Grrrrrrr
Ett kort besök på sjukhuset...
Jag fick en fruktansvärd värk i nedre delen av magen och i svanken- trots att det gjorde ont så jag nästan gick dubbelvikt så vandrade jag ett par gånger över hallgolvet i hopp om att det skulle släppa men efter ett tah insåg jag att jag måste nog ringa in till Sjukhuset för det kändes inte okej... Ringde in, bad om ursäkt 1000gånger för att jag störde [varför känner jag alltid som att jag stör alla hela tiden?] och den BM jag pratade med sa genast "Kom in och ta inte alltför lång tid på dej"
Med orden "ta inte alltför lång tid på dej" i minnet ringde jag N som kom och hämtade mig och LillaA, skjutsade upp mig till sjukhuset [och återigen igen för att inte "störa" sa jag till N att åka tillbaka till firman, trots protester från honom så åkte han tillbaka till jobbet] och väl inne på avdelningen körde de en CTG-kurva som såg fin ut men visade mycket sammandragningar och gjorde en gynundersökning som visade att jag börjat öppna mig, iofs bara 1½cm men det är ju trots allt bara v.34...
Enligt läkaren jag träffade är det inte så mycket att göra åt, hon frågade om jag ville bli inlagd för att få vila men det är ju i princip omöjligt [även om ordet "vila" låter som en dröm, även om det innebär en sal med hårda sjukhussängar och 3 andra blivande mammor] så efter att ha försäkrat mig om att bebisen mår bra och att den kommer klara sig fint om den föds nu så ringde jag N och han kom för att hämta mig!
Så slutet gott allting gott...
Men, vad jag kom hem till- det är en annan historia...egentligen !
[eller ett annat inlägg]
En dag utan planer...
Jag-är-så-besviken ! ! !
Det var idag jag skulle få reda på vilket datum Mini-i-Magen skulle födas- visst, det är några veckor kvar och jag fick en ny tid nästa vecka MEN jag blev ändå jättebesviken!
Kanske är det hormoner som spelar mig ett spratt men jag hade verkligen sett fram emot att kommer dit idag, kanske göra ett UL och sen få ett datum- kunna börja räkna ner... jag behöver ett slutdatum, den här graviditeten och hela hösten/vintern har varit så extremt påfrestande att jag behöver ett datum...jag behöver kryssa av dagarna i en kalender...
Men nu blev det ett nytt möte på tisdag... Suck!
Om jag ska försöka se positivt på det så är väl bra saker med det hela:
- En hel dag oplanerad
- Jag slapp ge mig ut i halkan
- Jag slapp att få vinterkräksjukan...
- Jag kan gå runt mysdress hela dagen
Och visst ska vi tänka positivt, det har Fnulan sagt!
Lite broschyrer från 50-talet?
"Spädbarnet är väl rustat för att möta andra människor och delta i gemenskapen. Därför är det viktigt att man möter spädbarnet som en medmänniska, trots att hon inte kan prata eller gå!"
Hur konstigt låter inte det?!
Jag fattar inte ens innebörden av det...?
Dessutom står det bara som ett citat på en sida och så är det en bild på ett sovande spädbarn under...
Npf-Mamman: Det går inte att kommentera på din blogg, om man inte har ett google-konto...eller så fattar inte jag hur man ska göra! Gillar din blogg massa iaf & läser den varje dag!
Bitterfitta!
tröstäter NonStop till frukost och dricker juice direkt ur förpackningen bara för att jag vet att N hatar när jag gör det...
Ringde nyss min BM för att få lite råd, hon hade minsann semester meddelade en glad telefonröst mig och välkomnade mig att ringa igen på måndag!
Ringde Rådgivningen för att få lite tips om vad jag skulle tänka på för att underlätta lite och fick råden:
- Håll ihop benen [vilket känns som ett råd jag borde fått för ca 7månader sen...]
- Det bästa är att ha minst 1½år mellan graviditeterna för då hinner kroppen återställa sig [återigen, det tipset kom ju lite för sent...]
- Gå inte i trappor [Dags att köpa enplansvilla alltså!]
- Bär inte tungt...LillaA väger 9kg
- Sitt inte på golvet eller böj dig inte...LillaA sitter ju mest på golvet
- Gå lugnt och stilla med små små steg...Haha, springa efter LillaA med små små steg- vilket skämt!
Som avslutning sa hon att smärtan kan lika gärna gå över i eftermiddag som hålla i sig flera månader efter förlossningen! Och att en del får lära sig att leva med det då det aldrig går tillbaka...
Så, tack Rådgivningen för tips och uppmuntran!
v29
Igår gick jag in i v29 med gravidmagen- det är ganska få dagar kvar nu [eller jag, 83dagar men man börjar ju se slutet...] Dessutom så kommer bebisen födas med planerat snitt i v38 så då är det ju några färre dagar ytterligare...
Känner att jag inte riktigt hänger med i den här graviditeten- man har betydligt färre MVC-besök med tredje barnet och hemma har jag inte samma tid att fokusera på magen och vad som faktiskt händer därinne...
Men nu, när det snart passerat v30- då börjar det blir verkligt!
Snart kommer det en liten bebis...och vi blir 5st i familjen!
[och nej, jag skriver inte ord som "förhoppningsvis" och "om allt går som det ska"- vi ska få en frisk fin liten bebis och vi kommer bli 5st i famljen- så det så!]
[Är det ngn som vet om den här bilder verkligen är äkta?]
Graviditet 1, 2 & 3
Gravid med E
Ålder: 22år
Född: Bf +1
Vikt före: 52kg
Viktuppgång: +32kg
Gravid med LillaA
Ålder: 27år
Född: v39+2
Vikt före: 54kg
Viktuppgång: +14kg
Gravid med Mini-i-Magen
Ålder: 28år
Född: Bf 4mars
Vikt före: 64kg [LillaA var 3månader när jag blev gravid]
Viktuppgång [v26]: -2kg [enligt BM beror det på att jag började med såpass mkt övervikt, +12kg]
Jag är mest gravid på kvällen!
den lilla foten som sparkar och den lilla handen som boxas...
Då kan jag bli tårögd över det lilla mirakel som bara hamnade i magen men som är vår magiska lilla
bebis, vår lilla, lilla Älskling...så enormt oplanerad och så enormt älskad!
Lilla Älskade Bebis- vi längtar efter dig!
Det är Du som kommer göra vår familj fullständig och det är Du som gör att vi blir fem- en hel hand och en hel familj!
♥
Aj, aj, aj.....
Ligger i soffan, sammandragningar...massa....känns inte helt okej...
Ni vet, sånadär som gör ont och som sätter-sig-i-halsen...som gör att man knappt kan andas...
Det här känns inte okej...ge mig luft!
Graviditeten som glömdes bort...
Kom precis hem från MVC, tog en ensam promenad i regnet bort till vårdcentralen, ingen N och ingen LillaA i vagnen som planerat... Kändes nästan som jag gick naken där på trottoaren när jag inte hade vagnen att skjuta på! Hade Ipoden som sällskap och om man nu kan kalla en blåsig promenad i regnväder för egentid så hade jag det- under min lilla promenad hade jag iallafall tid att reflektera över bebisen i magen, den lilla bebisen som idag är nästan 24veckor gammal- som sparkar och bråkar hela tiden, som orsakar kramper och som gör att jag knappt kan andas efter att ha sprungit upp för vår trappa här i huset!
Älskade lilla bebisen♥!
Det här är min sista graviditet, egentligen något man borde njuta mer av än vad jag haft tid med, så från och med nu ska jag varje dag ägna lite fler tankar åt den lilla bebisen och prata lite med den...
Precis så som vi gjorde när dennes syskon låg i magen, för det här är trots allt den sista- och det gör den ju alldeles speciell!
[Nu ska jag åter bege mig ut i regnet och hämta E på dagis- undra om jag lyckas lura med mig Fina-M på en promenad så hans mamma kan göra lite tavlor...Helt ärligt så är M det finaste barnet jag någonsin sett!]
Två kejsarsnitt...
Jag har blivit snittat två gånger, alltså med båda barnen- första gången pga förlossningsrädsla & andra gången pga komplikationer (jag är mycket medveten om att det finns de som är emot kejsarsnitt pga förlossningsrädsla men det är inte det inlägget handlar om så de kommentarerna hoppas jag slippa...) när jag frågade i vilken vecka det blir snitt den här gången fick jag till svar "Blir det beslutat om snitt så blir det i v36-38"
Jag trodde det alltid blev snitt den tredje gången?
Ringde till förlossningen och pratade med en BM, och samtidigt som jag gjorde mitt RUL så tittade de på hur snittena läkt och konstaterade att jag "kan föda vaginalt utan större risk för att livmodern spricker"
När jag frågade vad "större risk" innebär sa de att det är sällan en livmoder spricker helt utan man hinner alltid söva och snitta om det skulle hända men att det säkert inte händer...
Min fråga- är det någon som gjort två snitt och sen fött vaginalt den tredje gången?
Eller om Ni känner någon som gjort det...?
Jag vill gärna föda vaginalt, jag har mått kanon efter snitten och tycker det har varit fantstiska upplevelser men jag skulle ändå vilja känna känslan av en förlossning...om Ni förstår vad jag menar...dessutom är man ju mer rörlig efter en vaginal förlossning (oftast) vilket kan vara bra med tanke på att LillaA är såpass liten och så får man ju inte lyfta tungt på 6-8 veckor efter ett snitt.
Men jag vill ju heller inte ligga på förlossningen med tanken på att livmodern spricker nog snart...
Dessutom fick jag tid för samtal om hur allt ska ske i v34- härligt!
Jag vill veta NU!
Små, små sparkar av kärlek
Plockade med mig laptopen till sängen, hade tänkt kika på något webb-TVprogram men gick först den vanliga bloggrundan- och då, helt plötsligt började det småkicka i magen, små små försiktiga sparkar! Små underbara tecken på det nya livet som tar sin början i mars nästa år...
Visserligen var vi på rutinUL:et i veckan så jag vet ju att allt är bra med lill*n (som envist knep ihop benen när vi försökte kika vad det var för en liten filur) men de här småbuffarna är ändå underbara...
Vecka 20
Kroppen: Det börjar synas att du är gravid även utanpå kläderna. På vissa börjar naveln sticka ut en aning. Vissa lider av halsbränna och förstoppning, vilket är helt naturligt. Det orsakas av att musklerna runt tarmarna och magmunnen inte är lika strama som förut. Motion, rätt kost och att hoppa över kaffe och stark mat kan underlätta. Man får också lättare hål i tänderna och ibland svullet eller blödande tandkött. På de rutinmässiga barnmorskebesöken brukar man göra en del undersökningar för att följa fosterutvecklingen och för att se eventuella avvikelser i mammans hälsa.
Vid varje besök mäter man blodtrycket, kontroller barnets hjärtljud och mäter mammans mage. Vid vissa besök kontrolleras även blodvärdet, urinprov och blodsocker hos mamman. På vissa barnmorskemottagningar ordnas ett gruppmöte, där man får information om föräldraförsäkring, kosthållning, amning med mera. Man kan också prata om hur man kan lindra besvär från rygg och bäcken. Du kan till exempel få hyra ett stödbälte för att minska bäckenbesvär.
Jag: Mår i stort bra, har dock lite sammandragningar och väldigt ont av foglossning! Tycker det känns otroligt att det redan gått 20veckor, halva tiden- och LillaA ska snart bli storasyster, trots att hon då säkert inte ens hunnit fylla 1år!
