det krävs att båda jag & N är med på att verkligen testa det här, det kommer krävas enorma uppoffringar för oss alla) så ska vi nu köra igång med det här!
Såhär tänker jag:
1) Oavsett hur det påverkar just Autism så är det nyttigare än den livsstilen vi har nu...för alla i familjen!
2) Jag vill att vi provar allt som kan göras på naturlig väg innan vi tar ställning till all typ av medicinering för E!
3) Jag är själv mycket intresserad av kost mm. och tycker det här känns intressant för hela familjen!
Vad säger Ni?!
Är Ni med mig?!
(bloggen kommer uppdateras med flitiga rapporter om hur det går för oss!)
Såhär ser boken ut:
Och den kan beställas på följande ställen --->
Bokus 189kr (Bokusbloggen har skrivit ett inlägg om boken, det finns här!)
Adlibris 189kr
Sluta säg "Gliiii"
LillaA: Gliiiiiiii...
N: LillaA, när Du blir tonåring, då ska jag komma in till dej och säga GLIIIIII varenda lördagmorgon!
LillaA: Dadada-Gliiiiiiiiiiiiii!
Dock var klockan 08.30 så jag tror ändå inte vi ska klaga, som har tåv barn som sover hela nätterna!
Godmorgon & Gliiiii på Er!
En datorfri kväll...
Men nyss sa N att han måste nog ta en tur på löpbandet ikväll så då kikar nog jag in här i smyg...springa milen måste väl ändå ta en timme väl?
Hur som helst så önskar jag er en trevlig fredagskväll!
[kika gärna in imorgon då jag ska skriva ett inlägg om en diet jag fått tips om som tydligen ska hjälpa Autism... Skeptisk!]
2 goda matpajer
Den blev faktiskt jättegod, och VännenM, som är jätteduktig på mat, sa att det var den godaste paj hon någonsin ätit (nu hör ju till att M även är världens snällaste person...men det var ju ändå tydligt att hon gillade den!)
Såhär är receptet för 4personer:
(jag tog lite extra fyllning iform av extra parmesanost, soltorkade tomater & oliver)
| 125 gram |
| 3 dl |
| 3 msk |
| 5 st |
| 1 st |
| 2 st |
| 50 gram |
| 75 gram |
| 75 gram |
| 0,5 dl |
| 1 tsk |
| 4 st |
| 0,5 dl |
| 1 dl |
Tillagning
1) Värm ugnen till 200grader
2) Gör pajdegen och förgrädda i 10minuter (jag använde färdig smördeg på rulle)
3) Blanda övriga ingredienser (ja, ha i grädden och äggen tillsammans med grönsakerna) och häll i pajskalet.
(jag stekte lite på löken innan, då jag inte gillar lök som blir kokt)
4) Grädda i ca40minuter
(Servera med tex. sallad, baguetter, kryddad cremefraiche)
En annan vegetarisk paj (nej, vi är inte vegetarianer men äter mycket vegetariskt) för 4personer:
Deg
3dl vetemjöl
100gr smör
1st äggula
1msk vatten
salt
Fyllning
3st mellanstora sqush
3st ägg
0.5dl grädde
250gr chèvre
1gullök
vitlök
salt/peppar/hackad gräslök/körvel
1) Gör pajdegen och förgrädda i 10minuter
2) Hacka squashen i centimeterstora bitar och stek den tillsammans med löken
3) Blanda squashen, smulad chèvre och övriga ingredienser och häll i skalet
4) Grädda 225grader i ca40minuter
[jaja, de är kanske liiite brända men strunt i det...]
Värk i kroppen & REA
När jag låg där inatt och inte kunde sova tänkte jag på de stackars människor som har ständig värk, som aldrig ger med sig och som aldrig kommer gå över- jag beundrar verkligen de människorna, att det orkar!
Dagen idag har mest bjudit på vila i soffan tillsammans med vetevärmaren och ibland E som skuttar förbi och säger "oj, är lilla Mamma sjuk i huvudet?"...förra gången jag vilade på soffan hade jag nämligen huvudvärk, vilket blev sjuk-i-huvudet...!
Nu ska jag dock samla ihop mig, klä mig och åka in en snabbis till stan då en av mina favorit-inredningsbutiker skall upphöra så det är 70% på allt idag- det kan inte ens lite värk stoppa!
Trötthetens trötthet!
Har precis tagit en jättevarm dusch, höjde tom temperaturen på fjärrvärmepanelen för att få vattnet riktigt kokande hett- det är det enda som hjälper mot värkande gravidmage och rygg!
Nu ska jag landa i soffan, äta upp resterna av chokladkakan från igår och kanske tillåta mig somna på soffan...
Nya tag imorgon!
Jag är så trött att jag säger som Linda Evangelista: "Jag går inte upp för mindre än 80,000"
[enda skillnaden är väl att MsEvangelista faktiskt blir erbjuden pengarna medan jag kommer få ligga kvar i sängen tills jag ruttnar... ]
När barnen sover...
[Återkommer senare!]
Tankar kring Förskoleklass!
Hur har Ni tänkt?
Har era barn gått kvar ett år eller följt med de i sin åldersgrupp?
E är född i oktober, så han är ju mer jämngammal med de tidigt födda som är 06:or än de i sin egen åldersgrupp, och han skulle kunna behöva mogna ytterligare ett år kanske? Det är stor skillnad på E idag och bara för 6månders sen mognadsmässigt.
Det är jättesvårt!
Något som jag även vill ta hänsyn till är att rektorn på E's blivande skola sa att det fanns 57st. 05:or (E är alltså 05:a) i området och 33st. 06:or, vilket betyder extremt olika storlek på klasserna, då det blir två klasser i varje årskurs oavsett antal barn...
En annan sak är det som N sa när han och jag pratade om det här igår att om vi väljer att E ska gå kvar ett år extra på dagis så har ju vi liksom bestämt att han inte kommer klara Förskoleklassen...utan att ge honom chansen- han kanske kommer klara det galant?!
Det vet man ju inte heller...
Möjligheter som finns:
1) Han stannar kvar på dagis ytterligare 1år och börjar Förskoleklass med de som är året yngre
2) Han stannar kvar på dagis ytterligare 1år och börjar 1an direkt med de i son åldersgrupp (han hoppas alltså över förskoleklassen)
3) Han går med sin åldersgrupp och börjar förskoleklass och sedan 1an som vanligt
4) Han går med sin åldersgrupp och börjar förskoleklass med dem och sen går om förskoleklassen om han inte klarar den
Usch, alla avgörande beslut vi tvingas ta!
Pumpalyktor- it's Halloween!
göra lyktor av- med lite assistens av oss mammor så blev det riktigt bra tillslut och barnen var jättenöjda!
Just nu i HusnrÅtta
E's beskrivning av bilden: "Tre små björnar står och ser glada ut, tillochmed den
gula björnen ser glad ut, fast han har glasögon..."
Godmorgon Torsdag!
Idag är ju tordag vilket innebär att E är ledig från dagis och vi ska ägna dagen åt att köpa garderobsinredning till vår klädkammare samt leta efter ett par byxor som jag ska ha när Svärmor fyller år nästa helg- har inga större krav än att de ska vara svarta och att jag ska komma i dem med min gravidmage...
Men första- E's övningar (och en kopp kaffe såklart)!
Tankar kring Förskoleklass
Hur har Ni tänkt?
Har era barn gått kvar ett år eller följt med de i sin åldersgrupp?
E är född i oktober, så han är ju mer jämngammal med de tidigt födda som är 06:or än de i sin egen åldersgrupp, och han skulle kunna behöva mogna ytterligare ett år kanske? Det är stor skillnad på E idag och bara för 6månders sen mognadsmässigt.
Det är jättesvårt!
Något som jag även vill ta hänsyn till är att rektorn på E's blivande skola sa att det fanns 57st. 05:or (E är alltså 05:a) i området och 33st. 06:or, vilket betyder extremt olika storlek på klasserna, då det blir två klasser i varje årskurs oavsett antal barn...
En annan sak är det som N sa när han och jag pratade om det här igår att om vi väljer att E ska gå kvar ett år extra på dagis så har ju vi liksom bestämt att han inte kommer klara Förskoleklassen...utan att ge honom chansen- han kanske kommer klara det galant?!
Det vet man ju inte heller...
Möjligheter som finns:
1) Han stannar kvar på dagis ytterligare 1år och börjar Förskoleklass med de som är året yngre
2) Han stannar kvar på dagis ytterligare 1år och börjar 1an direkt med de i son åldersgrupp (han hoppas alltså över förskoleklassen)
3) Han går med sin åldersgrupp och börjar förskoleklass och sedan 1an som vanligt
4) Han går med sin åldersgrupp och börjar förskoleklass med dem och sen går om förskoleklassen om han inte klarar den
Usch, alla avgörande beslut vi tvingas ta!
Dagens förskolemöte
Iallafall så satt två av E's fröknar samt rektorn och väntade på mig och på bordet stod urdruckna kaffekoppar så min första tanke var såklart att nu har de suttit och pratat ihop sig- klumpen i magen växte ännu lite mer!
Sen satte vi oss ner och jag bad att få förklara min situation och mina tankegångar först, innan någon annan hann säga sin mening- kändes enklast att få börja själv utan att ha hört vad de hade att säga. Berättade om E's diagnos, vad den innebar konkret för honom (jag tycker att diagnosbarn ofta samlas ihop till en klump men diagnosbarn är ju lika olika varandra som vilka barn som helst) och hur jag uppfattade att hans lärande bör läggas upp och hur hans starka sidor kan lyftas fram på bästa sätt.
(Jag påpekade också att jag hade satt mig in i vilka lagliga rättigheter vi har samt vilka krav vi kan ställa på kommunen, vilket var ett tips från Er läsare!)
Därefter säger Rektorn att hon haft fel(!), att hon inte riktigt insett vidden av mina krav och att hon var villig att försöka tillgodose mina krav på bästa sätt ! ! !
Sen fortlöpte mötet på bästa sätt, vi diskuterade hur personalen ska gå tillväga för att hjälpa E, hur hans behov ska kunna tillgodoses samt hur de ska stärka hans redan starka sidor- dessutom ställde jag krav på att de skulle få extra resurser till E's avdelning vilket skall användas för att ta in en extra personal som ska kunna ägna mer tid åt E och pusha hans lärande- vilket också rekton gick med på ! ! !
Dessutom, också efter tips från er läsare, så bokade vi in ett uppföljningsmöte om tre veckor- där vi ska gå igenom dels hur de nya rutinerna fungerar för E och om de gjort några framsteg eller om något skall ändras.
Dessutom lyftes frågan om E's övergång till Förskoleklass (dvs. nollan), E är 5år och skall alltså till hösten byta från dagis till Förskolan- frågan vi nu måste sätta oss in i är om han ska stanna på dagis ett år till för att hinna mogna (han är även född sent på året så han är mer jämnårig med de födda året efter) eller om han ska följa med till Förskoleklassen och se hur det går...
Hur har Ni andra gjort med era barn?
(skriver mer om mina tankar kring detta i ett eget inlägg)
Men som sagt, ett jättebra möte och jättemycket av era tips och idéer var verkligen värdefulla!
♥TACK♥
Hemma från Kontaktdagen
och kycklingrester från gårdagens sallad, smakade underbart för en gravid som inte hann äta frukost...!
Kontaktdagen gick bra, ingen utan E's fröknar var speciellt pratiga, om det berodde på Nalledagens speciella schema eller på något annat vet jag inte- huvudsaken är iallafall att jag var där och visade att jag faktiskt kommer dit!
Dessutom tycker jag det gick bättre för E än jag trott, han satt still (fast rörde lite oroligt på sig efter att ha suttit prick-still i 30minuter) och var tyst- däremot märkte jag ju att han inte lyssnade under sagostunden tillexempel, då satt han i sin lilla värld och när jag frågade honom vad han funderade på sa han jag tänker på vart Mario har sin lilla bil på natten, jag tror inte han har något garage... Så inte lyssnade han på Gullock-sagan iallafall...men han satt still!
Dessutom ritade han en jättefin Nalle på målarstunden men personalen sa att han var lugnare och duktigare när jag satt brevid honom och pushade honom än vad han i vanliga fall är...
Så, det är väl det han behöver...?!
Nej, nu ska jag sätta fart här hemma, för i eftermiddag får vi lite sällskap i form av Vänner med sina 2barn, så nu ska jag göra en paj att bjuda på... En vegetarisk paj- blir den god kommer receptet senare!
[Återkommer med ett inlägg om dagens möte samt svarar på kommentarer senare...]
Idag: Internationella Nalledagen
Den internationella Nalledagen har firats den 27oktober sedan år1998.
Dagen firas på initiativ av PR-föreningen (som är en förening för nordiska bibliotek) och har sedan år 2001 haft sin egen Födelsedagssång vilket är Bamsefars Födelsedag.
Den 27/10 varje år firas International Teddy Bear Day speciellt i USA och Storbritannien, men nu också gemensamt på Norden bibliotek sedan 1998. Teddybjörnen har ju blivit uppkallad efter USA:s president Theodore ” Teddy ” Roosevelt (fick Nobels fredspris 1906) och historierna om teddybjörnens namn är många. En är att presidenten vägrade att skjuta en björn vid en björnjakt och denna händelse väckte stor massmedialt intresse. Varför då den 27/10? Det var president Teddy Roosevelts födelsedatum.
Varför då uppmärksamma nallen? Nallebjörnen är kanske den käraste leksak som finns och som älskas både av unga och gamla. Nallen återfinns också som populär figur i många böcker och även i musiken. Vi vill se nallen som symbol för kärlek och trygghet och naturligtvis sammanknippas med gemenskap och bokläsning.
Påväg till dagis...
Men men, det enda jag kan göra är att ta-tjuren-vi-hornen och gå dit och hoppas allt går min väg!
Försöker tänka som så att alla underbara föräldrar till diagnosbarn har ju klarat det här-
så då gör väl jag det med- eller hur?!
[Är hemma igen vid 13.00- kikar in då!]
Dagens lycka och mat!
Lyckan för en Mamma är att få vara ensam på toaletten i 5minuter,
höra barnens glada lek på nedervåningen och höra hur Sambon fixar mat i köket...
Lycka i all enkelhet!
Haha!
Dagens mat:
Sallad med grillad kyckling, knaperstekt bacon, kallt kokt ägg, krutonger och Ken's Creamy Caesardressing- jättegott och enkelt!
[och ja, det låter lite skumt med ägg i men det är faktiskt gott och gör det lite matigare]
Tankar ifrån en osäker mamma...
Nåväl, ska gå min vanliga bloggrunda nu- uppskattar Er, mina fina läsare, hur mycket som helst!
Med era peppande ord i ryggen kommer jag iallafall försöka mitt allra bästa imorgon-
och ja, det hade varit bäst att ha någon med mig (har fått många tips om det) men mötet blev så snabbt inplanerat att det inte hinns med, ska be om ett uppföljningsmöte (också ett tips) och tills dess ska jag fixa någon från landstinget som kan följa med mig!
Kikar in här senare igen!
Upptagen dag!
Dagen idag har verkligen varit krävande...psykiskt...!
Flertalet samtal har ringts, lagtexter har lästs (haha, "lagtexter har skrivits" höll jag på att skriva- det hade ju iofs varit underbart att skriva sina egna lagar...), anteckningsblockets sidor har fyllts och kalendern har nästintill fulltecknats...
Nu är N på firman och skriver ut de lagtexter som jag fick tips av ASADHD-pappan och skulle handla med sig något ätbart påvägen hem- om jag får gissa så kommer han inte hem förrän ganska sent...när han väl är på firman är det många som drar i honom och han blir en liten Alfons som ska-bara.
Fick prata med en jättebra kvinna på Komunen som förklarade exakt vilka krav jag kan ställa på en komunal förskola, att det finns pengar som varje rektor tilldelats som är öronmärkta för barn med specialla behov (något som E's rektor inte alls nämnt utan enbart hänvisat oss till Landstingets resurser) och hon sa även att det var en självklarthet att jag skulle få de intyg jag behövde för att miximera chansen till att få vårdbidraget som jag sökt.
Blev så glad att jag höll på att börja grina i telefonen av tacksamhet...
En sak som gör mig orolig inför mötet imorgon är att när E hämtades idag så frågade jag E's kontaktpersonal om hon skulle närvara på mötet imorgon och fick till svar "Ja, men det var väl inget speciellt mer än ett litet informationsmöte va?" - blev så paff att jag inte hann komma på något bra svar utan sa bara "Nja, lite mer än så var det väl..." och sen så kom det andra föräldrar så det blev inte mer sagt om saken...
Undra vad rektorn har sagt till E's personal- det är ju inget informationsmöte ! ! !
Dessutom har jag, sedan länge, haft en inbokad kontaktdag så den kan ju bli intressant- dessutom är det NALLEKALAS på dagis imorgon- vad nu det är...?
Ny dag, ny samtal...
Ny dag & Nya samtal...!
Vaknade utvilad efter att N tagit LillaA inatt- så jag ska inte klaga alls och efter en lång dusch
och frukost känner jag mig som en ny människa.
Tänk vad lite bredda smörgåsar och kaffe kan göra för en Mamma?!
Som sagt, nya samtal var det ja' - lika bra att ta tag i dem direk då de flesta brukar vara svåra att få tag i...
[Kikar in här senare och besvarar alla kommentarer och ska fixa iordning min länklista så jag får med alla bra bloggar jag läser!]
Måndagslistan
♥ Att jag har så fin familj!
♥ Att jag fått mycket gjort under dagen
♥ Att jag skrattade högt över konversationen mellan MariaMontazami & hennes mammas diskussioner...
♥ Att jag faktiskt vågade stå på mig och kräva saker jag/E har rätt till!
♥ Att jag har en underbar Mamma som alltid ställer upp!
♥ Att jag funnit så fina Vänner här på bloggen som har ton av erfarenhet som de gärna delar med sig av!
Britta som började med den här listan hittar Ni här!
[En sånhär lista borde alla göra varje dag egentligen...]
Yta är allt...
...mitt i alla inlägg om bråkiga rektorer och jobbigheter så hamnade jag hos MormorMu och Hon hade skrivit ett inlägg om Vanita, som var med i senaste Lyxfällan- såg Ni det?
MormorMu hade länkat till hennes blogg samt skrivit om ett inlägg som Vanita skrivit tidigare iår-
jag var bara tvungen att gå in och läsa just det inlägget (i övrigt var bloggen såklart inte speciellt intressant, vi delar inte samma intressen jag och Vanita så att säga...)
Inlägget:
Vanita hade sett en SverigeDemokrat som hade delat ut "propagandatidningar" och Vanita hade spatserat
fram till dem och börjat argumenterat med dem...innan hon efter ett tag insåg att personen ifråga delade ut SvenskaDagbladet- men SD och SD tyckte Vanita... Häpp!
[Bild: Vanitas blogg!]
Rektor-problem1
Pratade som sagt med E's rektor idag och hon ville återkomma ang. ett ev möte. Ringde efter det samtalet vidare till komunens ansvarig för Förskolorna och fick prata med en kvinna som hade hand om just detta (otroligt att hamna rätt direkt!) och hon sa att det finns klara direktiv för vad som kan krävas och förväntas av en komunal förskola. Hon tyckte det var konstigt att det inte var en självklarhet att få detta nedskrivet om det krävdes för E's fortsatta utveckling och förskolegång- så imorgon skulle jag ringa hennes administratör och få detta mailat till mig och sen fick jag även numret till förskolans specialpedagog som man kan be komma ut till förskolan och spendera några dagar med E sedan utvärdera personalens arbete och ge förslag på åtgärder- varför har ingen sagt att den möjligheten finns?
Kanske för att förskolan är rädd för kritik...???
Eller för att de inte vill förändra något...???
(ja, jag vet att jag är extremt negativ och kritisk nu men såhär känns det...!)
Väntade in i det längsta på att Rektorn skulle ringa och kl.15.50 ringde hon, med andan i halsen, och sa
-Onsdag kl15.00 är det möte- välkommen! *klick*
Så, trots dåligt bemötande så fick jag iallafall mitt möte, på onsdag kl15.00- så jag är nöjd!
Sen återstår det att se vad det mötet ger i slutändan, ska iallafall se till att komma dit väl påläst och väl förberedd!
Fortsättning följer...
Tapettankar...
Har idag varit runt och kikat på tapeter till sovrummet, har hittat den tapeten som vi vill ha som fondvägg (i ett snedtak) men det vi är osäkra (och oense) om är vilken tapet vi ska ha på övriga väggar?
Jag tycker vi ska ha en neutral tapet i samma färg som bottenfärgen i fondtapeten medan N tycker vi ska ha en tapet med bottenmönstret i fondväggen- jag är rädd att det ger ett orolig intryck...
Vad tror Ni?
[det kanske är svårt att se men det är en grå/beige botten med ljusare små prickar & vill Ni få en liten bild av hur vårt sovrum ser ut så kan Ni se sovrummet i HUSnrNIO här...vi bor i HUSnrÅTTA så det är samma planlösning...]
I övrigt har det varit en ganska effektiv dag, vi lämnade LillaA hos Mormor och sen gick det i top speed fram tills dess att vi landade hemma hos Mormor (och Morfar) framför en kopp kaffe och nybakade bullar.
Vi har, förutom bestämt tapeter, även bestämt villen garderobsvägg vi ska beställa från XL-bygg, köpt lottringar till E's julfest, påbörjat shoppingen inför E's allra första julklappskalender, veckohandlat mat, sett ut den tvillingvagnen (nej, vi har ju inte tvillingar men iom att LillaA blir så "världens minsta storasyster" så behövs en tvillingvagn) vi ska beställa samt varit till banken och dessutom ringt 1miljon samtal (mer om det i nästa inlägg!).
Nu sitter vi och inväntar att vår Sushibeställning ska bli klar för avhämtning och sen väntar en måndagskväll framför TV:n...
Återkommer!
Rektor-problem
Enligt barnläkaren som vi träffat behöver E individuell träning i form av enskild träning anpassade till hans invidivuella nivå samt gruppträning under individuell handledning. När jag sökte vårdbidrag så ville de såklart ha in journalkopior samt intyg från förskolan ang. vad de anser om E's förskoleschema och vad han klarar av/inte klarar av- jag kontaktade då personalen på hans avdelning som hänvisade mig till rektorn.
[Vilket från början är dåligt så de flera gånger påpekat att hans schema är tillräckligt långt och att han liksom "skärmar av sig" när han blir för trött...]
När jag kontaktade rekton för flera veckor sedan och bad om detta ville hon inte uttala sig om ett specifikt barn [vilket är lite konstigt med tanke på att jag som mamma borde ha rätt till att veta allt kring mitt barn!]- och när jag då istället bad om en skrivelse om vad förskolan har att erbjuda generellt (alltså om de kan erbjuda individuell träning för barnen mm.) så ville hon heller inte uttala sig om det ! ! !
Har man inte som förälder rätt att veta vad just deras barns förskola har att erbjuda?
Det borde man ju få reda på så man vet vilken förskola man ska välja eller hur?
Det måste väl finnas nedskrivet vad varje förskola har för inriktning?
Ringde henne idag igen och bad om ett möte, vilket hon inte visste när det skulle kunna bli- gissningsvis för att hon antingen inte vågar/vill konfronteras eller av det faktum att hon hade semester förra veckan...
Om hon återkommer under dagen som hon lovade återstår att se...förra gången tog det över två veckor...
En morgon utan kaffe?
Idag är första morgonen som det varit jobbigt att gå upp med LillaA, hon brukar annars ligga och mysa i sin säng fram tills dess att hennes föräldrar orkar upp- men inte idag, antagligen ett resultat av en barnfri kväll igår då hon somnade tidigare än vanligt!
Hur som helst så har jag, dagen till ära, gjort mig en Chai-te-latte!
Fick, för ett tag sen, en prova-på påse Chai-te och idag kändes som en bra dag att prova-på...
Vet fortfarande inte om det kommer bli någon större favorit, jag är nog en inbiten kaffe-med-mjölk-tjej,
så för säkerhetsskull puttrar även kaffebryggaren i köket!
Idag kommer återigen bli en fixdag, hur mycket kan man egentligen ha att fixa?
Med E's skola som närmar sig, osamarbetsvilliga rektorer (mer om det i nästa inlägg), E's mage som inte riktigt vill fungera som den ska och försäkringskassan så känns det som att fix:et aldrig kommer ta slut...
Så nu på morgonen ska det ringas samtal, sen ska banken besökas och ev. IKEA!
Men som sagt, en chai-te-latte och den vanliga bloggrundan!
Godmorgon på Er!
Beställt!
Jag är medlem på en sida som heter Campadre [tror minsann det var FrökenM som tipsade mig om den sidan, precis som så många andra bra tjäna-pengar-sidor!].
När jag kikade ikväll så hade de specialpris på produkter från Weleda. Det fanns bla. ett mamma-baby-kit som, enligt beskrivningen, passade såväl den nyblivna mamma som gravida. Och då jag är både gravid och nybliven mamma så tycker jag att jag verkligen förtjänar det här produktkitet!
3 klick senare...är det påväg hem till mig!
Det är farlig enkelt att handla på nätet...
[Och nej, jag tror inte att Havandeskaps oljan motverkar bristningar...]
Återigen; Mys!
har nyss lämnat av E hos sin Pappa, så nu känns huset stort och tomt... Fick iallafall trevligt sällskap av Grannarna på promenaden, annars brukar just promenaden tillbaka hem vara lite halvjobbig!
Nåja, nu sitter en mätt LillaA på golvet brevid mig och N är till affären för inhandla det som behövs för en bra söndagskväll: Tacostillbehör, popcorn & grönsaker med dipp och en liten godispåse (jag tror knepet för att inte äta godis varje dag är att köpa små godispåsar som garanterat tar slut).
Så nu kör vi...SÖNDAGSMYS!
[Loggar in här igen senare...]
Felcitat och felskrivningar och andra dumheter!
Läste en krönika (eller vad det kan kallas?) av Kerstin Weigl på Aftonbladet.se,
den handlade om Lasermannen och skrevs med tanke på att det nu härjar en ny Laserman samt att den
första Lasermannen nyss varit i Tingsrätten för att försöka få sitt straff tidsbestämt- hon skriver bra och det är en intressant artikel (för Er som inte läst boken Lasermannen, kan den rekommenderas!)
I slutet av artikeln är det en sammanfattning av vad myndigheterna säger angående hans ansökan om benådning och i sista punkten står följande:
- Han har diagnosen atypisk autismspektrumstörning och antisocial personlighetsstörning, som kännetecknas av självupptagenhet, instabilitet, bristande empatisk förmåga och aggressivitet.
Atypiskt autismspektrumstörning innebär att man har delar av en autismdiagnos som stämmer men det är för få delar för att få en diagnos som säger att "man har Autism", enkelt kan det sägas att det är Autism i en lightversion.
Läser man det som står skrivet i AB lite snabbt och raskt så kan det dock lätt tolkas som att det kännetecknas av självupptagenhet, instabilitet, bristande empatisk förmåga och aggressivitet vilket är helt fel!
Visserligen står det grammatiskt rätt men det kunde gärna ha förtydligats- det är sånt och liknande skrivelser som bidrar till att misstänksamheten mot diagnosbarn och att rädslan för dem finns!
Dessutom så hjälper det inte att det på olika bloggar skrivs länkar i stil med "läs om autistiske Lasermannen" mm. Sånt är både kränkande mot barn/vuxna med just den diagnosen och helt onödigt då Lasermannens beteende inte på någotvis är synonymt med hans ev. autismdiagnos- tyvärr vet inte folk det...
Sopan
Gick direkt in på Ticnet.se och bokade varsinn biljett till mig & E- så nästa fredag kl.10.30 kommer vi sitta på våra platser fulla av förväntan- E fullkomligt älskar att gå på teater och brukar vanligtvis sitta stilla som ett ljus och bara njuta av föreställningen!
Hoppas Sopan är bra, har för mig att jag såg den med skolan när jag var liten och tyckte om den jättemycket!
"Sopan är en smutsig liten figur som bor i skogen, utan att tänka sej för slänger hon skräp omkring sej och utanför hennes barack har det blivit en stor hemsk sophög.
Tanterna, som brukar gå sina promenader precis förbi Sopans hus, får till slut nog och begär hjälp hos Renlige Sven på miljökontoret.
Detta håller på att ställa till det rejält för Sopan som hotas av att den stora grävmaskinen ska komma och gräva bort både sophögen och hennes fina gamla barack….Sopan blir förtvivlad, hon vet ju inte att hon gjort fel och inte vet hon hur hon skulle göra för att det ska bli rätt!! Som tur är brukar barnen leka i hennes skog och när de hör hennes gråt kommer de till undsättning…
På ett roligt och medryckande sätt berättar Sopan sin historia. Publiken får vara mycket aktiv i denna föreställning som blandas med sång, musik, bus och sopsortering"
[Jag tycker Sopan ser lite läskig ut...]
En lite Sorglig Söndag!
blåbär, hallon och vispgrädde- till det, gicetvis, ett stort glas kaffe med mjölk!
Dagens idag innebär inga större planer, mer än att E ska till sin pappa vid 17.00-
och stanna där över natten!
Jag vet att det är bra för honom att vara hos sin pappa, jag vet att det är det rätta men åndå så får jag en klump
i magen...jag vill inte lämna bort min lillprins (ja, jag vet även att han är 5år...)
Usch, ska försöka tänka bort den känslan och ha en rolig dag med familjen och försöka tänka på att det ändå är positivt att hans pappa vill ha honom hos sig ibland... Men ändå- Usch!
Nu ska iallafall jag och E ta tag i dagens övningar, så det iallafall blir gjort- söndagar brukar vara lediga från övningar men idag tänkte vi klippa "dukar" (Ni vet, när man viker ett A4-papper några gånger och sen klipper av hörnen etc. - När det sen veklas upp har ett mönster tagit form, något som E tycker är jättekul...och numer ha vi dessa färgglada pappersdukar på varje bord & bänk här hemma!)
Hoppas Ni får en fin söndag!
Det här är vi!
Hur som helst, jättekul och Födelsedagsprinsessan blev jätteglad för sin ABC-tavla!
För övrigt så uppförde sig E exemplariskt, han var med på lekarna och han satt still och åt- vad det berodde på vet jag inte men kanske så hade mitt samtal med honom innan kalaset någon liten inverkan?
Vi pratade iallafall om vad som var okej att göra på ett kalas och vad som inte var okej...det kan ju ha haft inverkan?
Hur som helst, så satt vi några mammor och fikade under tiden barnen kalasade- och när de frågade mig frågan "Hur är det med dig då?" (antagligen syftandes på graviditeten) så bestämde jag mig för att vara sådär obekväm som ingen förväntar sig och svarade "Jo, men det är bra men det är ju lite jobbigt...."
och sen berättade jag och E's utredning och dess resultat!
Och motsatt till vad jag trodde så var det inte alls jobbigt eller svårt att sätta ord på det, på ett lagom sätt, utan det var enkelt och faktiskt befriande!
Samtidigt som det kom fram saker som "jaja, men det har ju den killen" osv.
Det visade sig tom. att det förra året gick en liten grabb som hade autism (vilket jag aldrig skulle kunna gissat) soom gick på dagis ett extra år för att komma ikapp...och nu klarade sig jättefint i skolan!
Varför pratar inte folk som sånt här?!
Varför ska det hemlighållas och varför ska det hysch-hyschas om dessa diagnoser, som verkar betydligt
mer vanliga än man tror?
Nu när jag skriver det här så inser jag att jag bidrar till allt hysch-hysch då jag valt att vara anonym- för att inte helt förta det jag själv skriver så....
Det här är E & jag (ja, vi är i badrummet och ska precis borsta tänderna innan läggdax)!
[att inte LillaA är med på kortet beror helt på att hennes pappa inte vill ha kort på henne på nätet, vilket jag såklart respekterar & jag själv vill inte heller ha massa bilder på E i bloggen så this is once in a life time...]
Trevlig Lördag!
För här hemma är allt redo & förberett för alla ovanstående sorters mys!
Familjen sitter samlad i soffan, middagen står i ugnen & filmen Madagaskar rullar på TV:n...
Nu ska vi strax äta helstekt oxfilé (hos oss hade de tydligen färsk, svensk oxfilé för jättebra pris på Lidl idag, så Snälla Svärfar kom förbi med 2kg till oss förut...så nu ska vi provsmaka! Jag blir alltid så nervös när jag ska tillaga dyr mat...vilket iofs inte är speciellt ofta), klyftad Mandelpotatis och pepparsås- återkommer senare och svarar på era kommentarer!
Enligt google.se ska helstekt oxfilé se ut såhär...
Rabatt på barn...
Var på LINDEX idag- då fick man ta 3 barn & betala för 2...
Vi har dock tillräckligt med barn redan känns det som!
Utvilad på alla sätt
När LillaA slog upp ögonen vid 06.30 gjorde vi, motsatt till vad vi brukar göra, en flaska välling (istället för gröt) till och lät henne somna om- sen tog det två sekunder så sov vi också och vaknade inte förrän LillGumman knorrade igen kl.09.30!
Härligt!
Sen rindge E och frågade om Han kunde stanna och äta lunch hos Mormor & Morfar så nu ska vi snabbplocka iordning här hemma, sen ut och handla- och sen är det ytterligare ett födelsedagskalas för mig och E!
Verkar bli en bra lördag!
En svag liten MammaMorran...
Så nu är vi hemma, mätta, belåtna och en familjemedlem mindre!
E är van att vara hos sin Mormor & Morfar och älskar att vara där- det är det enda stället i världen som Han verkligen finner lugnet och välbefinnandet infinner sig direkt han kommer innanför dörren.
Jag trodde dock aldrig Han skulle vilja stanna kvar när vi andra skulle åka men då hade E redan lagt sig tillrätta i soffan med en skål chips balanserandes på magen och konstaterade förnöjt att "hos Mormor & Morfar får man alltid två olika sorters chips!"
Innan vi åkte till Mormor & Morfar var jag och E till E's frisör, han har haft samma frisör varje gång han klippt sig och det har faktiskt fungerat jättebra- idag hade det dock blivit ett missförstånd med tidsbokningen och det var istället en helt annan frisör som tog emot oss. Kände hur hjärtat hamnade i halsgropen och jag trodde att nu kommer han vända-ut-och-in-på-sig men gissa hur förvånad jag blev när han bara ryckte på axlarna och hoppade upp i stolen... Så nu är han nyklippt och fin dessutom!
Nej, nu ska jag vandra min vanliga bloggrunda...
Funderingar...
Det är ju inte så att han är i "en annan värld och okontaktbar" utan det är att oavsett vad vi gör så pratar han som dem, gör deras rörelser osv.
Jag blev så desperat att jag i förmiddags ringde BUP för att få råd- och rådet jag fick var att återkomma på måndag då det kommit tillbaka från sin konference!
Jag förstår att de behöver utbildas, åka på konferencer men visst är det typiskt?
Så, min fråga- hur gör Ni andra med liknande upplevelser?
Ska man "gå in och bryta" genom att höja rösten? (det enda som fungerar...men det fungerar bara ett tag)
Eller ska man låta honom va?
[Återkommer senare ikväll och svarar på era härliga kommentarer!]
Fruktpuré & Godmorgon!
[Kan ju bero på att hon helt ratade den nya 8månadersgröten imorse...]
Satt uppe och pillade med bloggdesignen till sent inatt, så imorse tog jag mig en sovmorgon- vaknade vid 10.00!
Vet inte när jag sov så länge senast...
Dags att plocka iordning här hemma och så blir det en långpromenad, vädret är underbart här idag, dock ligger det hagel i drivor (som kom inatt) vilket gör att det ser ut som det snöat- lite mysigt faktiskt!
Vad gör Ni idag?
ADHD och Aspergers syndrom - "Hjälp, hur gör man?"
"ADHD & Aspergers syndrom- "Hjälp, hur gör man?"
Lotta Abrahamsson arbetar som pedagogisk handledare och föreläsare. Hon har lång erfarenhet av att arbeta med social och emotionell utveckling vid Autismspektrumtillstånd (AST) och ADHD.
Målgrupp: Både nya och tidigare deltagare
Med två egna diagnoser (ADHD och AS) så har hon en unik förmåga att förstå och beskriva hur individer med ADHD/AS kan tänka. Hon visar FLER metoder, förhållningssätt samt analysverktyg som verkligen fungerar.
Metoder och verktyg som hjälper oss att bemöta och arbeta stödjande och framgångsrikt med barn som har Aspergers syndrom/ADHD!
- Social och Emotionell Träning – fler program och verktyg
- Alternativ Kommunikation - Kognitiv Affektiv Träning (KAT-kittet)
- Collaborative Problemsolving (Ross Greene)
- Mer ”Ritpratad Problemlösning”
- ART (Aggression Replacement Training)
Några kommentarer från tidigare föreläsningar:
”Vill höra MER! Det här var NYTT, konkret med flera bra övningar!”
”Jag har hört dig tidigare. Detta var en ´ruggigt´ bra påfyllning”
”Lotta är briljant, rolig, kunnig och lättsam! Gud, så mycket kunskap Lotta har!”
”Imponerande! Närvarande! Trovärdigt på riktigt! Och användbart! Keep up the good work!”
Vill Du se var föreläsningarna hålls ---> kika här!
Behöver jag säga att jag redan bokat biljetter?
Det här låter riktigt intressant och som en bra början för en nybörjare inom det här området!
Så, om Ni vill se mig, så är det jag som sitter längst fram med anteckningsblock...precis som den nörd även var när jag läste på universitetet... Haha, den där nörden är svår att få bukt med!
[Något helt annat- jag SKA fixa till designen på bloggen ikväll- så funkar den inte som den ska kan Ni väl kika in imorgon...okej...]
Djuriska armband & Prinsessor ???
Jag frågade vad det var för armband och vad han egentligen pratade om... Armband som blev som djur och prinsessor?
Fick ett "jag menar precis vad jag sa" och sen, precis innan Han går iväg säger han "och förresten ska jag ha många, inte bara ett litet armband fattar du väl!"
Och nej, jag fattade inte men frågade heller inte något mer- var sedan hemma hos Grannen i veckan och fick då se dessa armband, som tydligen är jättepoppis i skolan (och på förskolan också) så nu i veckan när E kom hem från dagis så hade vi inhandlat dessa färgglada armband och visst- när han tar av sej dom blir det faktiskt som djur...
[De kan köpas här eller som vi, vi köpte dem på TeknikMagasinet!]
Inte så bra...!
varit extremt upp-i-varv och väldigt inne i sin Ninteno-värld (då pratar han som dom gör, gör olika rörelser som de gör och undertiden han gör detta är han svår att få kontakt med). Så nu är Nintendot borta igen- N sa förut att vi inte kan hålla på att ta bort saker bara för att han blir "för inne i dem" då det bara blir en ny sak som han fixerar vid istället... Vilket är sant, förr var det tex. Fiffi-filmerna som han blev "alltför inne i" och efter det var det Karlsson-på-taket och nu är det SuperMarioBros...
Men har N rätt?
Jag vet inte hur jag ska hantera det?
Är det rätt att ta bort saker han älskar som någon typ av straff...och ännu viktigare, lär han sig något av att jag tar bort det?
Efter lunch åkte vi till Apoteket för att köpa OMEGA3- som jag på flera ställen läst kan ha god effekt för just koncentrationen- påväg hem i bilen så skulle han ta en tuggis (den smakade jordgubb och var jätteliten, påminde om godis som han brukar äta i smaken) men han totalvägrar! Han spottar ut, kastar runt dem och sparkar i bilsätet. Vi hade tidigare pratat om att det här var tabletter som Han ska ta för att kunna gå i skolan... Blev så frustrerad över att han inte ville ta dem att jag började säga saker som "då kommer du inte kunna gå i skolan då"...
Varför blir det så?
Varför orkar jag inte vara pedagogisk och framför allt lugn?
Hur orkar Ni andra Mammor?
För jag o-r-k-a-r inte...
Lagat LillaA-mat
Där köpte jag färska räkor (till mig och N), torskfilé och laxfilé- när E's middag stod i ugnen (laxfilé och potatismos) så gjorde jag laxgryta & torsk m. äggsås till Lilla-A.
Jag tror jag nämnt det tidigare men iaf så gör jag i stort sett all LillaA's mat själv och fryser in-
allt som oftast får jag frågor på hur jag gör & vad jag gör.
Jag brukar koka och mixa grönsaker- dessa behåller jag "rena" dvs. de blandas inte med något utom det vatten de kokats i (min mormor sa alltid att morötter som kokas med en klick smör i vattnet behåller vitaminerna bättre, om det är sant eller inte vet jag inte men jag har iaf en klick smör i...)
Detta fryser jag sen in i cup cakesformar.
Förutom grönsaker får LillaA:
Torsk & Lax (kokas tillsammans med tex. lök, kryddpeppar, citron, morötter och mixas. Sen blandar jag detta med vitsås som kryddats med tex. peppar, dill, persilja, citron)
Köttfärsås (kokas tillsammans med lite krossade tomater, kryddor, vitlök, rivna morötter)
Röd linsgryta (Koka röda linser och blanda med tex. kokt lök, vitlök och kryddor)
Aubergin & Bönor (stek aubergin på svag värme, tillsätt bönor och mixa)
Kyckling (kokas tillsammans med tex. lök, morötter och kryddor och rivs på rivjärn)
Färsk frukt brukar jag koka tillsammans med vaniljstång och kanel (kanel tar bort surheten i frukten)
[Om Du vill läsa mer om Barnmat, finns det råd från Livsmedelsverket här och så har Britta skrivit ett inlägg om just barnmat idag!]
Följ min blogg med bloglovin
E's dagliga träning
fick vi en mängd övningar som, enligt läkaren, skulle kunna komma att vara helt avgörande för E's utveckling. Detta var övningar som skall göras regelbundet och så ofta som möjligt.
Exempel på övningar --->
Koncentrationsövningar
- Pyssla med något, att överhuvudtaget sitta still och göra en och samma sak en längre tid
- Spela spel
- Lägga pussel
Finmotoriska övningar
- Trä pärlhalsband
- Lägga pärlplattor
- Skriva/Rita (med pennor, inte pensel)
- Klistra klistermärken
- Klippa
- Leka m. lera
- Bygga med Jovo/klossar/smålego
Lärorika övningar inför skolan
- Klockan
- Bokstäver/Siffror
- Spela spel
Talövningar
- Ramsor
- Återberätta sagor
- Beskriva bilder
- Spela spel
Ni kan ju tänka er själva hur enkelt det är få E att göra dessa saker...
Han tycker överhuvudtaget inte om att tex. pyssla, han vill vara ute och springa, leka i skogen eller spela Nintendo. Han har svårt att sitta still och koncentrera sig mer än 15minuter och ändå vet han att han måste- det skapar, ibland, en enorm frustration hos både mig (tyvärr) och han!
Dock har jag märkt att dessa övningar verkligen ger resultat och det gör det såklart lite enklare!
Såhär övar vi --->
Måndag-Onsdag) E är på dagis till kl.15, när han kommer hem får han leka/äta frukt/vila och sen gör vi någon enkel övning tex. spela spel, lägga pussel eller ritar en teckning. Dessutom försöker jag få honom att prata och berätta om dagen mm.
Torsdag-Fredag/Söndag) E är ledig från dagis. Efter frukost gör vi "tråkiga övningar" tex. siffer- och bokstavsövningar, övar på klocka mm. Och efter lunch gör vi någon "roligare övning" tex. spela spel, ritar, läser bok eller leker med lera
Lördag) L-E-D-I-G, om E vill övar vi på det han känner för just då!
E är jätteduktig på att göra sina övningar, han är van dessa rutiner och säger själv att han måste göra det för att han snart börjar skolan... Min fina kille!
Sovmorgon!
Så nu blir det brunch och sen ska jag och E ta tag i dagens måste-övningar så vi efter lunch kan hitta på något roligt tillsammans allihopa!
E njuter verkligen när alla är hemma tillsammans, han avgudar E och att se dem tillsammans och deras underbara relation gör mig lycklig ända längst in i magen...
[Ska skriva ett inlägg som E's dagliga övningar senare!]
Dagens billiga shopping!
Efter att ha hämtat E på dagis (och fått en trevlig inbjudan till dagisets Nallekalas, så på onsdag ska jag ta min gamla NalleBjörn under armen och besöka E's dagis) så begav vi oss mot shoppingen- E ringde även och bjöd med sin Mormor, vilket var ett extremt smart drag då Mormor senare erbjöd sig att betala för barnbarnens kläder!
Handlade på HM, Lindex & Kappahl- och fick jättemycket kläder och tillsammans med butikskedjornas erbjudanden samt en del rabattkuponger blev det ändå relativt billigt!
Därefter blev det trevlig fika och E strålade på sitt bästa humör, sen en sväng till FiskBoden och därefter begav vi oss hemåt!
Allt som allt, en trevlig och effektiv eftermiddag...
[Han berättade för expiditen på HM, att Simpson var minsann hans favoritprogram men det var Han tvungen att se på i smyg, för att inte Mamma skulle märka det...]
Louis Theroux: Medicated Kids
- egna tankar och åsikter skrivs med normal text, resten med fet text]
Under programet följd Louis Theroux familjer som har barn med diagnoserna Bipolär & ADHD samt OCD (dvs. tvångssyndrom).
Familj 1
[En son med ADHD och en dotter med ADHD]
Dottern medicinerade och tyckte det fungerade bra. Hennes mamma sa bla att hon och dottern var bästa kompisar när hon medicinerade men inte alls fungerade tillsammans utan att dottern tog sin medicin. Medan sonen inte alls medicinerade och tyckte det fungerade bra. Han upplevde att medicinen gjorde honom slö, trött och lite i en egen värld. Han kunde kontrollera sitt beteende utan medicin och jobbade som kock sedan 4år tillbaka, och klarade det fint- så länge de inte ändrade menyn alltför mycket.
I programet så slutade dottern att ta sin medicin och man såg verkligen skillnaden, och efter ett tag bad hon att få ta den, hon var hyperaktiv (medveten om sin överaktivitet men kunde inte kontrollera den) och hade huvudvärk och krypningar i kroppen. Vilket fick mig att tänka på abstinen...
Familj 2
[En son som var Bipolär och hade ADHD & Aspberger]
Han medicinerade och föräldrarna kunde inte tänka sig honom utan medicin. Han var extemt utåtagerande och skrek väldigt elaka saker till sin mamma och syster (som inte hade ngn diagnos). Jag tycker han upplevdes likgilltig inför allt, han var likgilltig när de åkte och köpte glass, han var likgilltig när hans syster sa att hon var rädd för honom, han sa (i helt vanlig samtalston) att han funderade på att ta livet av sig.
Han tyckte extremt bra om sig själv, han såg sig själv som överlägsen och han såg sig själv som extremt intelligent (vilket han också var).
En scen i programet:
Pojken hade varit elak mot sin syster och innan dess blivit varnad av sin mamma att om han gjorde ngt dumt skulle hon beslagta hans NintendoWii(?). När mamman kom hem och systern låst in sig på sitt rum av rädsla för sin bror så hade han tejpat ihop sitt Wii, alla spel och sladdar och lagt på köksbordet samt skrivit en lapp med texten "Straffet: Inget NintendoWii" på. Programledaren tog detta som lite sorgligt och att det verkligen visade att pojken fattade att han gjort fel- medan hans föräldrar såg det som en "10årings självmordsbrev". De tyckte det visade att han inte kände sig värd att ha ett Wii och att det visade att han hatade sig själv-
Vad tror Ni?
För mig så är det varken eller utan ytterligare ett bevis på hans likgilltighet!
Familj 3
[En son med OCD]
Han medicinerade inte men gick i terapi varje dag. Han klarade inte av skolan och hans tvångssyndrom var att han inte kunde förlora- då slogs han, sparkade sönder saker, slog sig själv och skrek. Terapin hade dock gett jättebra resultat enligt läkaren.
Jag tycker att det verkar vara väldigt olika hur mottagliga barn är för medicinering- tjejen i Familj 1 märktes det inget alls på när hon stod under medicinering men när hon slutade ta den märktes det direkt medan Pojken i Familj 2 kändes slö och i-sin-egen-värld...
Frågan är: Medicinerar vi istället för att rehabiliterar?!
BarnbidragsShopping
Som bekant kommer barnbidragen idag- 2200kr (inkl. flerbarnstillägg).
Pengar som vi i vanliga fall sparar till barnen på deras små sparkonton men nu när jag är Mammaledig är
de här pengarna mer än välbehövliga, och sparandet till barnen får istället gå från N's konto-
så idag efter att jag hämtat E ska vi på en shoppingturné (om han nu inte ändrat sig under dagen, för att ta med
en ovillig E och dessutom förvänta sig att Han ska prova kläder är absolut ingen idé)...
Egentligen så behöver inte E några nya kläder (möjligtvis någon varmare tröja men det hade Mormor snällt nog köpt idag) men han har själv uttryckt att han vill ha lite "coola t-shirts" och det betyder t-shirts från HM/Lindex/Kappahl med stora plastiga tryck på magen- sånna som jag i princip aldrig köper, dels för att jag tycker det är oerhört fult, dels för att de sitter på var-och-varannan unge och dels för att ofta så är det dålig kvalité med tryck som spricker efter tvätt!
Men...idag gör vi ett undantag!
Jag tror det är första gången E ens uttryckt sin vilja över just ämnet kläder!
Är det en engångsgrej eller är det här början på något nytt?
Kanske början på dagliga konflikter i stil med "jag-vill-inte-ha-den-tröjan-på-mig"?
Det återstår att se men oavsett så är det en utveckling och förhoppningsvis blir det en mysig shoppingtur, lite fika och behövlig ensamtid med min son!
Städhjälp!
när vi har en lön och ett CSN-bidrag att leva på får lyx som Städerska bli endast vid tex. julstädning...inte en vanlig onsdagsstädning- fick dock oväntad städhjälp från N!
Så, Älskling- nu KÖR VI!
[Det enda som oroar mig är vems Ipod vi ska använda till den obligatoriska städmusiken, jag och N har fruktansvärt olika musiksmak- personligen städar jag gärna tillsammans med Metallica & JudasPriest...]
En lite planerad innedag
det är så härligt för en mamma att se att Han trivs!
Nu ska jag ta dagens andra kopp kaffe och en tallrik med fil & flingor, har verkligen snöat in på det just nu- Fjällfil, AllBrans och lite jordgubbssylt & limpsmörgås!
Det är en bra start på dagen...dessutom är AllBran bra för en gravidmage fullproppade med järntabletter...som alla som varit gravida vet så är järn inte det bästa för magen...!
Förmiddagen idag är vikt åt tvätt, plock, dammsugning och golvmoppning- någon som vill byta?
N ska åka och byta däck på våra bilar medan jag städar och i när jag hämtat E ska vi ha lite Mamma-och-E-mys...
Härligt!
[Programet igår var jätteintressant och "gav" väldigt mycket! Någon som såg det? Sammanfattning kommer senare...]
TV-tips!
Exakt NU- kl22.00 - 23.00 är det ett program som heter Louis Theroux: Medicated Kids
och handlar om barn med ADHD (och andra liknande neuropsykologiska diagnoser) och hur deras behandling ser ut samt hur deras medicinering går till!
Ska fortsätta se det nu och sammanfattar det imorgon!
Har Du DAMP eller?!
Alla har DAMP...eller?
DAMP-
Innebär koncentrationssvårigheter och nedsatt (fin/grov) motorik.
Diagnosen DAMP är snarlik begreppet ADHD, men i en mildare form.
Personer med DAMP har också problem med motorik och perception (=de omedvetna processer i hjärnan som gör att vi tex. känner igen personer, orientera oss i vår närmiljö samt bedöma avstånd), vilket inte krävs för att få diagnosen ADHD.
ADHD-
är en funktionsnedsättning som utmärks av bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet. Det finns tre varianter av ADHD: en som innebär att man har koncentrationssvårigheter och tenderar att vara inobservant på sin omgivning, en som innebär att man är hyperaktiv och impulsiv, och en som innebär att man har båda de tidigare nämnda sorternas svårigheter.
Tourettes syndrom-
är en neuropsykiatrisk diagnos som involverar upprepande ofrivilliga rörelser samt minst ett läte; dessa kallas tics. Vokala tics kan också vara hela ord eller meningar. Oftast kommer de första ticsen vid 6–7 års ålder, men de kan också debutera både tidigare och senare; debuten måste dock vara före 18 års ålder för att diagnosen Tourettes syndrom skall kunna ställas
Autism-
är en medfödd funktionsnedsättning som utgörs av att ett flertal områden i hjärnan har en annorlunda struktur och fungerar på ett annorlunda sätt, vilket leder till en genomgripande störning i utvecklingen. De funktioner som påverkas är både kognitiva (de mekanismer som människan använder i sin tankeprocess, innegattar tex. språk, kunskap, minne & beslutsfattande) och emotionella vilket bland annat medför nedsättningar inom i helhetsförståelse/detaljseende, socialt samspel/kommunikation, planering/organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga, minne/begåvning, beteende/känslor. Problemen kan även visa sig i att barnet får svårt att ta in och tolka information.
Aspergers syndrom-
är en neuropsykiatrisk diagnos inom autismspektrum. Personen har normal eller hög intelligens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symtomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet.
Upptagen dag!
Nu är barnen badade så nu är det middagsfix som står på schemat- återkommer!
Stryka & Vika kläder
Jag kan ju inte flytta på LillaKatten när Hon har det så mysigt- eller hur?
[Så, istället för tvätten så ska jag och LillaA åka till BVC och sen bär det av mot staden, banken och en lunch med FrökenM!
Ensam uppe med Tuppen!
[Tyvärr inträffar denna kombination extremt sällan...]
Det är något så fridfullt över ett hus där alla sover och alla morgonrutiner går mycket snabbare, så nu sitter jag här med en kopp Nespresso och [de obligatoriska] tända ljusen tillsammans med LillaKatten, min almanacka och anteckningsbok- jag försöker mig på att strukturera upp veckan, planera in vilka som behöver kontaktas, vad som behöver inhandlas, vilka som ska träffas och så var det den där julfesten som skulle planeras...
Ibland är det rörigt men just nu är det nästan löjligt mycket fix här hemma!
[Idag i Våga-Fråga på RixMorgonZoo är frågan- Fungerar verkligen lögndetektorer? Vad tror Ni?]
Just nu hos mig...
[Jag hoppas, och tror, att min blogg är kvar imorgon...]
Dagens middag:
Var ute till Fiskboden idag och skulle köpa färsk fisk men det visade sig att FiskFolket var lediga på måndagar, så jag fick nöja mig med fryst fiskfilé (vilket var som hittat då det var extrapris på just det idag!) istället- men till just fiskgratäng tror jag inte det ger sämre resultat!
Såhär gör man (om någon skulle vilja testa):
Koka fisken i ugnen tillsammans med lite vatten och kryddor (tex. salt/citronpeppar/dill) och en klick smör
Koka potatis och gör mos (jättegott blir det om Du värmer mjölk, smör, riven parmesan och kryddor och blandar med potatisen)
Gör en vitsås som Du kryddar efter smak (tex. salt/peppar/vitt vin el citron/dill/persilja/fisk- el grönsaksbuljong. Gott är även att ha i fiskspadet som smaksättning)
Häll såsen över fisken, spritsa mosblandningen (haha, "spritsa"...jag klickar ut moset med en sked men "spritsa" lät ju betydligt proffsigare...) runt fisken och slutligen häller Du på såsen (på fisken, inte på moset) och toppar med lite riven parmesan/västerbottenost el annan ost efter tycke och smak
Ställ i ugnen på 225grader i ca 20minuter, Du ser ju när den är klar!
Serveras med grönsaker (tex. haricots vertes, och dessa kan med fördel läggas frysta ovanpå gratängen när det är ca. 10minuter kvar av tiden i ugnen)
[På slutet kan man även slänga på lite räkor eller liknande på toppen om man vill det]
Dagens shopping
Började dock shoppingturen med en IKEA-frukost varma frukostbullar, två olika sorters pålägg, gurkaskivor och kaffe- för endast 10kr kunde vi inte motstå.
Blev en hel del inhandlat, och till vår lycka så fanns allt hemma i lager, och vet Ni?
Inte ett enda värmeljus slank ner i påsen...!
ADHD: Symptom
En förutsättning för behandling är ju ändå att diagnosen kan ställas- att förstå symptomen för ADHD underlättar naturligtvis för barnet men jag har även upplevt att det underlättat enormt mycket för mig som Mamma, förståelsen ökar och jag står inte längre (oftast inte iallafall) handfallen för ADHD'ns olika faser...
ADHD drabbar ca. 5 % av barn i skolåldern och symtomen blir ofta mer märkbara mellan 6 och 12 års ålder. I vissa fall kan det vara svårt att veta om barnets enorma aktivitet eller ouppmärksamhet är normalt för barnets ålder eller inte. Jag upplevde tex. själv aldrig E som överaktiv eller speciellt ouppmärksam innan förskolans personal påpekade detta för mig och jag börjde titta på hur andra barn betedde sig- är det första barnet är det svårt att exakt veta hur ett barn ska vara och det är även svårt att vad som klassas som normalt.
Speciellt svårt är det att upptäcka ADHD tidigt om ouppmärksamhet är det primära symtomet. I det fallet är symtomen på hyperaktivitet mindre uppenbara och barnet upplevs ofta som mer disträ och dagdrömmande. Det kan göra att symtomen på ADHD upplevs som otydliga eller förvirrande.
Konkreta symptom [inom ramen för ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet]:
1) Oförmåga att vara uppmärksam eller komma ihåg information
2) Svårigheter att bibehålla koncentration
3) Glömska, tankspriddhet
4) Rastlöst beteende (tex. plockade med saker), Överdrivet pratande eller överdriven aktivitet
5) Kastar sig in i saker utan att tänka efter först
6) Avbryter eller byter ämne under ett samtal
7) Byter ofta aktivitet
8) Svårigheter i socialt samspel med barn
9) Kan uppleva påtvingad koncentration som obehaglig
10) Rörigt sätt att ta sig an uppgifter
11) Svårigheter att organisera
Svårighetsgraden av ovanstående punkter kan variera mycket mellan olika personer med samma diagnos, det är även därför det är så svårt med ADHD- ingen är den andre lik!
[Som synes på ovanstående punkter kommer samtliga punkter antagligen leda till svårigheter under E's skolgång, vilket påminner mig om att jag imorgon ska ringa hans framtida rektor för att diskutera hur stora klasserna kommer bli...det ryktas om att det kommer bli minst 26st elever i varje klass- ngt som inte är helt lämpligt för någon med ADHD...mer om det i ett annat inlägg!]
En underbar måndag!
ljusen är tända och N är hemma...fast det är måndagmorgon!
Jag måste nypa mig i armen, inse att jag inte drömmer, och njuta av att N är pappaledig de 4 kommade veckorna!
Tillsammans...alla 4!
Det är härliga tider hos oss just nu!
[Nu har LillaA ätit upp sin dubbla grötportion med en stor klick hemmagjort päronmos, så nu ska vi göra oss iordning och bege oss mot det StoraBlåGulaVaruhuset...]
Helgen i bildkollage...
Som present hade vi beställt en ABC-tavla från HUSnrNIO. Kika in där, Helen gör många olika typer av tavlor, inte bara för barn!
Idag bjöd jag N på hemmagjord sushi, köpte ett sushi-kit med alla nödvändiga tillbehör, som topping valde jag lax, gurkstavar, avokado och crabfish- blev helt klart godkänt för att vara första gången och det kommer absolut göras om snart igen!
[Nu ska jag bege mig ut på kattjakt, LillaKatten har inte varit inne på hela kvällen,
oftast stör jag ihjäl mig på henne men när hon är försvunnen blir jag faktiskt lite orolig...!
Imorgon, och i fortsättningen kommer, bloggen uppdateras som vanligt- har bara haft en liten off-helg...]
Massa fix...
Återkommer med fullkraft imorgon- och förhoppningsvis med en ny design!
Ett beslutsamt Godmorgon!
Har funderat fram och tillbaka och verkligen diskuterat med mig själv & med N om hur jag ska göra-
och jag stannar kvar här!
Jag vill blogga och älskar att skriva och har kommit att brinna för ämnet jag skriver om...jag skäms absolut inte men vill förändra synsätt och beteenden!
Idag är det fredag - och N's sista arbetsdag på flera veckor!
Hemma, alla 4!
Härligt!
[Kommer uppdatera som vanligt men ska göra om designen lite, ifall bloggen ser konstig ut så är det därför]
En tankeställare...
Anledningen till att blogga om just det här, att blanda fakta, inlägg om just handikappet och vanliga inlägg om livet var att visa hur det kan vara- att visa att vi lever ett vanligt, normalt liv och att visa hur det egentligen är på riktigt!
Att skapa förståelse för barn med liknande diagnoser- att de inte ska ses som det-jobbiga-barnet-i-klassen utan att de ska bemötas med respekt och bemötas som de intelligenta individer som de är!
Meningen var även att visa att det inte är the end of the world att ha ett barn med en diagnos, att det är samma barn och att det är samma känslor och betydelsen av att älska sitt barn kravlöst!
Meningen var även att visa hur jobbigt det kan vara, hur frustrerad man kan känna sig som mamma men samtidigt visa hur underbara barnen är och hur de utvecklas och hur fantastiska de är!
Samtidigt så är det kanske naivt att skriva på nätet och hoppas kunna vara anonym, jag bor i ett ganska litet samhälle där saker sprids snabbt och alla-känner-alla.
Anledningen till att jag vill vara anonym är inte för att jag skäms eller för att jag tycker det är pinsamt med en inte-perfekt-son utan helt enkelt för att det överallt finns osmarta människor, människor som skulle göra livet svårt för E och som skulle vilja trycka ner honom och som skulle se ner på honom!
Men samtidigt är det just det synsättet som jag vill få bort- och kanske, kanske kan min blogg hjälpa till lite...
Men just nu vet jag inte alls!
Buzzador
först tog jag det för en vanlig-jobbig-gratissida men efter att ha kikat på den så gick jag faktiskt med!
Det verkar ganska enkelt och dessutom verkar det vara rikligt med prover som skickas till varje Buzzador, vilket alltid är uppskattat. När man blev medlem fick man fylla i en hel del uppgifter om sig själv för att på så vis kunna få erbjudanden som är speciellt riktade till mig själv- vilket också är jättebra!
Så idag fick jag bekräftelse på att jag blivit antaget (man får inte vara med på alla erbjudanden som man tackar ja till) så nu väntar jag på mitt första Buzzador-paket...
I DITT BUZZADORPAKET:
- 10 x Paneng Red Curry Spice Mix
- 2 x Premium Egg Noodles
- 1 x Extra Creamy Coconut Milk
- Santa Maria receptfolder
Ni som också är en Buzzador, vad är Er erfarenhet av Buzzador?
[Vill Ni också bli en Buzzador kan Ni bli det här eller här
men jag återkommer med recension när mitt paket kommit så Ni kan ju avvakta tills dess...]
Pustar ut i soffan...
Har precis landat i soffan en snabbis innan middagsbestyren, vet fortfarande inte vad jag ska laga till middag... Förslag?
De flesta veckor är jag superplanerad, storhandlar och gör middagsplanering och andra veckor (som den här) så orkar jag inte utan det blir man-tager-vad-man-haver-middagar...
Funderar på om jag ska ringa N och be han köpa med något gott som vi kan mysa med framför TV:n ikväll kanske?
Känns som en lämplig dag för god mat, godis och pussar i soffan!
Vad äter Ni ikväll?
ADHD & Vikten av en tidig diagnos
tänkte sammanfatta den här...
Självklart är det så att ju tidigare diagnosen kan ställas desto bättre är det för både barnet och föräldern då de snabbar kan få den hjälp som krävs...en av tankarna kring just ADHD-barn är att de oftast blir kriminella och/eller missbrukare och detta var genom forskning visats sig vara en förhöjd risk men ju tidigare diagnosen fastställs desto mindre blir den risken!
ADHD kännetecknas av bristande koncentration, bristande impulskontroll samt hyperaktivitet. Det har visat sig att orsaken främst är ärftlig från pappans sida och vanligare hos pojkar än flickor- men trots ofattande forskning är det ingen som vet exakt vad det beror på.
Bristen på koncentration ger naturligt svårigheter i skolan, vilket ger sämre skolresultat trots att intelligensen finns. I skolåldern har även de med utåtagerande-ADHD (vilket E inte har, han blir aldrig arg eller utåtagerande mot andra barn) oftast svårt med relationen till andra skolkompisar och generellt för samtliga ADHD-barn är just riken för att hamna i gäng där gränser testas, alkohol/droger används vilket helt beror på att de försöker hitta en identitet och söker gemenskap. Att leva med ADHD är påfrestande, främst för barnet men även för föräldrar och syskon.
ADHD hos flickor ter sig oftast olikt det förlopp det har hos pojkar vilket ger passivitet istället för hyperaktivitet.
I vuxen ålder ha många (ca 50%) lärt sig att hantera sin ADHD och är i stort sett helt fria från det, de vuxna som fortfarande lider av sin diagnos har visat sig vara överrepresenterade när det gäller missbruk, depressioner samt alkoholism.
Det som helt klart framkommit i undersökningar är att ju tidigare en diagnos fastställs, desto bättre förutsättningar ger det för ett normalfungerande liv!
Livet efter sovmorgon!
Efter en natt utan sömn, jag kan INTE sova när det är tyst- tror jag?!
Så stannade FinaN hemma och tog morgonen med barnen så jag har nyss vaknat- när jag äntligen hörde
deras små röster på nedervåningen, skrik, skratt och bus så kunde jag äntligen slappna av, släppa alla tankar och s-o-m-n-a !
Och nu, efter en dusch och en kopp kaffe så känner jag hur livet börjar ordna upp sig, hur krafterna kommer tillbaka och jag är redo för dagen...
Idag blir det, som sagt, IKEA med Barnen och deras Mormor- vad som händer därefter har jag ingen aning om... Härligt!
Och förresten, gårdagens julfestsmöte gick jättebra och jag fick ansvaret för att köpa 3st ringar med lotter- känns som en alldeles lagom uppgift...de ville även att jag skulle baka men som sagt, det är nog ingen bra idé...
[Inläggen om hur E's utredning har gått till Ni läsa Del1 och Del2]
Allt har en fortsättning [del2]
Efter att den första utredningen var avklarad fick vi vänta ett par veckor (vilket jag förstått i efterhand vara otroligt kort väntan) innan vi fick en tid för den riktig utredningen- den där diagnosen skulle fastställas, den första utredningen var bara en liten utredning för att se om det verkligen fanns behov av en riktig utredning... (så många gånger har nog aldrig ordet utredning använts i en och samma mening...)
Första besöket var endast ett mamma-pappa-besök och E skulle inte vara med, däremot skulle hans pappa varit med vilket han inte var så N följde med istället- där fick vi ge vår syn på saken och berätta hur E var i grupp, hur han intergrerade med andra barn, hur han betedde sig om vi tex. gick på stan / var på restaurang / var hos kompisar osv. Det var verkligen jättesvårt att berätta allt, alla detaljer som kan vara viktiga och det var svårt att minnas hans barndom på ett sådant vis... Efter en timme fick jag be om 5minuters pause, för att hinna rensa tankarna lite och få lite frisk luft och sen varade det besöket ytterligare en timme!
Precis innan vi skulle gå frågade kuratorn om vi var oroliga för E's utveckling och det var verkligen första gången jag faktiskt var det! Det hade verkligen gått upp för mig att Han var annorlunda, att han inte var exakt som andra barn...kanske hade jag vetat det innan, kanske hade jag sett det på mina kontaktdagar på dagis men jag hade nog omedvetet valt att blunda för det- jag ville helt enkelt inte se att det var något fel på honom...
Men där och då fick jag den där upplevelsen som alla pratar om, det var där myntet trillande ner...jag såg sanningen för första gången! Och det kändes, konstigt nog, jättebra! Jag kände ett lugn, jag förstod för första gången meningen med utredningen och framför allt så kände jag en enorm kärlek till E och en helt ny förståelse för honom som person!
Hur känns det då att ha ett barn som det är något fel på (jag använder ordet fel, det är inte riktigt rätt ord att använda men jag hittar inget annat bra ord...)?
Det jag tyckte då var jobbigast, efter det första samtalet, det var alla de gånger jag blivit arg på honom, arg för att han inte sitter still, arg för att han inte lyssnar, arg för att han springer runt på leksaksaffären och arg för att han inte vill sitta och måla på dagis- jag fick dåligt samvete helt enkelt!
Vad var jag för en mamma som blir arg på mitt barn, när det inte alls är ngt han kan påverka?
När jag blivit irriterad för att han bara satt still i 20minuter när vi åt istället för att bli stolt över att han gjorde det?
Just, tanken på alla situationer som han varit duktig i men som jag inte uppskattat för att jag jämför honom med andra barn- den är extremt jobbig och jag har än idag jättedåligt samvete för det...
Dessutom var det jobbigt att det var förskolan som påpekade att det var något fel med honom, borde inte jag som mamma märkt det? Borde inte jag sett honom och hans problematik?
Och en annan fråga som jag går igenom, om och om igen i huvudet är ifall E är medveten om sina problem? Är han medveten om att han har en sjukdom? Att han inte är som alla andra?
Det är frågor som inte går att svara på men som gör fruktansvärt ont inom mig, tänk ifall han inser att det är något fel men inte kan greppa vad det är? Tänk om han mår dåligt för att han vet om att han inte är som alla andra?
Min älskade fina grabb, den grabben som förtjänar all lycka i världen och som jag vill ta ner solen och månen åt...
[Fortsättning kommer...]
Hemma igen!
Eftermiddagen flöt på jättebra, och det var inga problem alls med att E inte var förberedd på att vi skulle åka.
Det enda han frågade var om vi skulle till-stället-med-de-goda-chokladbollarna - och det var precis dit vi skulle
så han var nöjd!
Dessutom blev det ett besök i en extremt välfylld leksaksaffär, så allt som allt var E jättenöjd och valde tom. att köpa en mjukisdocka till LillaA för sina egna pengar... Syskonkärlek!
Nu ska potatis skalas och alla saker packas upp- innan jag ska iväg på planeringsmöte!
(Hur fasen kan man lägga ett möte så man missar BondeSökerFru?)
En docka till LillaA föreställande en av E's TV-favoriter
L-E-D-I-G ! ! !
När han kom hem i förrgår så såg han så nöjd och finurlig ut- och efter ett tag sa Han:
- Jag har en överraskning jag...
Och jag tänkte direkt att han gjort något i stil med bytt bil (det brukar vara det som är hans överraskningar eller att han köpt en motorcykel, vilket han pratat om i ett års tid) så jag brydde mig inte så mycket...
Men sen visade det sig att han har fixat en ersättare på jobbet, så nu ska han vara
P-A-P-P-A-L-E-D-I-G 1 H-E-L M-Å-N-A-D ! ! !
Med start på måndag ! ! !
Hur underbart är inte det ! ! !
Min FinaN ! ! !
Att resa med barn...
Planeringsmänniska som jag är har jag redan packat allt (och lite till, man är väl tjej!) vi kan komma att behöva under dagen, och alla övriga "bra-att-ha-om-utifall-att-saker".
Har packat extrakläder, mat, välling, majskrokar, tvättservetter, handsprit, våtservetter & blöjor, lite leksaker, en bok till E, lite målarsaker, kamera, mobil, pengar, BVC-böcker (jag vet inte varför men jag bär alltid med mig barnens BVC-böcker...nu när jag tänker på det så ska jag nog sluta med det...) och en massa annat!
Har dessutom med ljung som ska planteras på kyrkogården, en spade samt 4liter vatten då mamma upplyste mig att vattnet på kyrkogården stängs av 1oktober- suck!
Ska hämta E efter lunch och så åker vi direkt!
Just nu känns det här som en mindre bra idé men samtidigt så blir det kul att träffa Gammelmormor & Gammelfarfar och även bra övning för E i ett lagom socialt sammanhang!
Jag har även medvetet låtit bli att tala om för honom att jag kommer tidigare och att vi ska åka- enbart för att se hur han reagerar... Jag vill testa så många olika situationer som möjligt innan jag ska träffa vår (hans) handledare på landstinget för att kunna ställa rätt frågor och kunna ge bra och beskrivande svar!
Lär bli en spännande dag...
Och när vi kommer hem ska jag på planeringsmöte för förskolans julfest- jag hoppas på att det finns någon bra pytteliten uppgift som jag kan ansvara för. Jag vågar verkligen inte missa mötet för alla vet ju att de som inte är där alltid får de jobbigaste ansvarsområdena!
(förra året fick en mamma, som inte var där, i uppgift att baka allt fikabröd...för allas trevnad bör inte jag få den uppgiften...)
Hälften av det vi ska ha med oss...
Ordningen återställd...
N hade med båda kaffepulver och mjölk och E är frisk så nu är Han på dagis- så nu är allt i universum rätt (nästan)!
Ska hämta E lite tidigare idag (vanligtvis går han 8-15 mån-ons) för idag ska vi och hälsa på Gammelmormor och Gammelfarfar och bjuda ut dem på lite fikamys- de lever båda ensamna så de uppskattar alltid lite besök...
Dock får jag alltid en känsla av att de är jätteglada när vi kommer men att de drar en suck av lättnad när jag packat in mina vildar i bilen igen...
Ska iallafall bli kul att träffa dem och så ska vi till Kyrkogården och plantera lite höstblommor!
Nej, nu får det bli en extra kopp kaffe här hemma!
Mitt favvokaffe som SnällaN köpte igår:
ZOÉGAS FORZA! ger en fyllig och kraftfull smak där en lätt jordighet
samsas med syra och inslag av tobak. Doften är rik med spår av
bittermandel och choklad.
Men ord gör inte FORZA! rättvisa, extra mörkrost måste upplevas.
Jag = en övertrött och tröttsam människa...
Jag är övertrött, efter två nätter med nästan ingen sömn och ingen sömn under dagen idag trots att jag var ensam... Det är som att jag inte kan somna- skrev i ngt inlägg om att LillaA var övertrött och inte kunde somna...nu vet jag hur det känns!
Suck, massa tankar far runt i huvudet- massa samtal att ringa, ska leta upp en bra skola åt E (jag tycker han är för intelligen för att gå på en särskola, det är inte en bra miljö för honom då de flesta där har betydligt större svårigheter än han har...och dessutom är många av barnen utåtagerande och det vill jag inte att E ska utsättas för då han är extremt känsligt för sånt!), måste ringa och boka tid på MVC för koll av Mini-i-magen, måste ringa Försäkringskassan, måste ringa försäkringsbolaget, måste ringa snickaren som ska fixa våra tak... Jag o-r-k-a-r inte!
Varför måste jag ringa alla för?!
Jo, för att E är min son, för att jag tar på mig allt och för att jag inte litar på att ngn annan gör saker lika bra som jag och för att jag har ett enormt kontrollbehov!
Om jag blir trött på mig själv?
Ja, enormt trött- ofta!
Känner hur orken fullkomligt rinner ur mej på kvällen när N äntligen kommer hem, lassar över allt på honom- tyvärr gärna med ngn elak kommentar om att han kommer sent / inte handlat / inte bry sig...är det ngn det är synd om så är det han...! Jag är, just nu, en fruktansvärd sambo som ställer krav höga som Kebenikaise, som skäller som en kamphund och som munnhuggs som en varg...
Stackars N!
Stackars LillaA!
Stackars E!
Och Stackars mig!
Kvällens middag
Då börjar vi om igen...
Värdelöst inlägg om Ballerinakex...
...sitter och trycker i mig Ballerinakex, är det bara jag som vrider isär två st. åt gången
för att sedan trycka ihop de två delar där nougaten hamnade för att på så vis skapa det ultimata Ballerinakexet med massa nougat?
Förresten så är vart 10e kexpaket som säljs i Sverige ett Ballerinapaket och det har beräknats att varje sekund äter i snitt 6st personer ett Ballerinakex!
Blev en härlig förmiddag...
Och hur skönt är inte det egentligen- att inte göra någonting alls?
Vår rörmokar-kille har varit här och bytt vår duschblandare, vilket han påpekade att de flesta gör själva.
Vilket de flesta kanske gör men ska N göra det blir det antingen fel eller så blir det aldrig gjort...
Och så har Grannen varit här på fika med sin lockiga lille son, alltid trevligt att bjuda på en kopp kaffe sådär på förmiddagen!
Såhär såg sms:et ut som jag slängde iväg till henne imorse som en inbjudan:
"Kom gärna över på en kopp kaffe under förmiddagen! Ta med kaffepulver och mjölk, vatten finns här..."
Nu kommer snart N hem med LillaA (och lunch) och sen ska den här oproduktiva dagen fortsätta...
Två kejsarsnitt...
Jag har blivit snittat två gånger, alltså med båda barnen- första gången pga förlossningsrädsla & andra gången pga komplikationer (jag är mycket medveten om att det finns de som är emot kejsarsnitt pga förlossningsrädsla men det är inte det inlägget handlar om så de kommentarerna hoppas jag slippa...) när jag frågade i vilken vecka det blir snitt den här gången fick jag till svar "Blir det beslutat om snitt så blir det i v36-38"
Jag trodde det alltid blev snitt den tredje gången?
Ringde till förlossningen och pratade med en BM, och samtidigt som jag gjorde mitt RUL så tittade de på hur snittena läkt och konstaterade att jag "kan föda vaginalt utan större risk för att livmodern spricker"
När jag frågade vad "större risk" innebär sa de att det är sällan en livmoder spricker helt utan man hinner alltid söva och snitta om det skulle hända men att det säkert inte händer...
Min fråga- är det någon som gjort två snitt och sen fött vaginalt den tredje gången?
Eller om Ni känner någon som gjort det...?
Jag vill gärna föda vaginalt, jag har mått kanon efter snitten och tycker det har varit fantstiska upplevelser men jag skulle ändå vilja känna känslan av en förlossning...om Ni förstår vad jag menar...dessutom är man ju mer rörlig efter en vaginal förlossning (oftast) vilket kan vara bra med tanke på att LillaA är såpass liten och så får man ju inte lyfta tungt på 6-8 veckor efter ett snitt.
Men jag vill ju heller inte ligga på förlossningen med tanken på att livmodern spricker nog snart...
Dessutom fick jag tid för samtal om hur allt ska ske i v34- härligt!
Jag vill veta NU!
En "ledig" dag!
Min tänkta morgonpromenad med LillaA (eller promenad, jag mer vankar som en anka pga. foglossningen) blev istället till kaffe, tända ljus och en filt i soffan...och nu ska jag skicka iväg LillaA med sin pappa till hans jobb, vilket betyder att jag får en helt ensam förmiddag...det är inte ofta!
Idag hade LillaA på sig sin alldeles egna Företagströja med logga på, som N tryckt åt henne!
Lite Löjligt?- Ja!
Gulligt?- Jätte!
Ska ägna förmiddagen åt att plocka här hemma, vila och p-l-u-g-g-a!
Har en uppgift som ska vara inlämad...i förrgår...så den bör ju in snart kanske...
Stöd RosaBandet- helt GRATIS!
För varje blogg eller hemsida som länkar till deras ”Stöd Rosa Bandet”-sida med en skänk-länk kommer de att skänka 10 kr till Rosa Bandet. Var med du också och hjälp dem att nå målet: att ge 25 000 kr till Rosa Bandet och sprida medvetenheten om Cancerfondens viktiga Rosa Bandet-kampanj.”
Genom att gå in på http://www.cancerforsakring.se/stod-rosa-bandet.php & skapar en skänk-länk
som Ni sedan lägger upp på Er blogg, gör Ni det så skänker försäkringsbolaget Chartis 10kr till Rosa Bandet.
Gå alltså in här http://www.cancerforsakring.se/stod-rosa-bandet.php, skapa en länk och lägg upp den på din blogg, sedan klickar du på den och vips så skänker de 10kr.
Här är min länk ---> http://www.cancerforsakring.se/?bannerId=1300
Kom igen alla, 25.000kr är väl lätt att få ihop- eller hur?!
Okej, jag är en extremt skeptisk person och vet inte alls om det här fungerar men det tog mig 2minuter att fixa länken & inlägget så det kan ju vara värt att testa...
Update: Det kanske fungerar ändå?
Fick ett tips...
Tar en pause i allt TV-tittande och slänger in ett inlägg här på bloggen istället!
Jag vill mest säga TACK, för alla fina och snälla kommentarer- jättemånga kommentarer och jättefin respons på en såpass nystartad blogg vilket är kanon!
Har fått många fina tips och idéer som kanske kan hjälpa E i vår vardag och ett speciellt som kom från Sofie,
som gällde att testa att rita enkla bilder för E ang. hans dataspelande- så att han enkelt kan se när han får spela och inte...
Ska testa det förslaget, just nu har vi tagit bort hans Nintendo helt och hållet, kände att både Han och jag behövde en pause från Nintendot och allt som följer med det...
Har sagt att vi tar fram det igen efter helgen!
Men som sagt, egentligen ville jag bara säga TACK!
Ni är så snälla & peppande!
TV-kväll pågår...
Jag anser mig själv som en relativt normal person, ganska intellektuell och allmänbildad, inte speciellt ytlig och kan tom. anse mig själv vara någorlunda intelligent- detta är dock inget som överhuvudtaget speglar sig i de TV-program jag ser på...
Idag ser jag på:
19.30 - 20.00 Halv Åtta hos mig
20.00 - 21.00 Ullared (och TopModell i reklampauser)
21.00 - 22.00 Svenska NY-fruar
22.00 - 23.00 Lite Sällskap
Okej, liiite skäms jag men ärlighet varar ju längst eller hur?
Så, som sagt, här är det TV-kväll som gäller, popcorn, chips med dipp, Polly och Gott & Blandat Sour är framplockat och glassen står i frysen- let's begin!
Som tur är har vi barnvakt till LillaA...
[LillaKatten finns vid LillaA's sida 24timmar om dygnet]
Today I'm wearing this...
E fick sin diagnos för ett par veckor sedan... Samma dag, eller dagen efter, satt jag framför datorn och googlade (det gick åt måånga timmar framför google.com dagarna efteråt, jag var inte alls beredd på hans diagnos och hade i princip inte läst på något alls innan- fick därför be läkaren om en återbesökstid för att kunna ställa rätt och bra frågor...tror Ni jag kände mig som en idiot då?)
I alla fall, så hittade jag en sida där man kunde beställa böcker, vilket jag gjorde (såklart!).
Fick be N betala för jag är nog den enda född på -80talet som inte har en internetbank, och när paketet kom så innehöll det även ett jättefint arm/halsband!
Min fina N!♥
Såhär ser det ut:
[Ett hjärta för närvaro, ett öga för insikt, en nyckel för förståelse och en stjärna för ambitioner]
Jag har valt att sätta berlockerna, som lätt fästs med karbinhake, på det armband jag alltid har på mig från ThomasSabo- även det en present från N (på det sitter även ett hjärta för Mini-i-Magen och bokstäverna N / E / A).
Det känns fint att ha dessa symboler runt armen, det är en påminnelse och vilka underbara barn vi har samt ger mig lite pepp när det behövs som mest...
Vill Ni ha ett fint armband eller ge det till någon som behöver det så kan det beställas här!
En trött start på veckan...
Igårkväll började E känna sig hängig, han ville sitta under den rosa filten och gosas- E är en väldigt kramig kille men när jag satte mig hos honom fullkomligt ångade det om hans lilla kropp...feber!
Så det blev hej-hopp-i-säng med öppet fönster och Panodil...
Han hade inte jätthög feber men ändå tilläckligt för att ge Panodil då E har lätt för att få feberkramper
om febern stiger snabbt, vilket både är det läskigaste jag är med om (man vänjer sig aldrig) och så är det hemskt jobbigt för honom (han blir som en liten trasdocka efter varje feberkramp).
Så idag blir det inget dagis för E, han får vara hemma, mysa runt i pyjamas och se på film.
Som tur är kommer barnens Mormor hit och hjälper mig idag, jätteskönt att vara två vuxna så jag verkligen kan ägna mig åt min lilla sjukis!
Allt har en början...
Det kom helt out of the blue för mig så jag tog det väl inte på allvar, nu i efterhand skulle jag kanske ha reagerat på det men efter att ha gått på samma förskola i flera år och aldrig hört något om detta så...ja, jag tog det iallafall inte på allvar.
Sen, på nästa utvecklingssamtal så sa personalen samma sak, bara det att nu sa de verkligen till mig på ett annat sätt- och jag tog det till mig! Han var då 3½år...
Det de sa var i princip att han blir splittrad när det är fler barn är 5st och att han inte ser ut att förstå leken samt att han gärna leker själv långa stunder.
De föreslog att jag skulle kontakta NP-enheten (NeuroPsykologiskaEnheten) vilket jag gjorde dagen därpå och fick en tid för ett första samtal med en barnkurator, detta samtal skedde utan E. Kommer ihåg att jag var hemskt nervös inför det här samtalet och att jag på morgonen ringde och bad min mamma följa med... Mesigt va?
Sen följde flera besök hos den här kuratorn både tillsammans med E och enskilda samtal för föräldrarna, oftast gick jag ensam och ibland följde Mamma med (N har sin mest intensiva period på jobbet just på sommaren, vilket var den tiden som utredningen började och E's pappa är inte en-sån-pappa-som-är-med-på-sånt).
Det var en tung tid med massa frågor, massa funderingar och massa tvivel- hur skulle det kunna vara något fel på E, på mitt barn?!
Jo, jag erkänner att många gånger kom tanken på hur kunde jag få ett barn som det var något fel på? Objektivt vet jag ju att det inte beror på föräldrarna vilka handikapp barnen får men just då kändes allt så obegripligt...
Resultatet av den första utredningen blev att en vidare utredning behövdes men det enormt positiva var att han klarade av intelligenstestet jättebra och låg långt över sin egen ålder!
Det var (är) något jag var jätteglad och stolt över (som Mamma grep jag efter varje halmstrå för att överleva) ända tills en person påpekade att även Rainman var intelligent men inte så smart...det är nog enda gången jag verkligen hatat någon [ser att jag skrev i det här inlägget att jag inte lägger energi på att hata människor men då gjorde jag faktiskt det]!
[fortsättning följer, blir för jobbigt att skriva allt i ett inlägg...och för långt...]
Den här bilden är verkligen mitt-i-prick; Såhär är det...ibland skulle E
inte ens hinna uttala "ADHD" utan att börja tänka på något annat mitt i ordet...
Utflykten
'I vår lilla stad finns ett jättefint naturområde mitt i stan (nästan).
Där finns allt som behövs för en trevlig utfykt med barn-
bondgårdsdjur, smådjur, fåglar att mata, café, glassbod, stora grönomården, skog, ett tuff-tuff-tåg, flera lekparker, grillplatser, minigolfbana, på sommaren kan man bada och på vintern kan man åka skridskor.
Helt enkelt ett perfekt ställe för Familjer...
Där hamnade vi, efter vild gissning av E i bilen- han trodde vi var på väg till allt från Mormor till Stockholm eller Liseberg men när vi kom fram var han mer än nöjd trots avsaknad av karuseller och sockervadd.
Här spenderade vi några timmar i solen(!) med lek, fika och massa mys...ett härligt avslut på en härlig helg!
Dagens lunch & hemlig utflykt
N & E har varit i garaget och fixat och min Pappa har varit här och klippt gräset samt trimmat en del buskar- en enormt produktiv dag...hitills!
E fick bestämma lunch idag, vilket blev klassikern i vårt hus nämligen Fiskpinnar & Hemmagjort potatismos. Enkelt och gott!
Nu ska LillaA äta (idag får hon rödlinsgryta, potatismos och broccoli) och sen har N ordnat en utflykt åt E (och mig och LillaA), vet inte vart vi ska men jag har iallafall sett att kaffetermosen fyllts, att mjölk hällts i en PET-flaska samt att diverse godissaker placerats i ryggsäcken (tillsammans med mängder av våtservetter, näsdukar och vanligt hushållspapper...har man barn behövs papper...) och sittunderlagen ligger på tvättbänken...
Solen skiner utanför fönstret och en utflykt känns som en utmärkt idé!
Övertrött- vad är det?
Jag förstår inte riktigt grejen med att barn kan bli så trötta- att de inte kan sova?!
Herregud, sov lilla människa...snart är du vuxen och har egna barn, och då kommer du inte sova...alls!
Pannkaksfrukost!
Nu sparkar vi igång helgens sista dag med nygräddade Amerikanskapannkakor, vaniljglass, jordgubbssylt och (självklart) tända ljus!
De nya ljusstakarna
Ibland hinner man inte...
Jag avskyr att komma försent, även om detta nu med 2 barn och en stor mage tyvärr är mer regel än undantag så försöker jag alltid komma i tid!
Jag försöker planera min tid och försöker prioritera på rätt sätt- ändå hinner jag inte med allting som jag skulle vilja!
Idag fick jag maila min handledare på universitetet och erkänna att arbetet som jag just nu skriver inte kommer bli klart tills på söndag, som är deadline-dagen... Känns en aning bittert, speciellt som jag inte vet vad hon kommer svara och särskillt då jag ändå lagt ner massa tid på det här arbetet!
Hitills i höst har jag läst 100% och klarat detta jättebra, fått G:n och även ett par VG:n, så jag är nöjd med tanke på förutsättningarna- men nu går det verkligen inte!
Barnen är förkylda, jag är förkyld och kan knappt röra mig pga av foglossningen och N jobbar mer än någonsin just nu...
Ibland får man helt enkelt inse sina begränsningar!
Definitionen av TRÖTTHET
Knowing me - Knowing you
[Då det här är en anonym blogg så tänkte jag iallafall svara på lite frågor så kanske Ni lär känna mig lite bättre...]
Smeknamn: Har inget smeknamn, kanske "Mamma" eller "Älskling"
Födelsedag: I augusti
Bor: Lagom långt utanför en lagom stor stad
Arbete: Är Mammaledig/Student
FAVORIT…
Färg: Rosa, Svart, Naturfärger
Plats: Soffan
Drog: Popcorn och CocaCola
Fordon: Det som fyller ändamålet för resan...åker dock inte färja!
Film: Älskar skräckfilmer och Rysare
Djur: Katten
Affär: Blir mest barnkläder som inhandlas, gillar Polarn&Pyret
Serie: Följer ingen direkt serie men ser gärna Lyxfällan, EnsamMammaSöker och liknande program
Café: -
Skor: UGGs
BRUKAR DU…
Titta på dig själv i spegeln: Ja någon gång per dag iaf, mest för att kolla att jag inte har ngt klet i ansiktet...
Gnälla: Ja...ofta enligt N
Skrika: Tyvärr, eller iaf höja rösten...
Sova: Ja men alldeles för lite!
Drömma mardrömmar: Nästan aldrig
Drömma sexdrömmar: Nej
Försöka vara annorlunda: Får idéer som "nu ska jag ändra på det här och det här" men det håller i max 1dag
Klä dig i svart: Ja!
Ha sex: Ibland
Hata folk: Orkar inte engagera mig i sånt!
Lita på folk: Ja, en del
NÄR…
Åt du senast: På McD idag
Läste du en bok senast: Igår kväll
Var du på konsert senast: Länge sen...
Köpte du något senast: Förut på IKEA
Kysste du någon senast: Haha, för 3minuter sedan i tävttstugan...
Svor du senast: Vet inte faktiskt...
Sjöng du senast: Igårkväll när jag nattade A kanske...
Klagade du senast: Säkert nyss
Är det sommar: Runt Midsommar tycker jag sommaren börjar
VEM…
Saknar du: Ingen speciell, kanske att Vännerna-som-skulle-komma-på-middag ikväll inte kunde komma för att vi är förkylda!
Rörde dig sist: Sonen
Kysste dig sist: N
Gjorde dig riktigt glad senast: LillaA som numer sitter jättebra själv!
Fick du sms från senast: Från GrannenH som skrev ett svar på ett SMS från mig...
HAR DU…
För många vänner: Nej, alldeles lagom
Tvångstankar: Nej
Någon annan psykisk sjukdom: Nej
Färgat håret: Ja, för massa år sedan
Brutit några ben: Ja, ett i handen
Några piercings: Nej, 3st hål i öronen (har tagit ur den i naveln)
Egen dator: Ja
Gjort bort dig rejält: Säkert
Bra självförtroende: Ja
Kysst någon: Ja
Haft sex: Ja
Köpt kondomer: Haha, sånt gör inte jag!
Sagt jag älskar dig till någon idag: Ja
Varit kär: Ja
Blivit kär i någon på nätet: Nä
Dumpat någon: Ja
Blivit dumpad: Ja
Varit otrogen: Ja
HUR….
Går du: Snabbt (fast just nu som en anka)
Fördriver du tiden: Är med barnen, träffar vänner, fixar hemma
Mycket pengar har du: -
Tjänar du pengar: Får CSN-bidrag
Ofta diskar du: Varje dag, flera gånger
Ofta städar du: Lite varje dag och storstädar en gång i veckan...
Ofta träffar du din familj: Ofta
Mycket äter du: Lagom, lite mer nu än i vanliga fall
ÄR DU..
Förstående: Nej, inte så värst
Öppensinnad: Tror det...
Arrogant: Kan nog anses som det av de som inte känner mej...
Osäker: Ibland
Blyg: Nej
Smart: Ja det tycker jag
Sentimental: Sällan
Pratglad: Ja!
Besök i det Blå-Gula-varuhuset
Dagen idag bjöd på McD-lunch och ett besök på IKEA.
Helt ärligt så var IKEA-besöket helt onödigt, vi skulle inte ha något alls och kom ändå med varor för fler hundrakronor- min tanke med hela besöket var egentligen att få sitta ner i 5minuter och dricka en kopp kaffe... Hemskt va?
Lämnade in E på IKEA-leklandet, även kallat Småland och sen blev det fika och ett välbehövlig pause för mig och N! [Det lustiga är att oavsett vilken typ av dag E har så är Han alltid jättesnäll och duktig när han är på ställen tex. leklandet, IKEA, Förskolan och hos kompisar- det är ju jätteskönt det men lite konstigt...]
Burkmat eller Egenlagad mat?
Jag har gjort både och- till E gjorde jag ingen egen mat alls, utan han fick burkar och växte bra på dem medans LillaA endast ätit 4st (tror jag) barnmatsburkar i sitt snart 8månaders liv- vilket är bäst då?
Personligen så tycker jag det känns absolut bäst att göra egen barnmat redan från början!
Jag köper fina råvaror, närproducerat kött, gårdsgrönsaker (oftast, ibland köper jag på tex. ICA om de har fina grönskaker) och färsk fisk från Fiskhuset.
Jag tycker även att min mat smakar bättre än burkmaten som för det mesta smakar samma oavsett om det är kött, fisk eller någon grönsaksblandning.
Alla föräldrar gör såklart som de vill men just det argument jag möter oftast är "hur orkar du & hur hinner du" och just tidsaspekten av det hela är för mig helt ovidkommande egentligen! Visst, det går snabbare att öppna en burk men egentligen tar det ingen tid alls- förra helgen lagade jag mat åt LillaA och frös in, då lagade jag så det ska räcka i 2veckor och det tog exakt en timma...med disk och allt!
Det är väl inte så farligt?
Tänkte lägga in lite recept framöver, ifall någon skulle vilja prova!
[Här finns en intressant artikel om ämnet med massa tips och råd]
Idag äter LillaA Kycklinggryta & Paprikamos!
Nu: Morgonmys
och jag tror att det helt beror av att igår innan Han somnade så pratade Han och jag om att
det inte skulle bli något NintendoSpelande på morgonen, jag tror det hjälpte honom att slappna av och
kanske somna om ytterligare en gång- kan det vara så?
I vanliga fall brukar Han få spela 30min på morgonen, lathet från min sida? Ja, morgonen är så stressig här hemma, ensam med 2 barn (hur man gör när tre barn ska till dagis/skola vill jag inte ens tänka på) så därför brukar han få spela...men det är ju inte värt det ifall det påverkar nattsömnen!
Nej, nu hör jag att kaffekokaren puttrat klart och jag tror N ställt frukosten på bordet!
Själv har jag endast bidragit med de tända ljusen...
Faller världen sönder utan mig?
De flesta skulle nog vilja svara ja på den frågan, för att känna sig viktiga och för att på någotvis spela en liten liten roll i ett stort sammanhang- och visst kanske den omedelbara känslan av att betyda allt för någon jättebra och tillfredsställande men är det verkligen det eller är det en börda att bära?
Utan ett uns egoism eller skryt kan jag svara Ja! E's värld faller sönder och samman utan mig!
Det är en underbar känsla samtidigt som det är den värsta känslan och en av de tyngsta bördor man kan få i livet!
Att varje dag veta att hans lycka beror på mig, att veta att den enda som kämpar för hans rättigheter är jag, den enda som överhuvudtaget kämpar för honom är jag, jag, jag!
Visserligen har jag enastående hjälp av N (hans plastpappa) och mina föräldrar- utan dem hade det aldrig gått men i slutändan så är det jag och E står och faller tillsammans!
Visst, hans pappa finns i hans liv, som en lekpappa, som en kompis och som någon man hälsar på när det passar...när det passar pappan alltså!
De gånger som E är hos sin pappa så ringer han hem till oss flera gånger varje dag, oftast för att kolla efter så vi är hemma, detta för att han vill känns tryggheten i att kunna komma hem om han vill. Andra tillfällen vill han helt enkelt fråga om han inte borde ha överdragsbyxor på sig ut eller om han egentligen borde gå ut och leka istället för att spela dataspel... För honom betyder jag allt (och han för mig såklart!) och det är självklart för E att jag alltid finns vid hans sida, att jag alltid är hemma och väntar på honom och att jag alltid svarar i telefonen när han ringer... skulle jag inte göra det så faller hans värld totalt!
Och, visst är det underbart att han knutit an så till mig och i många fall viktigt då jag får honom att göra saker ingen annan kan, men det är också tyngre tankar som far i mitt huvud ibland...jag har blivit extremt medveten om min egen dödlighet, jag får panik om jag tänker tanken på att det skulle hända mig något som gör att han blir ensam kvar, ibland går det så långt att jag inte ens vill/vågar åka iväg utan honom av rädsla att något skall hända...
Hur känner Ni andra mammor därute?
Kanske, kanske, kanske finns det någon med liknande tankar som vill dela med sig?
[Missförstå mig inte nu, för jag älskar E och jag älskar min Mammaroll- hoppas ingen missförstår min text...]
En trött familj...
[Det här är N's sushiplatta, min ser lite annorlunda ut då jag inte vågar äta alla sorter med Mini-i-Magen...varför jag inte tog någon bild på min mat? Jag hann såklart äta upp mer än hälften innan N ens hann till bordet...!]
OKTOBER = EN ROSA MÅNAD!
Jag tycker alla borde göra oktober till en Rosa-blogg-månad!
Något som många bloggare redan gjort...
Vill Ni lägga in en RosaBandet-banner i hörnet av er blogg
(som Ni ser att jag gjort!) så är det inte det minsta svårt! '
Följ min enkla instruktion --->
1) Kopiera följande:
<script type="text/javascript" src="http://kampanj.cancerfonden.se/blog_badge/js/badge.pack.js"></script>
2) Sen går Ni in under: design ---> kodmallar (i din bloggöversikt)
3) Sen kopierar Ni in koden enligt nedan:
<body>
<script type="text/javascript" src="http://kampanj.cancerfonden.se/blog_badge/js/badge.pack.js"></script>
<div id="wrapper"> (det här är alltså själva koden, viktigt är att Ni kopierar länken i steg1)
<div id="header">
4) Sen gör Ni det på alla kodmallar (Ni ser rullistan upp till höger på sidan, där byter Ni och gör samma sak på framsidan/kategori/inlägg/arkiv)
GÖR OKTOBER TILL EN ROSA BLOGG!
Dagens Familjeliv!
Varför ser man på sina barn som något som måste bekämpas?
Mån 4 okt 08:42
Konichwa Girl:
- Några veckor gammal bebis lämnas att sova ensam i egen säng och tas inte upp från golvet om den gnäller eller börjar gråta. Den ska lära sig att man inte kan bli upplockad så fort man vill.
- Halvårsgammal bebis vill inte ligga på skötbordet. Men det är bara att lära sig att det finns saker man MÅSTE göra! Alltså är det bara att nöta, hålla fast och insistera på att ungen lär sig att ligga stilla på skötbordet!
- Barn ska äta det som serveras, punkt slut. De är ouppfostrade om de inte äter och duger det inte får de gå hungriga.
- Fobiker för att tvätta håret SKA lära sig att detta är något man MÅSTE göra och våldas att duscha en gång i veckan.
- Istället för att göra sitt hem barnvänligt ska barnets naturliga nyfikenhet stävjas och hemmet blir en bostad fylld med "ajabaja" och "nejnej".
Alltså, jag hade hoppats att den här typen av auktoritär uppfostran dog med min morfar (född på 1880-talet). Varför ser man på barn som någonting som ska domineras till underkastelse - för det är ju det ni gör, ni som ska "lära" era barn att man "måste". Varför jobba mot sina barn istället för med dem? Notera att detta inte innebär brist på uppfostran eller att de inte får lära sig betydelsen av ett NEJ, bara ett annat sätt att se på sina barn och att spara det där NEJET tills dess att det verkligen behövs - det är ett nödvändigt ont att borsta tänderna, men man kan försöka göra det till en rolig stund. Det är ett nödvändigt ont att åka bil, men man kan göra pauser för att göra det så trevligt för alla inblandade som möjligt. Man ska inte behöva laga fem olika maträtter, men man kan erbjuda en kvällsmacka så att barnet inte ska behöva lägga sig hungrig, osv.
Så förklara för mig: ni som förespråkar den här typen av auktoritär uppfostran, varför ser ni på era barn som individer som måste underkastas er (med milt våld om nödvändigt), vars protester och ogillande ni ger fullaste fan i, som något som måste bekämpas? Varför göra ens relation till sina barn till en ständig kamp där någon måste vinna och - följdaktigen - någon måste förlora?
Min syn på saken:
Självklart ska man inte uppfostra sina barn till underkastelse, vilket jag tycker låter lite överdrivet, ingen jag känner fostrar eller kräver detta av sina barn. Dock kan jag tycka att vissa saker gör man oavsett om barnen vill eller inte- tex. att här byter vi blöja på skötbordet, enbart för att det är bekväm "arbetshöjd" för mig, det är hygieniskt och en sak som LillaA får acceptera (inte för att hon krånglat en enda gång). Eller, att här äter vi den mat som serveras men det betyder ju inte att vi lagar mat som vi vet att E inte tycker om- däremot om vi äter något som är lite mer ovanligt eller speciellt så försöker vi alltid få E att smaka liite men tycker han inte om det behöver han inte äta det och han lägger sig aldrig hungrig.
Jag tycker att föräldrar skall respekteras, på samma sätt som barn skall respekteras men i mina ögon är det alltid föräldern som har sista ordet...i slutändan är det vi som bestämmer, och jag tror absolut detta skapar en trygghet för barnet. Dessutom tror jag att ger man efter för minsta lilla önskan så skapar detta bara fler och fler önskningar...och tillslut är det barnen som styr och ställer!
Min syn på saken utifrån E's diagnos:
För E är föräldrarnas auktoritet jätteviktig!
Han måste ha klara och tydliga regler, han skall dessutom inte ha för många valmöjligheter (något jag tror egentligen gäller alla yngre barn) och han måste styras och pushas för att utvecklas!
Vad tycker Ni andra föräldrar?
"Mamma, jag kan inte..."
det har, enligt den barnöverläkare som vi träffat, att göra med hans Autism-diagnos (vilket är av den lättare varianten).
När människor i vanliga fall gör saker så finns det en skala 1-10 där 10 är att man utför saken perfekt in i minsta detalj (och hur ofta gör man det egentligen?) och 1 speglar jag-kan-inte-stadiet.
För E, och andra barn med samma diagnos, finns inte steg 2-9 på skalan, antingen kan man en sak eller så kan man den inte...och är man 5år så kan man oftast inte saken...För honom ska allt vara perfekt eller så gör han dem inte alls, om man inte pushar honom och det är det som krävs- tyvärr har de inte möjlighet till det på dagis så nu gäller det att tjata, kämpa, diskutera och förklara för Landstinget så de ger honom en specialpedagog, iallafall några timmar i veckan!
Suck, alla dessa samtal tar livet av mig snart- tyvärr är många av dessa människor lika lätta att prata med som en vägg...
Dagens lunch...
Kom att tänka på den här skylten som användes i en personkampanj inför valet...den är verkligen hur knäpp som helst...men passande i sammanhanget- undra hur han tänkte?
Förresten...
Övning pågår
På dagis övar de iallafall nu på att klippa efter linjer- och när jag frågade personalen hur det gick för E så sa de att han inte var med på den här övningen utan istället spenderade tiden med småbarnsgruppen, då han sagt till persoanlen att han inte kunde klippa.
Kände med en gång hur ilskan kokade upp i halsen på mig, vaddå han sa att han inte kunde klippa? Nehej, men då ska väl de lära han att klippa då...alla kan väl inte det direkt? Och dessutom säger E oftast att han inte kan när han egenligen inte vill eller tror att han inte kan... Så igår tog jag fram papper, penna och en barnsax- ritade lite enkla figurer på pappret och bad E klippa ut dessa. Självklart sa han direkt Jag kan inte klippa men sen tog han saxen i sin lilla hand och klippte med stor precision ut figurerna jag ritat- efter ett tag hade vi hela bordet fullt av pappersfigurer! Det var roligt att klippa!
Hur ska man göra för att få dagispersonalen att förstå att de måste pusha honom?
Och, jag förstår att de inte har resurser till att ha en personal som sitter hos honom hela tiden, men om det är det han behöver- hur löser man det då?
Ska han inte få lära sig saker bara för att det fattas personal?
Funderingar över en kaffekopp!
Torsdagar & Fredagar är E helledig från dagis så vi har hela dagen hemma tillsammans, vilket oftast blir underbara dagar då vi har all tid i världen att hitta på saker- tyvärr har de på slutet blivit ganska enformiga då jag inte längre kan lyfta in A's vagn i bilen utan att få sammandragningar vilket betyder att vi inte längre kan ta oss varit vi vill...men något ska vi väl hitta på, tyvärr vaknade jag med värre foglossning än någonsin så det får bli lugna aktiviteter idag!
Hur som helst kommer goda Vänner på fika i eftermiddag, vilket alltid är något att se fram emot!
Små, små sparkar av kärlek
Plockade med mig laptopen till sängen, hade tänkt kika på något webb-TVprogram men gick först den vanliga bloggrundan- och då, helt plötsligt började det småkicka i magen, små små försiktiga sparkar! Små underbara tecken på det nya livet som tar sin början i mars nästa år...
Visserligen var vi på rutinUL:et i veckan så jag vet ju att allt är bra med lill*n (som envist knep ihop benen när vi försökte kika vad det var för en liten filur) men de här småbuffarna är ändå underbara...
Vecka 20
Kroppen: Det börjar synas att du är gravid även utanpå kläderna. På vissa börjar naveln sticka ut en aning. Vissa lider av halsbränna och förstoppning, vilket är helt naturligt. Det orsakas av att musklerna runt tarmarna och magmunnen inte är lika strama som förut. Motion, rätt kost och att hoppa över kaffe och stark mat kan underlätta. Man får också lättare hål i tänderna och ibland svullet eller blödande tandkött. På de rutinmässiga barnmorskebesöken brukar man göra en del undersökningar för att följa fosterutvecklingen och för att se eventuella avvikelser i mammans hälsa.
Vid varje besök mäter man blodtrycket, kontroller barnets hjärtljud och mäter mammans mage. Vid vissa besök kontrolleras även blodvärdet, urinprov och blodsocker hos mamman. På vissa barnmorskemottagningar ordnas ett gruppmöte, där man får information om föräldraförsäkring, kosthållning, amning med mera. Man kan också prata om hur man kan lindra besvär från rygg och bäcken. Du kan till exempel få hyra ett stödbälte för att minska bäckenbesvär.
Jag: Mår i stort bra, har dock lite sammandragningar och väldigt ont av foglossning! Tycker det känns otroligt att det redan gått 20veckor, halva tiden- och LillaA ska snart bli storasyster, trots att hon då säkert inte ens hunnit fylla 1år!
Dagens utbrott...
Kort sagt, E är totalt besatt av sitt Nintendo DS, vilket jag förstått är vanligt att ADHD/Autism-barn kan bli, då detta är en platt värld som tilltalar dem... Han blir emellertid aldrig helt inne i spelet, utan går alltid att komunicera med även när han spelar!
Iallafall så har vi oändligt långa (och många) diskussioner om just Nintendo-spelandet, som tur(?) är har E förärats med världens mest envisa och stöniga mamma så här är det helt enkelt mina regler som gäller och jag är fruktansvärt konsekvent när det kommer till saker som jag tycker är viktiga. Och det här är viktigt enligt mig, för efter det att TV-tittandet och Nintendo- och datorspelandet begränsats (kraftigt) så har E's kreativa sida visat sig på ett helt annat sätt!
(Dessutom vet jag att han nästan uteslutande sitter framför TV:n eller datorn när han är hos sin Pappa, vilket iofs inte är så ofta men ändå tillräckligt för att tillfredsställa hans behov av detta).
Idag började tjatet om Nintendo redan i bilen och direkt vi kom innanför dörren (tack och lov, innanför dörren) så kom utbrottet- ett av de värre på länge! Han skrek, slog runt omkring sig, smällde i dörrar och grät- allt på en gång! Det slutade med att han stängde in sig på toaletten i 20minuter och låg hela tiden och sparkade på en plastpall...
Efter ett tag kom han ut, bad om ursäkt och sen var allt bra igen...det är underligt hur humöret kan svänga så?
Från katastrof till mamma-puss-och-mys på 2sekunder- är det bara jag som blir så trött av dessa kamper att jag inte hänger med i svängarna...utan blir ofta sittande som en förvirrad liten hög på golvet efteråt?
Sen har det tjatats lite till-och-från under eftermiddagen men nu har jag sagt att fortsätter tjatet så blir det inget spelande överhuvudtaget varken idag eller imorgon- så nu har det äntligen lugnat ner sig!
[Här finns en intressant artikel om ämnet ADHD-barn och spel för den som vill läsa!]
Halv 8 hos mig
Alltid lika svårt att komma på bra och näringsrik mat som dessutom är god och skall passa tre personerssmak samt gärna vara bra att värma dagen efter...
Idag blev det iallafall:
Köttfärsbiffar
Och potatistoppar i ugn (gjorda av potatismos med en extra stor klick smör, finhackad purjolök och några småbitar röd chilli i)
samt färsk grön sparris till & beanaisesås
Lite som fredagsmat för imorgon är det E's tur att bestämma mat och då blir det säkert korv-stroganoff...
[Här var tanken att det skulle vara en bild men maten blev en total katastrof då potatisen flöt ut över hela plåten...men gott var det!]
H som i Header
Hur ser bloggen ut?
Själv ser jag den ibland och ibland inte...kanske tjejen i headern gör det jag skulle vilja- smyg iväg ibland för att få lite egentid...?!
Så, hur ser bloggen ut för Er?
Vindögdheten var en synvilla
A var en jätteduktig bebis hela tiden vi var hon läkaren, hon satt still, jollrade och log- detta trots att det här var hennes vanliga sovtid.
Efter besöket bestämde N och jag oss för att gå och äta en tidig lunch innan han stack tillbaka till jobbet- jag kan knappt minnas när vi åt lunch tillsammans en vardag... Som grädde-på-moset så gick vi till det lilla caféet där vi träffades (eller vi träffades ju redan på gymnasiet men det var här vi tog en fika på första dejten). Vi satt till och med vid samma bord och A sov hela lunchen så det var lite romantisk nostalgi ett tag faktiskt, innan N var tvungen att rusa tillbaka till jobbet...och verkligheten kom tillbaka och jag gick för att köpa röda rosor åt mig själv...
Dagens fundering...
det blir en hel del saker när man är på stan med barn... Och då var det ändå inte en enda shoppingkasse som fick följa med hem! Eller, en stor bukett med 20 rosor unnade jag mig själv, så nu ser det fint ut på köksbordet! Färska snittblommor ger verkligen liv åt ett rum, tyvärr är det oftast jättedyrt...
[Sen måste jag erkänna att jag köpte BlondinBellas bok EgoBoost men det tyckte jag var så extremt pinsamt att jag bad att få den inslagen...]
När vi kom hem började E's tjat om att få spela Nintendo DS direkt- vi har som regel att han får spela när jag lagar mat (eller om han har ngn kompis här och de spelar tillsammans), skulle inte mat-regeln finnas skulle han kunna spela dygnets alla timmar...
Han tjatade och tjatade och jag sa konsekvent nej- jag har en envis son men han har även extremt stönig mamma som dessutom är otroligt konsekvent så det blev naturligtvis inget spelande. Det hela slutade med skrik, gråt och en E som låg på badrummsgolvet i 20minuter- därefter kom han ut, bad om förlåtelse, drack ett glas vatten och nu är allt bra igen...det är otroligt hur snabbt humöret kan växla...
Själv blir jag helt slut av dessa kamper så nu landade jag i soffan i 2sekunder för att ladda batterierna...inför nästa kamp, nämligen dusch och hårtvätt!
[Vilket påminner mig om att jag ska ladda batterierna till min kamera så jag kan börja ladda upp kort i bloggen...]
Synvillor & Vinögdhet
kolla upp om hennes vinögdhet är en synvilla eller om det ena ögat ibland, ytterst ytterst lite, styr inåt näsan...
Det som gör det här till ett extra kul besök är att Lilla-A vaknade upp superkinkig, superförkyld & att undersökningen, enligt kallelsen, skall ta max 120minuter(!)
E ringde nyss och sa godmorgon- han hade sovit som en prins mellan Mormor & Morfar och satt nu upphissade i deras lyxsäng och såg på barnTV medan Mormor gjorde pannkaksfrukost i köket! Nästan så jag också skulle viljat spendera natten där...
Om MammaMorran
28årig MammaMorran med alldeles för många barn- jag som knappt skulle ha ett...och nu har jag (snart) tre...
Bor en bit utanför en lagom stor stad i ett lagom stort hus tillsammans med min underbara familj!
Är sambo m. N, som är Pappa till A och Mini-i-Magen, E har en annan pappa men spenderar nästan all sin tid här och N är som hans pappa med- N (och barnen) är det bästa som hänt mig, N är den underbaraste som finns, min klippa, mitt stöd, mitt allt!
10år efter att vi gått i samma klass så sa det klick över en kopp kaffe och sen kom barnen i en rasande fart...
Är utbildad ekonom & jurist, är förnärvarande Mammaledig och heltidsstudent- läser ett program som heter Ledarskap - Utveckling - Kvalité på distans samtidigt som jag är hemma med barnen (E går 20timmar på förskolan), har dock massa hjälp av barnens Mormor & de är även med N på jobbet emellanåt då han är egenföretagare- vilket betyder att han i princip jobbar dygnet runt och att jag är ensam ganska mycket med barnen...som tur är gillar jag ensamheten och den tiden vi är tillsammans är guld värd!
Att jag dessutom har världens bästa vänner & grannar som alltid ställer upp hjälper ju till!
Läste ett par bra ord här ---> Det fastnar inget damm på den som går i motvind...
[För att E ska få växa och utvecklas i sin egen takt och utan att granskas eller dömas så är det här och DiagnosMorran anonyma bloggar. Alla kommentarer kommer att granskas innan publicering!]
Vad här hänt sen sist?
Jaha, då var jag tillbaka i bloggvärlden igen- efter ett litet uppehåll, en kort tid kan tyckas men det har hänt mycket...iallafall i mitt lilla liv!
E har hunnit fylla 5år och börjar skolan nästa år, något som han ständigt påpekar & LillaA har blivit 7månader, det har flyttat in en Mini-i-Magen som hunnit bli hela 19veckor och är beräknad till 4/3 -2011, hur h*n kom dit har jag ingen aning om...
E's utredning har även blivit klar och diagnosen (som jag dock ifrågasätter lite) blev ADHD & lättare Autism, så nu följer en hel del byråkrati, tjat på läkare och massa förklaringar för dagispersonal... Allt det här skriver jag om i bloggen DiagnosMorran (en länk finns precis under headern i den här bloggen)!
Idag har jag kodat iordning de här två bloggarn och ska strax slänga huvudet på kudden- E sover hos sin mormor och morfar inatt, SuperSnoriga-E sover (förhoppningsvis hela natten) och N är i garaget och fixar(!)...
Haha, kom jag att tänka på den där scenen i filmen Tillsammans, när den präktige mannen går ner i garaget och hamrar och runkar...förövrigt en bra film!
Godnatt!
[DiagnosMorran kommer uppdateras imorgn!]
