Louis Theroux: Medicated Kids
- egna tankar och åsikter skrivs med normal text, resten med fet text]
Under programet följd Louis Theroux familjer som har barn med diagnoserna Bipolär & ADHD samt OCD (dvs. tvångssyndrom).
Familj 1
[En son med ADHD och en dotter med ADHD]
Dottern medicinerade och tyckte det fungerade bra. Hennes mamma sa bla att hon och dottern var bästa kompisar när hon medicinerade men inte alls fungerade tillsammans utan att dottern tog sin medicin. Medan sonen inte alls medicinerade och tyckte det fungerade bra. Han upplevde att medicinen gjorde honom slö, trött och lite i en egen värld. Han kunde kontrollera sitt beteende utan medicin och jobbade som kock sedan 4år tillbaka, och klarade det fint- så länge de inte ändrade menyn alltför mycket.
I programet så slutade dottern att ta sin medicin och man såg verkligen skillnaden, och efter ett tag bad hon att få ta den, hon var hyperaktiv (medveten om sin överaktivitet men kunde inte kontrollera den) och hade huvudvärk och krypningar i kroppen. Vilket fick mig att tänka på abstinen...
Familj 2
[En son som var Bipolär och hade ADHD & Aspberger]
Han medicinerade och föräldrarna kunde inte tänka sig honom utan medicin. Han var extemt utåtagerande och skrek väldigt elaka saker till sin mamma och syster (som inte hade ngn diagnos). Jag tycker han upplevdes likgilltig inför allt, han var likgilltig när de åkte och köpte glass, han var likgilltig när hans syster sa att hon var rädd för honom, han sa (i helt vanlig samtalston) att han funderade på att ta livet av sig.
Han tyckte extremt bra om sig själv, han såg sig själv som överlägsen och han såg sig själv som extremt intelligent (vilket han också var).
En scen i programet:
Pojken hade varit elak mot sin syster och innan dess blivit varnad av sin mamma att om han gjorde ngt dumt skulle hon beslagta hans NintendoWii(?). När mamman kom hem och systern låst in sig på sitt rum av rädsla för sin bror så hade han tejpat ihop sitt Wii, alla spel och sladdar och lagt på köksbordet samt skrivit en lapp med texten "Straffet: Inget NintendoWii" på. Programledaren tog detta som lite sorgligt och att det verkligen visade att pojken fattade att han gjort fel- medan hans föräldrar såg det som en "10årings självmordsbrev". De tyckte det visade att han inte kände sig värd att ha ett Wii och att det visade att han hatade sig själv-
Vad tror Ni?
För mig så är det varken eller utan ytterligare ett bevis på hans likgilltighet!
Familj 3
[En son med OCD]
Han medicinerade inte men gick i terapi varje dag. Han klarade inte av skolan och hans tvångssyndrom var att han inte kunde förlora- då slogs han, sparkade sönder saker, slog sig själv och skrek. Terapin hade dock gett jättebra resultat enligt läkaren.
Jag tycker att det verkar vara väldigt olika hur mottagliga barn är för medicinering- tjejen i Familj 1 märktes det inget alls på när hon stod under medicinering men när hon slutade ta den märktes det direkt medan Pojken i Familj 2 kändes slö och i-sin-egen-värld...
Frågan är: Medicinerar vi istället för att rehabiliterar?!
okej ska kolla på den då :)
Jag såg aldrig programmet, men jag tror!? nästan att läkarna är rätt duktiga på att skriva ut mediciner idag. Det rehabiliteras mindre har jag fått uppfattningen om. Antagligen för att rehabilitering kostar, men jag kan ha fel?!?
Kramar
ja den frågan e bra faktiskt
ska iväg imorgon på avslutningsmöte före mellansonen (8år) å få veta om han har ADHD
Jag har en tolv åring som har TICS och ADHD
Kraam
Fasen att jag inte såg det, har en nära vän med biopolär sjukdom och hade gärna velat se mer om det. Ska se om man kan se det på nätet eller så. Intressant och läsa dina tankar också. Kram
Självklart får du länka mig! Vad glad jag blir!
Den pojken jag har haft kontakt med som har ADHD han är i medicinens våld men utan vård annars .
Jag tycker inte att man nån gång kan bara medicinera utan att ge annan hjälp med .
Verkar va lättare att skriva ut piller men att ge hjälp... Verkar inte va lika lätt.
möjligt att jag har missuppfatta det men det är den erfaren heten jag har haft.
Nr 2.
Fast att jag inte är insatt i dessa ämnena så får jag en känsla när jag läser att pojken har ett väldigt stort ego och att han spelar ut mamman genom att göra som han gjorde och att hon skulle få skuldkänslor.
Men som sagt jag har ingen kunskap om dessa sjukdomarna som pojken har, men det var den känslan jag fick när jag läste.
Kram
Man hoppas ju o vill ju tro att läkarna kan sin sak idag o medicinerar rätt...
Ledsamt alltihopa,men scenen med pojken o spelet kändes väldigt sorglig...
Hemskt o bara byte ämne,men
NÄ jag fick fasiken inte ens något i korgen.Skandal!
Hoppas ni har en härlig kväll!KRAM
Svar på din andra fråga. Missade att skriva det i andra kommentaren :/
Jag tycker att det medicineras allt för mycket och rehabiliterar alldeles för lite.
Ja, jag valde att titta på brorsan - och det är jag glad över :)
Han var ju inte direkt en av de misstänkta ;) haha... Nä, men han är polis. Såg du Efterlyst?
