Kan man bota Autism?
Men ändå så är det en av de sakerna som dagispersonalen framhåller som viktigast i deras arbete med honom- att få med honom i rollekar med andra barn. När jag frågade vad han egentligen vill göra så är det att spela spel, rita, läsa osv.
Och när jag frågade ifall han inte kan få göra dessa saker så svarade de att de andra barnen inte vill spela spelen som han vill spela [då de flesta av de spelen är för svåra för de andra barnen] och att personalen inte kan sitta med honom [vilket jag personligen tror handlar mer om vilja då han har en personal som beviljats att bli hans handledare så hon borde ju ha tid med det!]
Nu ska jag snart på möte med Rektorn och Dagispersonalen för att få reda på deras nya handlingsplan för E som ska gälla under våren [någon handlingsplan har inte upprättats förrän jag bad om det nu på senaste mötet!] så undrar jag: Är det rätt att tvinga honom?
Kan man, som personalen säger "träna bort symptom från Autism"?
[När jag tidigare skrev om det här fick jag blandade kommentarer kring detta, en del tyckte personalen gjorde helt rätt och en del skrev att barn med Autism inte ska pressas till lek- och en skrev att jag skulle sluta "curla" så förbannat...]
Hemkommen från dagis!
På måndag ska jag på möte med Rektorn för E's eventuella skola, än sålänge är det ovisst hur hans skolgång kommer bli, klart är att Han ska börja "den vanliga skolan" tillsammans med sin årskurs- han har gjort speciella tester som visar att Han är tämligen högintelligent för sin ålder så att stanna kvar på dagis är inte längre något alternativ de flesta tror dessutom att skolans strukturerade värld kommer passa honom bättre!
Det som är ovisst ännu är hur rektorn ställer sig till de stora klasserna samt till möjligheten till en assistent-
han har extra resurser på dagis iform av att hans dagisfrökenL gör fler timmar tillsammans med honom än innan, vilket gett utmärkta resultat iform av inlärning och koncentration- så jag bad DagisfrökenL att närvara på mötet på måndag och berätta vilken enorm skillnad det gjort för honom... Sen får man ju hoppas att Rektorn lyssnar- men det verkar vara långt ifrån självklart att det kommer erbjudas en assistent...ngt som just nu känns helt avgörande för E's eventuella framgång i skolan!
Nog om det!
När vi kom hem tog jag in posten och idag kom det faktiskt något roligare än de där kostsamma fönsterkuverten som dagligen brukar hamna i vår låda...
Fick bla. hem Lotta Abrahamssons bok- Tänk om! som ska bli jätteintressant att läsa!
Tack för den Gleerups! Ska börja läsa så fort barnen somnat ikväll!
Ni glömmer väl inte T-Ä-V-L-I-N-G-E-N ???'
Och här under kan du läsa ett inlägg om Bolltäcken!
Pressmeddelande: Bolltäcke!
Varje dag (nästan) får jag olika Pressmeddelanden skickade till min mail, förutom att förundras över vem det är som kommit på att skicka dem till mej(?!) så får de mig dels att kunna låtsas (i några minuter) att jag är en väldigt viktig person och dels så får jag ofta jättebra information om saker- så fortsätt gärna skicka dessa små Pressmeddelanden!
Idag kom det iallafall ett mail som jag tänkte dela med mig av, för det lät intressant!
Barn med ADHD har ofta svårt att komma till ro på kvällen (som många av Er säkerligen vet!) och sedan länge finns det ju både kedjetäcken (som jag först associerade med tvångströjor av ngn anledning...) och bolltäcken- det är alltså täcken med extra tyngd i som skall skapa trygghet och stimulera vissa punkter på kroppen i taget vilket gör att dessa barn somnar snabbare!
Nu har det, för första gången(?) gjorts en riktig studie på detta och det gav extremt bra resultat!
Nyligen publicerades studien i den internationella tidskriften Nordic Journal of Psychiatry.
Undersökningen genomfördes i de deltagande familjernas hem. Barnen utrustades med en mätapparat som registrerade deras sömnmönster, samtidigt som föräldrarna förde sömndagbok under de 28 nätter som försöket varade. Först mättes barnens sömnmönster medan de sov som vanligt. Därefter fick de sova med bolltäcke i två veckor. Försöket avslutades med en vecka utan bolltäcke.
Resultaten visar att barnen kom till ro lika snabbt som friska barn när de använde bolltäcket, medan det oroliga mönstret kom tillbaka så snart de sov utan bolltäcke. Under perioden med bolltäcke låg ADHD-barnens sömnmönster i nivå med de friska barnen i försökets kontrollgrupp.
Resultaten är glädjande för de barn som lider av ADHD – och även för deras föräldrar. Bolltäcket används redan av många familjer i Sverige.
-Tyngden i bolltäckena gör att våra barn känner sig trygga och sover bättre. Det är mindre spring vid läggdags och de vaknar inte lika ofta, säger Ulrica Nehlmark som är mamma till tre pojkar, varav två har ADHD och sömnsvårigheter. När de inte sover med bolltäckena märker vi skillnad direkt.
-Sömnproblem är vanligt hos barn med ADHD och alla hjälpmedel som underlättar sömnen är välkomna. Barn som inte sover får svårt att följa med och prestera i skolan, säger Anki Sandberg, förbundsordförande i Riksförbundet Attention.
Resultat från undersökningen:
● 21 barn i åldrarna 8-13 år med diagnosen ADHD deltog i studien. Lika många barn ingick i kontrollgruppen. Studien genomfördes under 28 dagar.
● Bolltäcket förbättrade insomningstiden med nästan 40 procent, så att ADHD-barnen somnade lika snabbt som barn utan ADHD.
● Bolltäcket minskade det antal kvällar då ADHD-barnen behövde mer än 30 minuter för att somna från 19 till 0 procent.
Vill Du läsa mer om studien och dess resultat kan Du göra det här!
Och vill Ni ha mer information så kan Ni kontakat:
Ulrica Nehlmark, använder bolltäcke till sina barn, Falkenberg: 0705-784603
Eva Andersson, försäljningschef på Komikapp: 0708- 423609.
Anki Sandberg, förbundsordförande Riksförbundet Attention: 08-7092260
[Och vill Ni ha Pressmeddelandet i sin helhet kan Ni maila/kommentera här under så vidarebefordrar jag det gärna till Er!]
Om det är någon som läser som har erfarenhet av dessa täcken kan Ni ju skriva en kommentar/åsikt här under!
Hemma efter föreläsningen!
Nu ska jag samla tankarna, titta igenom kameran och mina anteckningar och sen blir det en dusch och sängen för den här Mamman!
Kort sagt, så var kvällens föreläsning jättebra, Lotta Abrahamsson var en enormt fängslande föreläsare, en tuff kvinna och en sann inspiratör- en föreläsning som passar alla, en föreläsning som ger kunskap om människor- (inte diagnoser!) och som ger verktyg för att se förbi diagnoser och se människan!
[Lotta har såklart en blogg- läsa den! Nu!]
Återkommer imorgon!
Återigen får diagnosen skulden!
Återigen hittar alltså media förklaringen till fruktansvärda dåd i en diagnos...och återigen döms alla med en neuropsykriatisk nedsätting kollektiv av folket!
Enligt de pressetiska reglerna (punkt nr10) skall inte, om det saknar betydelse för handlingen, etniskt ursprung, kön, sexuelläggning, nationalitet, politisk tillhörighet eller religion framhävas i media- det är dags att göra ett tillägg i de pressetiska reglerna!
För om inte etniskt ursprung eller sexuelläggning löser några brott så gör inte en diagnos det heller ! ! !
Säg gärna vad du tycker!
Felcitat och felskrivningar och andra dumheter!
Läste en krönika (eller vad det kan kallas?) av Kerstin Weigl på Aftonbladet.se,
den handlade om Lasermannen och skrevs med tanke på att det nu härjar en ny Laserman samt att den
första Lasermannen nyss varit i Tingsrätten för att försöka få sitt straff tidsbestämt- hon skriver bra och det är en intressant artikel (för Er som inte läst boken Lasermannen, kan den rekommenderas!)
I slutet av artikeln är det en sammanfattning av vad myndigheterna säger angående hans ansökan om benådning och i sista punkten står följande:
- Han har diagnosen atypisk autismspektrumstörning och antisocial personlighetsstörning, som kännetecknas av självupptagenhet, instabilitet, bristande empatisk förmåga och aggressivitet.
Atypiskt autismspektrumstörning innebär att man har delar av en autismdiagnos som stämmer men det är för få delar för att få en diagnos som säger att "man har Autism", enkelt kan det sägas att det är Autism i en lightversion.
Läser man det som står skrivet i AB lite snabbt och raskt så kan det dock lätt tolkas som att det kännetecknas av självupptagenhet, instabilitet, bristande empatisk förmåga och aggressivitet vilket är helt fel!
Visserligen står det grammatiskt rätt men det kunde gärna ha förtydligats- det är sånt och liknande skrivelser som bidrar till att misstänksamheten mot diagnosbarn och att rädslan för dem finns!
Dessutom så hjälper det inte att det på olika bloggar skrivs länkar i stil med "läs om autistiske Lasermannen" mm. Sånt är både kränkande mot barn/vuxna med just den diagnosen och helt onödigt då Lasermannens beteende inte på någotvis är synonymt med hans ev. autismdiagnos- tyvärr vet inte folk det...
Funderingar...
Det är ju inte så att han är i "en annan värld och okontaktbar" utan det är att oavsett vad vi gör så pratar han som dem, gör deras rörelser osv.
Jag blev så desperat att jag i förmiddags ringde BUP för att få råd- och rådet jag fick var att återkomma på måndag då det kommit tillbaka från sin konference!
Jag förstår att de behöver utbildas, åka på konferencer men visst är det typiskt?
Så, min fråga- hur gör Ni andra med liknande upplevelser?
Ska man "gå in och bryta" genom att höja rösten? (det enda som fungerar...men det fungerar bara ett tag)
Eller ska man låta honom va?
[Återkommer senare ikväll och svarar på era härliga kommentarer!]
ADHD och Aspergers syndrom - "Hjälp, hur gör man?"
"ADHD & Aspergers syndrom- "Hjälp, hur gör man?"
Lotta Abrahamsson arbetar som pedagogisk handledare och föreläsare. Hon har lång erfarenhet av att arbeta med social och emotionell utveckling vid Autismspektrumtillstånd (AST) och ADHD.
Målgrupp: Både nya och tidigare deltagare
Med två egna diagnoser (ADHD och AS) så har hon en unik förmåga att förstå och beskriva hur individer med ADHD/AS kan tänka. Hon visar FLER metoder, förhållningssätt samt analysverktyg som verkligen fungerar.
Metoder och verktyg som hjälper oss att bemöta och arbeta stödjande och framgångsrikt med barn som har Aspergers syndrom/ADHD!
- Social och Emotionell Träning – fler program och verktyg
- Alternativ Kommunikation - Kognitiv Affektiv Träning (KAT-kittet)
- Collaborative Problemsolving (Ross Greene)
- Mer ”Ritpratad Problemlösning”
- ART (Aggression Replacement Training)
Några kommentarer från tidigare föreläsningar:
”Vill höra MER! Det här var NYTT, konkret med flera bra övningar!”
”Jag har hört dig tidigare. Detta var en ´ruggigt´ bra påfyllning”
”Lotta är briljant, rolig, kunnig och lättsam! Gud, så mycket kunskap Lotta har!”
”Imponerande! Närvarande! Trovärdigt på riktigt! Och användbart! Keep up the good work!”
Vill Du se var föreläsningarna hålls ---> kika här!
Behöver jag säga att jag redan bokat biljetter?
Det här låter riktigt intressant och som en bra början för en nybörjare inom det här området!
Så, om Ni vill se mig, så är det jag som sitter längst fram med anteckningsblock...precis som den nörd även var när jag läste på universitetet... Haha, den där nörden är svår att få bukt med!
[Något helt annat- jag SKA fixa till designen på bloggen ikväll- så funkar den inte som den ska kan Ni väl kika in imorgon...okej...]
Louis Theroux: Medicated Kids
- egna tankar och åsikter skrivs med normal text, resten med fet text]
Under programet följd Louis Theroux familjer som har barn med diagnoserna Bipolär & ADHD samt OCD (dvs. tvångssyndrom).
Familj 1
[En son med ADHD och en dotter med ADHD]
Dottern medicinerade och tyckte det fungerade bra. Hennes mamma sa bla att hon och dottern var bästa kompisar när hon medicinerade men inte alls fungerade tillsammans utan att dottern tog sin medicin. Medan sonen inte alls medicinerade och tyckte det fungerade bra. Han upplevde att medicinen gjorde honom slö, trött och lite i en egen värld. Han kunde kontrollera sitt beteende utan medicin och jobbade som kock sedan 4år tillbaka, och klarade det fint- så länge de inte ändrade menyn alltför mycket.
I programet så slutade dottern att ta sin medicin och man såg verkligen skillnaden, och efter ett tag bad hon att få ta den, hon var hyperaktiv (medveten om sin överaktivitet men kunde inte kontrollera den) och hade huvudvärk och krypningar i kroppen. Vilket fick mig att tänka på abstinen...
Familj 2
[En son som var Bipolär och hade ADHD & Aspberger]
Han medicinerade och föräldrarna kunde inte tänka sig honom utan medicin. Han var extemt utåtagerande och skrek väldigt elaka saker till sin mamma och syster (som inte hade ngn diagnos). Jag tycker han upplevdes likgilltig inför allt, han var likgilltig när de åkte och köpte glass, han var likgilltig när hans syster sa att hon var rädd för honom, han sa (i helt vanlig samtalston) att han funderade på att ta livet av sig.
Han tyckte extremt bra om sig själv, han såg sig själv som överlägsen och han såg sig själv som extremt intelligent (vilket han också var).
En scen i programet:
Pojken hade varit elak mot sin syster och innan dess blivit varnad av sin mamma att om han gjorde ngt dumt skulle hon beslagta hans NintendoWii(?). När mamman kom hem och systern låst in sig på sitt rum av rädsla för sin bror så hade han tejpat ihop sitt Wii, alla spel och sladdar och lagt på köksbordet samt skrivit en lapp med texten "Straffet: Inget NintendoWii" på. Programledaren tog detta som lite sorgligt och att det verkligen visade att pojken fattade att han gjort fel- medan hans föräldrar såg det som en "10årings självmordsbrev". De tyckte det visade att han inte kände sig värd att ha ett Wii och att det visade att han hatade sig själv-
Vad tror Ni?
För mig så är det varken eller utan ytterligare ett bevis på hans likgilltighet!
Familj 3
[En son med OCD]
Han medicinerade inte men gick i terapi varje dag. Han klarade inte av skolan och hans tvångssyndrom var att han inte kunde förlora- då slogs han, sparkade sönder saker, slog sig själv och skrek. Terapin hade dock gett jättebra resultat enligt läkaren.
Jag tycker att det verkar vara väldigt olika hur mottagliga barn är för medicinering- tjejen i Familj 1 märktes det inget alls på när hon stod under medicinering men när hon slutade ta den märktes det direkt medan Pojken i Familj 2 kändes slö och i-sin-egen-värld...
Frågan är: Medicinerar vi istället för att rehabiliterar?!
TV-tips!
Exakt NU- kl22.00 - 23.00 är det ett program som heter Louis Theroux: Medicated Kids
och handlar om barn med ADHD (och andra liknande neuropsykologiska diagnoser) och hur deras behandling ser ut samt hur deras medicinering går till!
Ska fortsätta se det nu och sammanfattar det imorgon!
Har Du DAMP eller?!
Alla har DAMP...eller?
DAMP-
Innebär koncentrationssvårigheter och nedsatt (fin/grov) motorik.
Diagnosen DAMP är snarlik begreppet ADHD, men i en mildare form.
Personer med DAMP har också problem med motorik och perception (=de omedvetna processer i hjärnan som gör att vi tex. känner igen personer, orientera oss i vår närmiljö samt bedöma avstånd), vilket inte krävs för att få diagnosen ADHD.
ADHD-
är en funktionsnedsättning som utmärks av bristande uppmärksamhet och hyperaktivitet. Det finns tre varianter av ADHD: en som innebär att man har koncentrationssvårigheter och tenderar att vara inobservant på sin omgivning, en som innebär att man är hyperaktiv och impulsiv, och en som innebär att man har båda de tidigare nämnda sorternas svårigheter.
Tourettes syndrom-
är en neuropsykiatrisk diagnos som involverar upprepande ofrivilliga rörelser samt minst ett läte; dessa kallas tics. Vokala tics kan också vara hela ord eller meningar. Oftast kommer de första ticsen vid 6–7 års ålder, men de kan också debutera både tidigare och senare; debuten måste dock vara före 18 års ålder för att diagnosen Tourettes syndrom skall kunna ställas
Autism-
är en medfödd funktionsnedsättning som utgörs av att ett flertal områden i hjärnan har en annorlunda struktur och fungerar på ett annorlunda sätt, vilket leder till en genomgripande störning i utvecklingen. De funktioner som påverkas är både kognitiva (de mekanismer som människan använder i sin tankeprocess, innegattar tex. språk, kunskap, minne & beslutsfattande) och emotionella vilket bland annat medför nedsättningar inom i helhetsförståelse/detaljseende, socialt samspel/kommunikation, planering/organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga, minne/begåvning, beteende/känslor. Problemen kan även visa sig i att barnet får svårt att ta in och tolka information.
Aspergers syndrom-
är en neuropsykiatrisk diagnos inom autismspektrum. Personen har normal eller hög intelligens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symtomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet.
ADHD: Symptom
En förutsättning för behandling är ju ändå att diagnosen kan ställas- att förstå symptomen för ADHD underlättar naturligtvis för barnet men jag har även upplevt att det underlättat enormt mycket för mig som Mamma, förståelsen ökar och jag står inte längre (oftast inte iallafall) handfallen för ADHD'ns olika faser...
ADHD drabbar ca. 5 % av barn i skolåldern och symtomen blir ofta mer märkbara mellan 6 och 12 års ålder. I vissa fall kan det vara svårt att veta om barnets enorma aktivitet eller ouppmärksamhet är normalt för barnets ålder eller inte. Jag upplevde tex. själv aldrig E som överaktiv eller speciellt ouppmärksam innan förskolans personal påpekade detta för mig och jag börjde titta på hur andra barn betedde sig- är det första barnet är det svårt att exakt veta hur ett barn ska vara och det är även svårt att vad som klassas som normalt.
Speciellt svårt är det att upptäcka ADHD tidigt om ouppmärksamhet är det primära symtomet. I det fallet är symtomen på hyperaktivitet mindre uppenbara och barnet upplevs ofta som mer disträ och dagdrömmande. Det kan göra att symtomen på ADHD upplevs som otydliga eller förvirrande.
Konkreta symptom [inom ramen för ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet]:
1) Oförmåga att vara uppmärksam eller komma ihåg information
2) Svårigheter att bibehålla koncentration
3) Glömska, tankspriddhet
4) Rastlöst beteende (tex. plockade med saker), Överdrivet pratande eller överdriven aktivitet
5) Kastar sig in i saker utan att tänka efter först
6) Avbryter eller byter ämne under ett samtal
7) Byter ofta aktivitet
8) Svårigheter i socialt samspel med barn
9) Kan uppleva påtvingad koncentration som obehaglig
10) Rörigt sätt att ta sig an uppgifter
11) Svårigheter att organisera
Svårighetsgraden av ovanstående punkter kan variera mycket mellan olika personer med samma diagnos, det är även därför det är så svårt med ADHD- ingen är den andre lik!
[Som synes på ovanstående punkter kommer samtliga punkter antagligen leda till svårigheter under E's skolgång, vilket påminner mig om att jag imorgon ska ringa hans framtida rektor för att diskutera hur stora klasserna kommer bli...det ryktas om att det kommer bli minst 26st elever i varje klass- ngt som inte är helt lämpligt för någon med ADHD...mer om det i ett annat inlägg!]
ADHD & Vikten av en tidig diagnos
tänkte sammanfatta den här...
Självklart är det så att ju tidigare diagnosen kan ställas desto bättre är det för både barnet och föräldern då de snabbar kan få den hjälp som krävs...en av tankarna kring just ADHD-barn är att de oftast blir kriminella och/eller missbrukare och detta var genom forskning visats sig vara en förhöjd risk men ju tidigare diagnosen fastställs desto mindre blir den risken!
ADHD kännetecknas av bristande koncentration, bristande impulskontroll samt hyperaktivitet. Det har visat sig att orsaken främst är ärftlig från pappans sida och vanligare hos pojkar än flickor- men trots ofattande forskning är det ingen som vet exakt vad det beror på.
Bristen på koncentration ger naturligt svårigheter i skolan, vilket ger sämre skolresultat trots att intelligensen finns. I skolåldern har även de med utåtagerande-ADHD (vilket E inte har, han blir aldrig arg eller utåtagerande mot andra barn) oftast svårt med relationen till andra skolkompisar och generellt för samtliga ADHD-barn är just riken för att hamna i gäng där gränser testas, alkohol/droger används vilket helt beror på att de försöker hitta en identitet och söker gemenskap. Att leva med ADHD är påfrestande, främst för barnet men även för föräldrar och syskon.
ADHD hos flickor ter sig oftast olikt det förlopp det har hos pojkar vilket ger passivitet istället för hyperaktivitet.
I vuxen ålder ha många (ca 50%) lärt sig att hantera sin ADHD och är i stort sett helt fria från det, de vuxna som fortfarande lider av sin diagnos har visat sig vara överrepresenterade när det gäller missbruk, depressioner samt alkoholism.
Det som helt klart framkommit i undersökningar är att ju tidigare en diagnos fastställs, desto bättre förutsättningar ger det för ett normalfungerande liv!
