BUP-samtal

Iförrgår hade jag en riktig ringa-massa-samtal-dag och, för första gången någonsin, fick jag tag på alla jag sökte och jag fick den hjälp jag ville ha!
Känns som jag vunnit på Triss och plötsligt-händer-det-känslan bestod hela kvällen!

Förskolefröken
Enligt Förskolefröken så tyckte inte RektorL att Hon behövde vara med på mötet med BUP, vilket jag egentligen inte vet om det var ett påhitt från Förskolefröken eller om det var sanning- iallafall, jag ringde upp Förskolefröken och ifrågsatte varför RektorL inte skulle vara med. Alltför många gånger har Förskolepersonal kommit med lösningar och liknande som inte alls varit genomförbara när de senare kontaktat RektorL- detta måste få ett stopp för varje gång tror jag att vi äntligen hittat en lösning och sen faller allt [och jag] igen...
Men nu var det inte alls några problem att RektorL var med och det var inte alls så Förskolefröken menat...och...

Ringde BUP-Y [en helt ny kontakt]
Och hon sa att naturligtvis måste RektorL vara med, hon åtog sig [utan att jag bett om det] att ringa RektorL och bestämma en tid som passade alla och BUP-Y sa även att det är jag som Mamma som ställer kraven och att jag har rätt till de möten som jag känner är viktiga för mig!
Det var så skönt att höra henne säga det
och det stärker verkligen i kampen- för nästan varje dag känner jag mig som jordens-tjatigaste-mamma & en-gnällkärring-mamma-som-alla-hatar!

Nu är det bara att vänta [ständigt denna väntan!] på att ett möte ska ordnas och sen KÖR VI!



Ska E gå kvar på Förskolan?
E's personal tycker att Han ska gå kvar på Förskolan ett år till
& enligt BUP så är det enbart barn med utvecklingsstörning som bör gå kvar på Förskolan eller barn som har delar av utvecklingen som behöver arbetas med... och enligt dem så gynnar det inte E att gå kvar då hans problem kvarstår även om ett år, utan det som bör göras i hans fall är att hitta ett arbetssätt för hur hans ka fungera i skolan utifrån hans förutsättningar.

Förskolan framhåller de saker som han inte kan [tex. skära mat, klä på sig vantar] samt att han inte är socialt mogen och att han inte deltar i det sociala samspelet med barnen som är i hans ålder utan att han leker med småbarnen som är 3-4år.

Personligen spelar det mig ingen roll om han blir kvar på Förskolan ytterligare ett år men det jag vänder mig emot är att Förskolan har inte gjort ngn handlingsplan, de har ingen plan för hur de ska hjälpa honom- det borde de väl ha?
De framhåller allt som är "fel" men ger inga förslag på hur dessa ska avhjälpas...

Dessutom slutar alla 05:or i höst och det finns bara 3st 06:or på hans avdelning vilket innebär att de flesta barn som kommer vara på hans avd from Ht-2011 är 3-4åringar
, vilket antagligen [tror jag] kommer innebära att han leker med småbarnen och det är ju inte utvecklande för honom...

Usch, det här är verkligen jättesvårt-
BUP-Y lovade att snarast åka ut till hans förskola för att göra en bedömning av situationen och se vad hon tycker...

Huvudet säger att det här är jättesvårt men magkänslan säger att det kommer ordna sej...det måste det ju göra!

Vad är Er erfarenhet?
Stanna på förskolan eller börja 0:an?!

BUP-samtal- Äntligen!

ÄNTLIGEN- kontakt med BUP!
Och tydligen [ja, jag vet att det kanske bara var något hon skyllde på men änsålänge godtar jag det som en ursäkt] hade hon satt upp mig på en telefontid igår kl.13.15 men att jag aldrig fått reda på den tiden, som tur är var jag hemma igår när hon ringde...

Iallafall så verkade vår BUP-personM [BUP-M] jättebra, hon var enkel att prata med och hade många bra synpunkter- dessutom verkade hon ha skinn-på-näsan vilket verkar behövas i den här djungeln!

När jag tog upp problemaktiken kring dagis önskan att han ska stanna hos dem ett år till och vad som var deras anledning till det [anledningar Ni kan läsa om här!] så frågade hon om de hade presenterat någon plan för hur de ska hjälpa honom med dessa saker och om de verkligen anser att detta verkligen är en anledning att stanna kvar... Någon planering för hur E ska få hjälp har jag inte sett och jag tror inte någon sådan har upprättats- och precis som BUP-M sa så hjälper det ju inte att han stannar på dagis om de inte har en välutarbetat och fungerande plan för hur de ska hjälpa honom...

Så nu ska ett möte planeras in i januari, där både skolan, rektor, dagispersonal, BUP-M och jag ska vara med- dessutom ska jag och BUP-M träffas lite tidigare så vi hinner prata-ihop-oss innan...

Så just nu känns det som vi kommit en bit på vägen, att vi kommer få hjälpen jag efterlyst men det kommer fortfarande bli en kamp men tillsammans med BUP-M känns den lite enklare...


Vilka krav ställs på barnen?

Idag funderade jag och L över vilka krav som egentligen ställs på våra barn?
De är 5år men egentligen ställs, enligt mig, oerhört höga krav på dem!

När jag hade utvecklingssamtal med E's dagispersonal så berättade de olika anledningar till att de tyckte att han skulle stanna kvar på dagis ytterligare ett år samt varför han var "senare än de andra barnen i utvecklingen"
[vilket han inte borde vara då de tester vi gjort för utvecklingsförseningar inte alls visar detta utan snarare tvärtom!]

Dels påpekade de att Han inte kommer klara gymnastiken, som de har en gång i veckan, då det krävs att de ska byta om samt byta om och duscha själv på 10minuter [enligt dagispersonalen]
Men är det många 6åringar som klarar det, helt utan hjälp från någon vuxen?
Som jag fattat det dock är det alltid en pedagog med i omklädningrummet...

Vidare påpekade de att ibland glömde E att sätta på sig vantar, trots att det är kallt ute kan han ibland gå ut utan vantar- vilken 5åring gör inte det?

Ytterligare "problem" var att han inte gillade att leka rollekar med de andra barnen, E vill helst spela spel, lägga pussel eller läsa böcker- enligt personalen var detta ett problem som sattes i samband med hans diagnos- visserligen krävs det ju att barn klarar vissa delar av socialkaraktär och enligt personalen försökte de tvinga E att vara med de andra barnen- vilket jag tycker är helt fel! Vill han inte ska man inte tvinga honom!
När jag frågade om ett annat barn inte ville vara med och leka, om de tvingade honom att vara med?
Och nej, det gjorde de inte- utan det var E som de försökte tvinga då han "måste övas" i sociala sammanhang [vilket jag kan hålla med om, men inte under tvång!]
Och dessutom så ser inte personalen hans personlighet känns det som, de ser hans diagnos och att alla avvikelser [tydligen är brist på intresse för just mamma-pappa-barnlekar en avvikelse] som en del av den- en hel del kan ju även vara hans personlighet! Han kanske inte hade gillat liknande lekar även utan sin diagnos eller hur?!

Och dessutom sa de att han hade problem med att skära upp maten i lagom stora bitar- något han visserligen har men som jag anser knappast är någon anledning till att gå kvar på dagis ytterligare ett  år!

Och inte fick jag någon kontakt med BUP idag heller, snart åker jag dit och sätter mig, jag tar med mig sovsäck och stormkök om så behövs- ifall jag bosätter mig där måste de väl märka mig någon gång...?!

Det här är verkligen något jag behöver diskutera med BUP, för det känns inte som dagis har så bra koll...!
Eller vad tycker Ni?

Efter utredningen då?

E påbörjade sin utredning i januari 2010- då med ett besök hos en kurator och sedan via remiss från kuratorn på Np-enheten för vidare utredning.

Just under utredningen så var allt väldigt intensivt, eller jag upplevde det som intensivt iallafall.
Det var utredningsmöten, som var enbart för oss föräldrar och det var testmöten där E fick träffa olika personer med olika inriktningar tex. psykolog, barnläkare, logoped & sjukgymnast- hur som helst det var intensivt med ibland flera möten i veckan.

Sen kom sommaren och då är det ändå förståligt att möten och resultat dröjer lite- så efter att ha börjat i
januari så fick jag och N, en kall dag, i september återigen träffa Barnläkaren som skulle delge oss reslutatet- samt ha en liten (minimal) genomgång av vad diagnosen innebar och vad som skulle hända nu...

Och ja, vad är det som händer nu?!

Efter den 3 september har vi varit på ett möte med en sekreterare(?)NP-enheten som berättade för oss om Vårdbidrag, LSS och information om olika pålitliga sidor på nätet att ta del av (som jag redan läst såklart!)...

Men vad händer sen?
Vad händer nu?
Inte ett dugg!
Är inte det rent ut sagt för jävligt?!

Nu har det alltså gått 3månader utan att någon hört av sig eller ens ringt tillbaka på de miljoner meddelande som jag lämnat... Nu har jag återigen kontaktat BUP (som vi ska ha nästkommande kontakt med) men det är ingen som ringer tillbaka och inga svar får jag!

Jag vill inte veta att jag kan få 2000kr av försäkringskassan i månaden utan jag vill veta hur jag på bästa sätt hjälper min son!
Jag vill veta hur de ska bemöta honom på dagis och hur jag som mamma ska bemöta honom!
Jag vill veta hur jag på bästa sätt skapar en bra tillvaro för honom!

Den enda hjälp och information jag fått är den jag själv hittat i böcker och på nätet samt den som Ni, fina bloggläsare♥, gett mig!

Är det såhär det ska vara?
Känner någon igen sig?
Hur länge fick Ni vänta med era barn?

Den här väntan och frustrationen är extremt påfrestande...och det kommer säkerligen bara bli värre...


Mötet med Rektorn

Idag när vi kom till dagis och jag skulle lämna E så möts jag av vikarier och lärarstudenter som meddelar att den ordinarie personalen är sjuka [eller iallafall några av dem] vilket gjorde att ingen dagispersonal kunde avvaras för mitt inplanerade möte- suck och självförtroende bortblåst!

Övervägde faktiskt att avboka mötet men ångrade mig och gick dit, möttes där av RektorL och SpecialpedagogU- jättegulliga damer som [faktiskt] var pålästa om E's problematik och hade, redan gjort upp en handlingsplan mm. för att utreda möjligheten till en extra resurs [resurs fick jag lära mig att det heter, jag fick även lära mig att de "baracker" som en del klasser går i kallas paviljonger...].

Det kändes lovande, det jag är lite orolig för är att de inte jobbar med "assistentrollen" längre utan det blir liksom hela hans klass som får en extra resurs som skall verka för gruppens bästa...det kändes lite flummigt och oklart vad det innebar i praktiken men det fungerade tydligen bra i andra klasser så det är ju bara att hoppas på det bästa...!

Hur som helst, så bokades nya möten in och det känns bra att ha haft en första kontakt med skolan och ändå fått svar på en hel del frågor samt att jag bad om ett möte med en Förskoleklasslärare för att det vore intressant att se vad om egentligen krävs av barnen i förskoleklassen- när jag bad om det så fick jag ett "oj, det har ingen bett om förut men självklart ordnar vi det"...
Haha, jag tror egentligen att det tyckte jag var en riktig pain-in-the-ass men de svarade på mina miljoner frågor så snällt!

Som sagt, inget direkt blev bestämt men jag tycker mötet var bra...och för varje möte växer jag lite som Mamma...för det är inte lätt att sitta där på dessa möten...själv...!

[Usch, när specialpedagogen frågade "Vem är E då?"började jag genast berätta om utredningen och hans diagnos- det slog mig senare vilken hemsk mamma jag är! E ÄR väl inte sin diagnos, självklart skulle jag beskrivit honom som den goa och glada och snälla killen han här, jag skulle ju inte beskrivit hans diagnos- det är ju precis den attityden som jag vill ska förändras i samhället, att man ska se människan bakom diagnosen och så gör inte ens jag det!]



Måste bara avsluta med en fråga- på E's skola har de inte en och samma resurs varje dag! Och heller inte samma resurs hela dagen- vad tror Ni om det?
Jag hade ju helst sett att det är samma person varje dag, hela dagen...
Det känns ju som att det inger med stabilitet och trygghet om det är samma person...eller tänker jag fel?!

Möte med Rektorn

[Skrevs idag kl.16.00]


måndag har jag bokat in ett möte med E's blivande Rektor samt hans nuvarande dagisfröken,
från början var tanken med mötet att diskutera om E ev. skulla gå kvar på dagis ytterligare 1år men det har jag nu bestämt att det ska han inte!
Jag har pratat med den barnläkare och den barnpsykolog han varit i kontakt med och det var överrens om att han bör börja skolan nu i höst, dels för att hans intelligens är såpass högt och dels för att den strukturerade tillvaron i skolan säkert kommer tilltala honom mer är dagislivet.

Dock rekommenderade Rektorn varmt att han avvaktade 1år, om det beror på kunskap eller det faktum att just E's årskull [-05] är extremt många...låter jag vara osagt!

Iallafall så kommer vi diskutera möjligheten för E att få en resursperson [heter det resurs eller assistent eller vad tusan heter det?] i skolan, en diskussion som jag är nervös inför då jag nyligen fick reda på att det är tydligen är Rektorn som fattar det beslutet helt själv och utan möjlighet till överklagan från oss föräldrar...

Är det verkligen möjligt att det kan fattas beslut inom kommunen som inte går att överklaga?!
Så sa iallafall damen på Np-enheten till mig...och när jag ifrågasatte det fick jag till svar "ja, det kan ju tyckas märkligt förstås!"

Vet någon hur det ligger till?

Jag går iallafall dit med inställningen att han ska ha assistent hela tiden han är i skolan, det behöver han och då ska han ha det!
Även om jag vet att det är svårt... Hur har Ni andra med barn i liknande situationer gjort?

Ska läsa på lite innan jag går dit och så ska jag ta med hans journal samt att jag bett dagisfröken berätta hur han fungerar på dagis [där de numera har en extra resurs]- sen får jag ta det som det kommer...

Imorgon kl.11 får Ni gärna hålla en tumme för oss, det kan jag behöva!


Samtidigt i en annan del av huset, LillaA försöker strypa Stackar Pricken!


Dagens förskolemöte

Kom till mötet i god tid idag, är det något jag hatar (men som blivit mer regel än undantag sen LillaA föddes) så är det att komma försent, för mig förknippas det med ointresse av någon anledning...

Iallafall så satt två av E's fröknar samt rektorn och väntade på mig och på bordet stod urdruckna kaffekoppar så min första tanke var såklart att nu har de suttit och pratat ihop sig- klumpen i magen växte ännu lite mer!

Sen satte vi oss ner och jag bad att få förklara min situation och mina tankegångar först, innan någon annan hann säga sin mening- kändes enklast att få börja själv utan att ha hört vad de hade att säga. Berättade om E's diagnos, vad den innebar konkret för honom (jag tycker att diagnosbarn ofta samlas ihop till en klump men diagnosbarn är ju lika olika varandra som vilka barn som helst) och hur jag uppfattade att hans lärande bör läggas upp och hur hans starka sidor kan lyftas fram på bästa sätt.
(Jag påpekade också att jag hade satt mig in i vilka lagliga rättigheter vi har samt vilka krav vi kan ställa på kommunen, vilket var ett tips från Er läsare!)

Därefter säger Rektorn att hon haft fel(!), att hon inte riktigt insett vidden av mina krav och att hon var villig att försöka tillgodose mina krav på bästa sätt ! ! !

Sen fortlöpte mötet på bästa sätt, vi diskuterade hur personalen ska gå tillväga för att hjälpa E, hur hans behov ska kunna tillgodoses samt hur de ska stärka hans redan starka sidor- dessutom ställde jag krav på att de skulle få extra resurser till E's avdelning vilket skall användas för att ta in en extra personal som ska kunna ägna mer tid åt E och pusha hans lärande- vilket också rekton gick med på ! ! !

Dessutom, också efter tips från er läsare, så bokade vi in ett uppföljningsmöte om tre veckor- där vi ska gå igenom dels hur de nya rutinerna fungerar för E och om de gjort några framsteg eller om något skall ändras.

Dessutom lyftes frågan om E's övergång till Förskoleklass (dvs. nollan), E är 5år och skall alltså till hösten byta från dagis till Förskolan- frågan vi nu måste sätta oss in i är om han ska stanna på dagis ett år till för att hinna mogna (han är även född sent på året så han är mer jämnårig med de födda året efter) eller om han ska följa med till Förskoleklassen och se hur det går...

Hur har Ni andra gjort med era barn?
(skriver mer om mina tankar kring detta i ett eget inlägg)

Men som sagt, ett jättebra möte och jättemycket av era tips och idéer var verkligen värdefulla!
TACK

Upptagen dag!

Dagen idag har verkligen varit krävande...psykiskt...!

Flertalet samtal har ringts, lagtexter har lästs (haha, "lagtexter har skrivits" höll jag på att skriva- det hade ju iofs varit underbart att skriva sina egna lagar...), anteckningsblockets sidor har fyllts och kalendern har nästintill fulltecknats...

Nu är N på firman och skriver ut de lagtexter som jag fick tips av ASADHD-pappan och skulle handla med sig något ätbart påvägen hem- om jag får gissa så kommer han inte hem förrän ganska sent...när han väl är på firman är det många som drar i honom och han blir en liten Alfons som ska-bara.

Fick prata med en jättebra kvinna på Komunen som förklarade exakt vilka krav jag kan ställa på en komunal förskola, att det finns pengar som varje rektor tilldelats som är öronmärkta för barn med specialla behov (något som E's rektor inte alls nämnt utan enbart hänvisat oss till Landstingets resurser) och hon sa även att det var en självklarthet att jag skulle få de intyg jag behövde för att miximera chansen till att få vårdbidraget som jag sökt.
Blev så glad att jag höll på att börja grina i telefonen av tacksamhet...

En sak som gör mig orolig inför mötet imorgon är att när E hämtades idag så frågade jag E's kontaktpersonal om hon skulle närvara på mötet imorgon och fick till svar "Ja, men det var väl inget speciellt mer än ett litet informationsmöte va?" - blev så paff att jag inte hann komma på något bra svar utan sa bara "Nja, lite mer än så var det väl..." och sen så kom det andra föräldrar så det blev inte mer sagt om saken...

Undra vad rektorn har sagt till E's personal- det är ju inget informationsmöte ! ! !

Dessutom har jag, sedan länge, haft en inbokad kontaktdag så den kan ju bli intressant- dessutom är det NALLEKALAS på dagis imorgon- vad nu det är...?


Rektor-problem1

...kan lika gärna börja numrera inläggen om just kontakten med E's förskolas rektor...för det verkar bli en lång följetong...tyvärr!

Pratade som sagt med E's rektor idag och hon ville återkomma ang. ett ev möte. Ringde efter det samtalet vidare till komunens ansvarig för Förskolorna och fick prata med en kvinna som hade hand om just detta (otroligt att hamna rätt direkt!) och hon sa att det finns klara direktiv för vad som kan krävas och förväntas av en komunal förskola. Hon tyckte det var konstigt att det inte var en självklarhet att få detta nedskrivet om det krävdes för E's fortsatta utveckling och förskolegång- så imorgon skulle jag ringa hennes administratör och få detta mailat till mig  och sen fick jag även numret till förskolans specialpedagog som man kan be komma ut till förskolan och spendera några dagar med E sedan utvärdera personalens arbete och ge förslag på åtgärder- varför har ingen sagt att den möjligheten finns?
Kanske för att förskolan är rädd för kritik...???
Eller för att de inte vill förändra något...???
(ja, jag vet att jag är extremt negativ och kritisk nu men såhär  känns det...!)

Väntade in i det längsta på att Rektorn skulle ringa och kl.15.50 ringde hon, med andan i halsen, och sa
-Onsdag kl15.00 är det möte- välkommen! *klick*

Så, trots dåligt bemötande så fick jag iallafall mitt möte, på onsdag kl15.00- så jag är nöjd!

Sen återstår det att se vad det mötet ger i slutändan, ska iallafall se till att komma dit väl påläst och väl förberedd!

Fortsättning följer...

Rektor-problem

Enligt barnläkaren som vi träffat behöver E individuell träning i form av enskild träning anpassade till hans invidivuella nivå samt gruppträning under individuell handledning. När jag sökte vårdbidrag så ville de såklart ha in journalkopior samt intyg från förskolan ang. vad de anser om E's förskoleschema och vad han klarar av/inte klarar av- jag kontaktade då personalen på hans avdelning som hänvisade mig till rektorn.
[Vilket från början är dåligt så de flera gånger påpekat att hans schema är tillräckligt långt och att han liksom "skärmar av sig" när han blir för trött...]

När jag kontaktade rekton för flera veckor sedan och bad om detta ville hon inte uttala sig om ett specifikt barn [vilket är lite konstigt med tanke på att jag som mamma borde ha rätt till att veta allt kring mitt barn!]- och när jag då istället bad om en skrivelse om vad förskolan har att erbjuda generellt (alltså om de kan erbjuda individuell träning för barnen mm.) så ville hon heller inte uttala sig om det ! ! !

Har man inte som förälder rätt att veta vad just deras barns förskola har att erbjuda?
Det borde man ju få reda på så man vet vilken förskola man ska välja eller hur?
Det måste väl finnas nedskrivet vad varje förskola har för inriktning?

Ringde henne idag igen och bad om ett möte, vilket hon inte visste när det skulle kunna bli- gissningsvis för att hon antingen inte vågar/vill konfronteras eller av det faktum att hon hade semester förra veckan...
Om hon återkommer under dagen som hon lovade återstår att se...förra gången tog det över två veckor...


RSS 2.0