Matvägran!
Hur gör man för att få igång en liten killes ätande efter magsjukan?
Den frågan har snurrat i mitt huvud sedan igår- hur gör man?
Och hur ska jag resonera kring E's matvägran?
Ska jag låta honom äta/dricka det han vill [dvs. kakor, choklad, cocacola] eller ska jag, som vanligt, säga att "här äts det som serveras!" ?
Igår åt E nästan ingenting, jag kunde lura i honom korv med mos till lunch men det efterföljdes av magont och något som verkade krampliknande, igår ville Han inte ens äta upp sin minililla kexchoklad- och det är inte direkt svårätet annars & idag har han ätit en bit pizza m. lite beanaisesås och nu ikväll 2 fiskpinnar med lite mos samt två bananer- i vanliga fall är E mycket matglad och äter med liv & lust men igår och idag har jag fått tvinga/lura/tävla med honom för att få i honom minsta tugga- mellan måltiderna är han orkeslös, ligger i soffan och sover samt upprepar "Mamma, jag är sjuk jag!"
Att kräkas har alltid varit en stor grej för E, något han pratar om och visar tydlig rädsla inför- både när det gäller honom själv och när han tror att någon annan ska kräkas- så jag funderar på om han helt enkelt inte vågar äta av rädsla för att kräkas eller om han verkligen är sjuk?
Nåja, ingen feber, inga kräkningar & ingen förkylning tyder ju ändå på att han är frisk!
Tips mottages gärna!
Den frågan har snurrat i mitt huvud sedan igår- hur gör man?
Och hur ska jag resonera kring E's matvägran?
Ska jag låta honom äta/dricka det han vill [dvs. kakor, choklad, cocacola] eller ska jag, som vanligt, säga att "här äts det som serveras!" ?
Igår åt E nästan ingenting, jag kunde lura i honom korv med mos till lunch men det efterföljdes av magont och något som verkade krampliknande, igår ville Han inte ens äta upp sin minililla kexchoklad- och det är inte direkt svårätet annars & idag har han ätit en bit pizza m. lite beanaisesås och nu ikväll 2 fiskpinnar med lite mos samt två bananer- i vanliga fall är E mycket matglad och äter med liv & lust men igår och idag har jag fått tvinga/lura/tävla med honom för att få i honom minsta tugga- mellan måltiderna är han orkeslös, ligger i soffan och sover samt upprepar "Mamma, jag är sjuk jag!"
Att kräkas har alltid varit en stor grej för E, något han pratar om och visar tydlig rädsla inför- både när det gäller honom själv och när han tror att någon annan ska kräkas- så jag funderar på om han helt enkelt inte vågar äta av rädsla för att kräkas eller om han verkligen är sjuk?
Nåja, ingen feber, inga kräkningar & ingen förkylning tyder ju ändå på att han är frisk!
Tips mottages gärna!
Nätshopping!
Har ägnat senaste timmen åt just NÄTSHOPPING!
Men idag har det inte handlats några snygga OddMolly-tunikor eller några intressanta böcker eller parfymer
utan idag har jag SHOPPAT NYTT ÖVNINGSMATERIAL TILL E...inte så rolig shopping och extremt dyr men ack så nödvändig!
Materialet som jag beställt kommer från Lycko.se och är egentligen en sida bättre anpassad för Förskolor & Skolor dels då priserna är exkl.moms [vilket man enligt svensk lag inte använda om man rikta sig mot privatpersoner] & dels för att frakten är dyr [ca. 150kr] men det finns jättebra material och det är en lättförstålig sida med massa exempel på hur materialet skall användas samt tips & idéer på användningsområden-
dessutom är sidan uppbyggd enligt de ämnen som finns i skolan så det är enkelt att navigera sidan som beställare!
Enda minuset, förutom fraktkostanden är att man som privatperson måste betala med kort direkt då fakturabetalning endast är för företag & mynidgheter.
Men, som sagt, en jättebra sida och idag beställde jag material från ämnena Svenska & Mattematik samt en kategori som heter just "skolförberedande"...
Hoppas Han kommer tycka om det, E's dagliga övningar underlättas enormt mycket om det är saker/material som han tycker om!
Dessutom beställde jag över 200 glittriga guldstjärnor & en liten betygsbok att klistar dem i...allt för att öka motivationen!
Men idag har det inte handlats några snygga OddMolly-tunikor eller några intressanta böcker eller parfymer
utan idag har jag SHOPPAT NYTT ÖVNINGSMATERIAL TILL E...inte så rolig shopping och extremt dyr men ack så nödvändig!
Materialet som jag beställt kommer från Lycko.se och är egentligen en sida bättre anpassad för Förskolor & Skolor dels då priserna är exkl.moms [vilket man enligt svensk lag inte använda om man rikta sig mot privatpersoner] & dels för att frakten är dyr [ca. 150kr] men det finns jättebra material och det är en lättförstålig sida med massa exempel på hur materialet skall användas samt tips & idéer på användningsområden-
dessutom är sidan uppbyggd enligt de ämnen som finns i skolan så det är enkelt att navigera sidan som beställare!
Enda minuset, förutom fraktkostanden är att man som privatperson måste betala med kort direkt då fakturabetalning endast är för företag & mynidgheter.
Men, som sagt, en jättebra sida och idag beställde jag material från ämnena Svenska & Mattematik samt en kategori som heter just "skolförberedande"...
Hoppas Han kommer tycka om det, E's dagliga övningar underlättas enormt mycket om det är saker/material som han tycker om!
Dessutom beställde jag över 200 glittriga guldstjärnor & en liten betygsbok att klistar dem i...allt för att öka motivationen!
Ibland tror jag allt är som vanligt...
Blev stressigt innan vi tog oss iväg på Luciafirandet så redan innan vi kom dit var E på dåligt humör och upp-i-varv och väl där så blev det som det blev......för mycket människor på för liten yta!
Ibland vet jag inte hur jag tänker?
Ibland tror jag att allt är som vanligt...ibland vill jag låtsas att allt är som vanligt...
Men det är inte som vanligt...tyvärr...!
Blev en jättekort tur till Luciafirandet med en dansande och icke-lyssnade E...så det var bara att vända hemåt igen- väl hemma så la jag barnen direkt och sen hamnde jag i soffan helt slut...sånt här känns alltid som så stora misslyckanden, och jag känner mig som jordens mest värdelösa Mamma!
I jobbiga studenr försöker jag fokusera på bra dagar, som i eftermiddag när Barnen lekte tillsammans hur
länge som helst och alla var glada och snälla mot varandra! [Haha, vilka ögon Kattis fick på kortet...]
[Ska börja svara på era frågor nu, roligt med så många frågor!
Ni gör mig glad!]
Ibland vet jag inte hur jag tänker?
Ibland tror jag att allt är som vanligt...ibland vill jag låtsas att allt är som vanligt...
Men det är inte som vanligt...tyvärr...!
Blev en jättekort tur till Luciafirandet med en dansande och icke-lyssnade E...så det var bara att vända hemåt igen- väl hemma så la jag barnen direkt och sen hamnde jag i soffan helt slut...sånt här känns alltid som så stora misslyckanden, och jag känner mig som jordens mest värdelösa Mamma!
I jobbiga studenr försöker jag fokusera på bra dagar, som i eftermiddag när Barnen lekte tillsammans hur
länge som helst och alla var glada och snälla mot varandra! [Haha, vilka ögon Kattis fick på kortet...]
[Ska börja svara på era frågor nu, roligt med så många frågor!
Ni gör mig glad!]
Julklappar till dagispersonal?
Varje år köper jag och E julklappar [och sommarpresent] till E's dagispersonal-
för mig har det alltid varit självklart att köpa något litet men symboliskt för den tacksamhet
jag känner över att de tar hand om E några dagar i veckan [nu har ju vårt samarbete den senaste tiden varit lite si och så men jag hoppas ändå det blir bättre under våren]-
Iår hade jag tänkt beställa HUSnrNIO's jättefina jultavla, dels för att den är så stilren och enkel att placera och dela för att de fick sommartavlan i somras... Men, då ekonomin tyvärr inte är på topp för mig just nu så fick det bli en enklare variant med saker som redan fanns här hemma...förutom chokladpralinerna såklart!
Iår får fröknarna:
En ask med 6st chokladpraliner [40kr] & ett guldtrådshjärta på en bädd av röd trasseltråd
och ett hemmagjort kort, inslaget i cellofan
N tyckte nästan det var på gränsen till fjäsk- vad tycker Ni?
Ger Ni dagispersonalen julklappar?
för mig har det alltid varit självklart att köpa något litet men symboliskt för den tacksamhet
jag känner över att de tar hand om E några dagar i veckan [nu har ju vårt samarbete den senaste tiden varit lite si och så men jag hoppas ändå det blir bättre under våren]-
Iår hade jag tänkt beställa HUSnrNIO's jättefina jultavla, dels för att den är så stilren och enkel att placera och dela för att de fick sommartavlan i somras... Men, då ekonomin tyvärr inte är på topp för mig just nu så fick det bli en enklare variant med saker som redan fanns här hemma...förutom chokladpralinerna såklart!
Iår får fröknarna:
En ask med 6st chokladpraliner [40kr] & ett guldtrådshjärta på en bädd av röd trasseltråd
och ett hemmagjort kort, inslaget i cellofan
N tyckte nästan det var på gränsen till fjäsk- vad tycker Ni?
Ger Ni dagispersonalen julklappar?
Min Perfekta Pepparkaka!
Kvällens julfest gick hur bra som helst!
Han satt där han skulle, han sjöng det han skulle och Han sjöng tom. Pepparkakssången solo-
Älskade LillaPepparkaka!
Det enda var att mitt i TippTapp-sången såg han mig och sprang fram och gav mig världens kram och puss
& mitt i Hej-mitt-vinterland blev han kissnödig och sprang iväg på toaletten- annars satt han och sjöng hur fint som helst...
Hoppas verkligen det gav Dagisfröknarna en tankeställare, tyvärr tror jag inte det och den fröken som jag pratade med imorse var inte ens där!
Suck!
Nu ska jag ta en varm dusch, landa i soffan och fundera på vad jag ska äta till middag...
[Tack för alla stöttande & peppande kommentarer och mail!]
Yr-i-bollen...
Vaknade imorse och kände mig helsnurrig, vimmelkanting eller möjligen som jag druckit en flaska vin alldeles för snabbt [den känslan kommer jag dock inte riktigt ihåg längre...för det var sååå längesen!] men när jag skulle dra på mig mina tofflor så föll jag nästan i backen...
Snubblade ner för trappen och hällde i mig ett par glas juice och därefter känns det bättre- blodsockerfall kanske?
Nu sover LillaA sin förmiddagsnap och jag har pladdrat bort en halvtimme i telefonen med en Mamma-till-ett-barn-på-E's-dagis och nu landade jag här framför datorn!
Ikväll är det luciafest på E's dagis, pratade nyss med hans dagisfröken som hade förmaningar och sa att "om E blir störande så måste Du direkt lyfta ut honom, och då kommer han börja skrika men det är bara att lyfta ut honom för han får inte förstöra för de andra barnen"...
Och visst, jag tycker det är rätt, de andra barnen har övat och tar det säkert på största allvar och E ska inte förstöra luciatåget för dem MEN- det skär i mammahjärtat och jag ber verkligen för att det ska gå bra för honom! Han ser framemot luciatåget, att få ha sin fina Pepparkaksdräkt och han har övat sångerna både här hemma så flitigt den senaste veckan... Och sen kanske han inte får vara med!
Det kommer verkligen göra honom ledsen...att inte få stå därframme, sjunga och göra de tillhörande rörelserna...
När jag frågade om ingen dagisfröken kunde sitta vid honom och hjälpa honom så skulle de försöka men att de hade som policy att när föräldrarna är med så är barnen vårt ansvar...men jag tycker kanske att de kunde göra ett undantag...
Snälla, håll tummarna för att det kommer gå bra för min LillaGrabb ikväll!
♥Min fina, fina LillaPepparkaka♥
Snubblade ner för trappen och hällde i mig ett par glas juice och därefter känns det bättre- blodsockerfall kanske?
Nu sover LillaA sin förmiddagsnap och jag har pladdrat bort en halvtimme i telefonen med en Mamma-till-ett-barn-på-E's-dagis och nu landade jag här framför datorn!
Ikväll är det luciafest på E's dagis, pratade nyss med hans dagisfröken som hade förmaningar och sa att "om E blir störande så måste Du direkt lyfta ut honom, och då kommer han börja skrika men det är bara att lyfta ut honom för han får inte förstöra för de andra barnen"...
Och visst, jag tycker det är rätt, de andra barnen har övat och tar det säkert på största allvar och E ska inte förstöra luciatåget för dem MEN- det skär i mammahjärtat och jag ber verkligen för att det ska gå bra för honom! Han ser framemot luciatåget, att få ha sin fina Pepparkaksdräkt och han har övat sångerna både här hemma så flitigt den senaste veckan... Och sen kanske han inte får vara med!
Det kommer verkligen göra honom ledsen...att inte få stå därframme, sjunga och göra de tillhörande rörelserna...
När jag frågade om ingen dagisfröken kunde sitta vid honom och hjälpa honom så skulle de försöka men att de hade som policy att när föräldrarna är med så är barnen vårt ansvar...men jag tycker kanske att de kunde göra ett undantag...
Snälla, håll tummarna för att det kommer gå bra för min LillaGrabb ikväll!
♥Min fina, fina LillaPepparkaka♥
Havet...
E älskar att bli ansiktsmålad och jag tycker det är jättekul att måla honom-
vanligen är det lejon eller gammal-gubbe eller SuperMarioBros som är populära men
igår läste vi en bok om havet så idag ville han bli målad som "Havet"...
Från i somras när E var Lejon för en dag:
vanligen är det lejon eller gammal-gubbe eller SuperMarioBros som är populära men
igår läste vi en bok om havet så idag ville han bli målad som "Havet"...
Från i somras när E var Lejon för en dag:
Vem lyssnar på vem?
E: Mamma, Du lyssnar aldrig på mig...!
Jag: Va?
E: Du lyssnar aldrig på vad jag säger...
Jag: Jo, men det gör jag väl?
E: Nej, det är verkligen något Du borde lära dig Mamma, att lyssna på vad andra säger emellanåt...
Jag: Öhh...
E: Men det är ingen fara, jag ska lära dig det i helgen!
Jag: Va?
E: Du lyssnar aldrig på vad jag säger...
Jag: Jo, men det gör jag väl?
E: Nej, det är verkligen något Du borde lära dig Mamma, att lyssna på vad andra säger emellanåt...
Jag: Öhh...
E: Men det är ingen fara, jag ska lära dig det i helgen!
Kanske ska bli en tjej?
Igårkväll när vi borstade tänderna så berättade E om ett barn som han sett på lekplatsen:
E: ...och så såg jag att det var en tjej...
Jag: Hur vet Du att det var en tjej? [tänkde jag skulle se om han tex. svarade ngt stereotypt]
E: Hon hade rosa mössa...det har bara tjejer!
Jag: Nej, men killar kan också ha rosa ju...
E: Näe!
Jag: Jorå! [och tänker, vilket misslyckande för det genusneutrala tänkandet]
E: Jag vill nog ha en rosa mössa när jag blir stor...
Jag: Men du är ju ingen tjej...?
E: Näe, men jag kanske ska ta och bli det när jag blir stor!!!
E - Mamma
1 - 0
E: ...och så såg jag att det var en tjej...
Jag: Hur vet Du att det var en tjej? [tänkde jag skulle se om han tex. svarade ngt stereotypt]
E: Hon hade rosa mössa...det har bara tjejer!
Jag: Nej, men killar kan också ha rosa ju...
E: Näe!
Jag: Jorå! [och tänker, vilket misslyckande för det genusneutrala tänkandet]
E: Jag vill nog ha en rosa mössa när jag blir stor...
Jag: Men du är ju ingen tjej...?
E: Näe, men jag kanske ska ta och bli det när jag blir stor!!!
E - Mamma
1 - 0
Tur att han är trevlig!
Jag: E, kan Du hjälpa mig att plocka iordning här? [pekar på röran på golvet]
E: Tyvärr inte men tack för erbjudandet!
Tur att Han är trevlig iallafall...
E: Tyvärr inte men tack för erbjudandet!
Tur att Han är trevlig iallafall...
Det här var ovanligt lätt...
...åkte in till läkarhuset i stan och kom fram igodtid, trots att en lastbil vält över ena väghalvan precis minuterna innan vi kom... Hann leka lite i väntrummet, vilket var ett måste förklarade E här på morgonen- att han hann och leka!
Så i 20 minuter lagades det mat, spelades foosball (eller vad det där spelet heter med alla gubbar på rad?) och vi hann med en snabbt parti Fia med knuff- sen kom doktornAnna och hämtade oss.
Väl inne i rummet svarade E på alla doktorns frågor jättebra, han beskrev hur han kände i magen och hans berättade hur gammal LillaA var och på vilket dagis han gick- han hann även med att berätta om dagiskompisen G som igår hade sagt att E var dum och gjort 1000 nålar på honom, dessutom bad han doktorn att ringde till G och säga att han borde vara snäll, för annars får man bo på sjukhus...
Sen var det dags för undersökning men jag hade med E's NintendoDS som back-up så under hela undersökningen så spelade han och var så nöjd- sen var det dags för blodprov i armen så då skull han få någon bedöving på armen först men det ville han absolut inte så de fick sticka honom utan beövningssalva men det gick jättebra!
Han har extremt hög smärttröskel E, och det har tydligen med hans diagnoser att göra men det är ju iallafall en positiv symptom...!
Nu ska jag göra matlådor till N och frysa in...är så trött att jag är gråtfärdig- den som sa att man bör prioritera en gemensam frukost istället för extra sömn borde skjutas!
E leker i väntrummet
Snart är det kvällen...
...och just idag behöver jag verkligen kvällen!
Jag behöver sovande barn, en kopp té och en filt i soffan...dagen har minst sagt varit kämpig.
Efter att vi övat (vilket gick jättebra!) så pysslade vi lite hemma, åt lunch och sen har vi varit på lite ärenden samt ätit middag på IKEA (blev köttbullar och potatismos- det var inom dieten...tror jag...)- så vi kom nyss hem.
I vanliga fall är det oftast inga problem att ha med E på liknande saker och det är oftast heller inga problem hemma med danser, frånvaro och allt sånt- men idag; efter övningarna har det varit kaos!
Han har inte hört oss, han har blivit arg (inga utbrott som så många andra beskriver men han har blivit arg och skrikit åt oss, något han aldrig brukar göra!) och han har grinat och smällt i dörrar- den enda han varit sig själv tillsammans med är LillaA...med henne är han precis som vanligt!
Kan det vara såhär?
Kan det försämras så radikalt?
Är det fortfarande en följd av helgen och dagis?
Kommer det bli bättre igen...som vanligt igen?
Usch, vilken dag- snart är kl.19.00- då ska barnen i säng...snart....snart...snart!
Jag behöver sovande barn, en kopp té och en filt i soffan...dagen har minst sagt varit kämpig.
Efter att vi övat (vilket gick jättebra!) så pysslade vi lite hemma, åt lunch och sen har vi varit på lite ärenden samt ätit middag på IKEA (blev köttbullar och potatismos- det var inom dieten...tror jag...)- så vi kom nyss hem.
I vanliga fall är det oftast inga problem att ha med E på liknande saker och det är oftast heller inga problem hemma med danser, frånvaro och allt sånt- men idag; efter övningarna har det varit kaos!
Han har inte hört oss, han har blivit arg (inga utbrott som så många andra beskriver men han har blivit arg och skrikit åt oss, något han aldrig brukar göra!) och han har grinat och smällt i dörrar- den enda han varit sig själv tillsammans med är LillaA...med henne är han precis som vanligt!
Kan det vara såhär?
Kan det försämras så radikalt?
Är det fortfarande en följd av helgen och dagis?
Kommer det bli bättre igen...som vanligt igen?
Usch, vilken dag- snart är kl.19.00- då ska barnen i säng...snart....snart...snart!
Att få lugn och ro på dagis...
Igår ringde de från dagis vid lunchtid, E hade haft en jättejobbig dag då det varit 2 praoelever på hans avdelning. Något som de inte berättat för mig om innan, jag har bett dem om att berätta varje liten förändring i förväg så jag kan förbereda honom på det- men den här gången hade det inte fungerat tyvärr!
Vid hämtning igår sa dagispersonalen att han såg inte ut att lida utan det var mer att han var orolig / dansig / springig och även att han hade blivit arg på dagispersonalen [ngt han aldrig blivit förut]...så jag antar att han var som i lördags!
Personalen sa även att de haft svårt att nå honom- och det är något som jag också märkt av, när han är inne i sin värld så är han svår att få kontakt med (ibland) och det är något som skrämmer mig oerhört...
Var detta en fortsättning på lördagens jobbigheter?
Var det en reaktion av praoeleverna?
En kombination?
Har diagnosen blivit tydligare?
Pratade med E om dagis flera gånger igår och även nu på morgonen, han var som vanligt och längtade till dagis- och sa tom. att det var så roligt när Praoeleverna var där...
Ska hämta honom vid lunch idag så han får en kortare dag än vanligt...
Mammahjärtat värker idag...
Vid hämtning igår sa dagispersonalen att han såg inte ut att lida utan det var mer att han var orolig / dansig / springig och även att han hade blivit arg på dagispersonalen [ngt han aldrig blivit förut]...så jag antar att han var som i lördags!
Personalen sa även att de haft svårt att nå honom- och det är något som jag också märkt av, när han är inne i sin värld så är han svår att få kontakt med (ibland) och det är något som skrämmer mig oerhört...
Var detta en fortsättning på lördagens jobbigheter?
Var det en reaktion av praoeleverna?
En kombination?
Har diagnosen blivit tydligare?
Pratade med E om dagis flera gånger igår och även nu på morgonen, han var som vanligt och längtade till dagis- och sa tom. att det var så roligt när Praoeleverna var där...
Ska hämta honom vid lunch idag så han får en kortare dag än vanligt...
Mammahjärtat värker idag...
Helgen ur E's synvinkel
...nu ska jag väl inte säga att jag vet exakt hur E känner sig varje minut på dygnet men det här är iallafall mitt försök till en sammanfattning...
Vi kom fram i god tid till hotellet så vi hann bekanta oss lite med omgivningen och med hotellrummet, hann ta det lite lugnt, se på TV och göra oss iordning- sen gick vi mot festlokalen där 60 personer redan samlats.
Det syntes på E att han var spänd av förväntan och han ville verkligen gå på kalas...
Väl inne i lokalen blev han stressad och han visste inte rikigt hur han skulle bete sig när alla ville hälsa, kramas och han blev även stressad över att de flesta hängde över LillaA och skulle hålla henne osv.
Man såg klart och tydligt hur situationen på något sätt gled honom ur händerna, han tappade liksom den självsäkerhet som vi försökt bygga upp under dagen- han gick in i sin egna lilla värld och åter kom de ritualliknande rörelserna, han dansade och showade och levde sig verkligen in i sin Nintendo-TV-värld...
Han går in i den världen när han är otrygg, den skapar ngn typ av trygghet för honom och han känner igen den världen- den är hans och där känner han sig hemma!
För mig var det den första gången jag verkligen sett att han beter sig så, första gången jag sett hur jobbigt det var för honom och hur påverkad han blev av omgivningen- dock störde han ingen och sprang inte runt eller var ivägen så vi lät han hållas!
Sen var det dags för middagen och då gick det jättebra, han satt still, småpratade och åt jättebra (faktiskt!), det var som att då visste han vad han skulle göra, han hade en specifik uppgift att koncentrera sig på och då gick det bättre!
Sen, efter middagen, kom en trubadur och är det något som E älskar så är det musik så det var ju ett magiskt ögonblick för honom...sen ville han gå och sova så då gjorde vi det!
Idag när jag frågade honom om han haft en rolig helg sa han att han tyckte att det varit jättekul och att han ville bo på hotell igen- kanske han inte märker själv, eller upplever det som jobbigt?
På det stora hela så tycker vi att helgen med E gick bra, han skötte sig jättefint vår lilla grabb och han är ett riktigt charmtroll!
Positivt var även att jag pratade med en mamma som hade en son med samma diagnos som E, hennes son var nu 14år och hade hittat sätt att mildra sina egna symptom så för honom var sociala tillställningar inget problem längre och han klarade sig fin-fint i skolan- sånna möten inger hopp!
[Jag vet inte om det här inlägget blev för rörigt för att förstå, de här inläggen om E's diagnos är de svåraste att skriva- helt enkelt för att jag inte kommit över att han har en diagnos och för att det gör ont i hjärtat ...]
Vi kom fram i god tid till hotellet så vi hann bekanta oss lite med omgivningen och med hotellrummet, hann ta det lite lugnt, se på TV och göra oss iordning- sen gick vi mot festlokalen där 60 personer redan samlats.
Det syntes på E att han var spänd av förväntan och han ville verkligen gå på kalas...
Väl inne i lokalen blev han stressad och han visste inte rikigt hur han skulle bete sig när alla ville hälsa, kramas och han blev även stressad över att de flesta hängde över LillaA och skulle hålla henne osv.
Man såg klart och tydligt hur situationen på något sätt gled honom ur händerna, han tappade liksom den självsäkerhet som vi försökt bygga upp under dagen- han gick in i sin egna lilla värld och åter kom de ritualliknande rörelserna, han dansade och showade och levde sig verkligen in i sin Nintendo-TV-värld...
Han går in i den världen när han är otrygg, den skapar ngn typ av trygghet för honom och han känner igen den världen- den är hans och där känner han sig hemma!
För mig var det den första gången jag verkligen sett att han beter sig så, första gången jag sett hur jobbigt det var för honom och hur påverkad han blev av omgivningen- dock störde han ingen och sprang inte runt eller var ivägen så vi lät han hållas!
Sen var det dags för middagen och då gick det jättebra, han satt still, småpratade och åt jättebra (faktiskt!), det var som att då visste han vad han skulle göra, han hade en specifik uppgift att koncentrera sig på och då gick det bättre!
Sen, efter middagen, kom en trubadur och är det något som E älskar så är det musik så det var ju ett magiskt ögonblick för honom...sen ville han gå och sova så då gjorde vi det!
Idag när jag frågade honom om han haft en rolig helg sa han att han tyckte att det varit jättekul och att han ville bo på hotell igen- kanske han inte märker själv, eller upplever det som jobbigt?
På det stora hela så tycker vi att helgen med E gick bra, han skötte sig jättefint vår lilla grabb och han är ett riktigt charmtroll!
Positivt var även att jag pratade med en mamma som hade en son med samma diagnos som E, hennes son var nu 14år och hade hittat sätt att mildra sina egna symptom så för honom var sociala tillställningar inget problem längre och han klarade sig fin-fint i skolan- sånna möten inger hopp!
[Jag vet inte om det här inlägget blev för rörigt för att förstå, de här inläggen om E's diagnos är de svåraste att skriva- helt enkelt för att jag inte kommit över att han har en diagnos och för att det gör ont i hjärtat ...]
Dagens maratonövning...
Idag har jag och E ägnat nästan hela förmiddagen åt att göra olika övningar, en del för finmotoriken, en del för koncentrationen och en del för talet- idag var Han jätteduktig och satt still och lyssnade uppmärksamt!
Bokstavstolkning
Något jag tänkt på gällande E är att han Bokstavstolkar allt vi säger- jag har inte hört från någon läkare att detta skulle vara en del i någon av hans diagnoser men när jag googlar runt på nätet så verkar det som att det är just en del av Asperger-diagnosen, visserligen har inte E Asperger utan Autism men jag tror personligen att den diagnosen kommer ändras till Asperger efter fler undersökningar....och hur som helst så påminner väl de diagnoserna om varandra en hel del?
Att han bokstavstolkar betyder (för oss) att han tar allt för exakt det vi säger till honom, han har ibland svårt att förstå skämt (om det inte är uppenbara skämt) och han förstår inte ironi.
Ett exempel:
Jag och E var på kalas och han ville ha en kaka från vuxenbordet vilket jag sa nej till och sa att han fick vänta tills han ätit upp sin korv (jag menade då att han skulle äta korv med de andra barnen och efter det skulle de få fika och kakor vid barnbordet) direkt när han ätit upp sin korv kom han tillbaka till mig och krävde en kaka från vuxenbordet... Han bokstavstolkade det jag sa och om man tänker på det så var det ju precis så jag sa...även om det inte var så jag menade...
Eller imorse när jag sa "Ja, du får ta ett äpple" och sen så tog han ändå inget äpple men precis innan frukost gick han och tog ett, när jag sa att "Nej, ingen frukt nu- det är snart frukost!" Så blev han upprörd och sa anklagande att "du sa ju att jag fick ta ett äpple ju"- och då var det över en timme sen jag lovade honom det där äpplet...
Hänger Ni med?
Min fråga: Ni som har barn med liknande diagnoser- gör det också så?
Nu när vi vet om att han tolkar saker på sitt vis, så gäller det att tänka sig för hur man uttrycker sig och vad vi säger till honom- ibland blir det fel men vi gör vårt bästa och blir bättre för varje dag!
Att han bokstavstolkar betyder (för oss) att han tar allt för exakt det vi säger till honom, han har ibland svårt att förstå skämt (om det inte är uppenbara skämt) och han förstår inte ironi.
Ett exempel:
Jag och E var på kalas och han ville ha en kaka från vuxenbordet vilket jag sa nej till och sa att han fick vänta tills han ätit upp sin korv (jag menade då att han skulle äta korv med de andra barnen och efter det skulle de få fika och kakor vid barnbordet) direkt när han ätit upp sin korv kom han tillbaka till mig och krävde en kaka från vuxenbordet... Han bokstavstolkade det jag sa och om man tänker på det så var det ju precis så jag sa...även om det inte var så jag menade...
Eller imorse när jag sa "Ja, du får ta ett äpple" och sen så tog han ändå inget äpple men precis innan frukost gick han och tog ett, när jag sa att "Nej, ingen frukt nu- det är snart frukost!" Så blev han upprörd och sa anklagande att "du sa ju att jag fick ta ett äpple ju"- och då var det över en timme sen jag lovade honom det där äpplet...
Hänger Ni med?
Min fråga: Ni som har barn med liknande diagnoser- gör det också så?
Nu när vi vet om att han tolkar saker på sitt vis, så gäller det att tänka sig för hur man uttrycker sig och vad vi säger till honom- ibland blir det fel men vi gör vårt bästa och blir bättre för varje dag!
Tankar kring Förskoleklass!
...som jag skrev så lyftes frågan om E's övergång till Förskoleklass igår.
Hur har Ni tänkt?
Har era barn gått kvar ett år eller följt med de i sin åldersgrupp?
E är född i oktober, så han är ju mer jämngammal med de tidigt födda som är 06:or än de i sin egen åldersgrupp, och han skulle kunna behöva mogna ytterligare ett år kanske? Det är stor skillnad på E idag och bara för 6månders sen mognadsmässigt.
Det är jättesvårt!
Något som jag även vill ta hänsyn till är att rektorn på E's blivande skola sa att det fanns 57st. 05:or (E är alltså 05:a) i området och 33st. 06:or, vilket betyder extremt olika storlek på klasserna, då det blir två klasser i varje årskurs oavsett antal barn...
En annan sak är det som N sa när han och jag pratade om det här igår att om vi väljer att E ska gå kvar ett år extra på dagis så har ju vi liksom bestämt att han inte kommer klara Förskoleklassen...utan att ge honom chansen- han kanske kommer klara det galant?!
Det vet man ju inte heller...
Möjligheter som finns:
1) Han stannar kvar på dagis ytterligare 1år och börjar Förskoleklass med de som är året yngre
2) Han stannar kvar på dagis ytterligare 1år och börjar 1an direkt med de i son åldersgrupp (han hoppas alltså över förskoleklassen)
3) Han går med sin åldersgrupp och börjar förskoleklass och sedan 1an som vanligt
4) Han går med sin åldersgrupp och börjar förskoleklass med dem och sen går om förskoleklassen om han inte klarar den
Usch, alla avgörande beslut vi tvingas ta!
Hur har Ni tänkt?
Har era barn gått kvar ett år eller följt med de i sin åldersgrupp?
E är född i oktober, så han är ju mer jämngammal med de tidigt födda som är 06:or än de i sin egen åldersgrupp, och han skulle kunna behöva mogna ytterligare ett år kanske? Det är stor skillnad på E idag och bara för 6månders sen mognadsmässigt.
Det är jättesvårt!
Något som jag även vill ta hänsyn till är att rektorn på E's blivande skola sa att det fanns 57st. 05:or (E är alltså 05:a) i området och 33st. 06:or, vilket betyder extremt olika storlek på klasserna, då det blir två klasser i varje årskurs oavsett antal barn...
En annan sak är det som N sa när han och jag pratade om det här igår att om vi väljer att E ska gå kvar ett år extra på dagis så har ju vi liksom bestämt att han inte kommer klara Förskoleklassen...utan att ge honom chansen- han kanske kommer klara det galant?!
Det vet man ju inte heller...
Möjligheter som finns:
1) Han stannar kvar på dagis ytterligare 1år och börjar Förskoleklass med de som är året yngre
2) Han stannar kvar på dagis ytterligare 1år och börjar 1an direkt med de i son åldersgrupp (han hoppas alltså över förskoleklassen)
3) Han går med sin åldersgrupp och börjar förskoleklass och sedan 1an som vanligt
4) Han går med sin åldersgrupp och börjar förskoleklass med dem och sen går om förskoleklassen om han inte klarar den
Usch, alla avgörande beslut vi tvingas ta!
Pumpalyktor- it's Halloween!
Igår när våra Vänner var här så hade Fina-N♥ köpt 2st stora pumpor som barnen skulle gå gräva ur och
göra lyktor av- med lite assistens av oss mammor så blev det riktigt bra tillslut och barnen var jättenöjda!
göra lyktor av- med lite assistens av oss mammor så blev det riktigt bra tillslut och barnen var jättenöjda!
Just nu i HusnrÅtta
En spännande omgång av BamseLotto pågår!
E's beskrivning av bilden: "Tre små björnar står och ser glada ut, tillochmed den
gula björnen ser glad ut, fast han har glasögon..."
E's beskrivning av bilden: "Tre små björnar står och ser glada ut, tillochmed den
gula björnen ser glad ut, fast han har glasögon..."
Tankar kring Förskoleklass
...som jag skrev så lyftes frågan om E's övergång till Förskoleklass igår.
Hur har Ni tänkt?
Har era barn gått kvar ett år eller följt med de i sin åldersgrupp?
E är född i oktober, så han är ju mer jämngammal med de tidigt födda som är 06:or än de i sin egen åldersgrupp, och han skulle kunna behöva mogna ytterligare ett år kanske? Det är stor skillnad på E idag och bara för 6månders sen mognadsmässigt.
Det är jättesvårt!
Något som jag även vill ta hänsyn till är att rektorn på E's blivande skola sa att det fanns 57st. 05:or (E är alltså 05:a) i området och 33st. 06:or, vilket betyder extremt olika storlek på klasserna, då det blir två klasser i varje årskurs oavsett antal barn...
En annan sak är det som N sa när han och jag pratade om det här igår att om vi väljer att E ska gå kvar ett år extra på dagis så har ju vi liksom bestämt att han inte kommer klara Förskoleklassen...utan att ge honom chansen- han kanske kommer klara det galant?!
Det vet man ju inte heller...
Möjligheter som finns:
1) Han stannar kvar på dagis ytterligare 1år och börjar Förskoleklass med de som är året yngre
2) Han stannar kvar på dagis ytterligare 1år och börjar 1an direkt med de i son åldersgrupp (han hoppas alltså över förskoleklassen)
3) Han går med sin åldersgrupp och börjar förskoleklass och sedan 1an som vanligt
4) Han går med sin åldersgrupp och börjar förskoleklass med dem och sen går om förskoleklassen om han inte klarar den
Usch, alla avgörande beslut vi tvingas ta!
Hur har Ni tänkt?
Har era barn gått kvar ett år eller följt med de i sin åldersgrupp?
E är född i oktober, så han är ju mer jämngammal med de tidigt födda som är 06:or än de i sin egen åldersgrupp, och han skulle kunna behöva mogna ytterligare ett år kanske? Det är stor skillnad på E idag och bara för 6månders sen mognadsmässigt.
Det är jättesvårt!
Något som jag även vill ta hänsyn till är att rektorn på E's blivande skola sa att det fanns 57st. 05:or (E är alltså 05:a) i området och 33st. 06:or, vilket betyder extremt olika storlek på klasserna, då det blir två klasser i varje årskurs oavsett antal barn...
En annan sak är det som N sa när han och jag pratade om det här igår att om vi väljer att E ska gå kvar ett år extra på dagis så har ju vi liksom bestämt att han inte kommer klara Förskoleklassen...utan att ge honom chansen- han kanske kommer klara det galant?!
Det vet man ju inte heller...
Möjligheter som finns:
1) Han stannar kvar på dagis ytterligare 1år och börjar Förskoleklass med de som är året yngre
2) Han stannar kvar på dagis ytterligare 1år och börjar 1an direkt med de i son åldersgrupp (han hoppas alltså över förskoleklassen)
3) Han går med sin åldersgrupp och börjar förskoleklass och sedan 1an som vanligt
4) Han går med sin åldersgrupp och börjar förskoleklass med dem och sen går om förskoleklassen om han inte klarar den
Usch, alla avgörande beslut vi tvingas ta!
