Efter utredningen då?
E påbörjade sin utredning i januari 2010- då med ett besök hos en kurator och sedan via remiss från kuratorn på Np-enheten för vidare utredning.
Just under utredningen så var allt väldigt intensivt, eller jag upplevde det som intensivt iallafall.
Det var utredningsmöten, som var enbart för oss föräldrar och det var testmöten där E fick träffa olika personer med olika inriktningar tex. psykolog, barnläkare, logoped & sjukgymnast- hur som helst det var intensivt med ibland flera möten i veckan.
Sen kom sommaren och då är det ändå förståligt att möten och resultat dröjer lite- så efter att ha börjat i
januari så fick jag och N, en kall dag, i september återigen träffa Barnläkaren som skulle delge oss reslutatet- samt ha en liten (minimal) genomgång av vad diagnosen innebar och vad som skulle hända nu...
Och ja, vad är det som händer nu?!
Efter den 3 september har vi varit på ett möte med en sekreterare(?) på NP-enheten som berättade för oss om Vårdbidrag, LSS och information om olika pålitliga sidor på nätet att ta del av (som jag redan läst såklart!)...
Men vad händer sen?
Vad händer nu?
Inte ett dugg!
Är inte det rent ut sagt för jävligt?!
Nu har det alltså gått 3månader utan att någon hört av sig eller ens ringt tillbaka på de miljoner meddelande som jag lämnat... Nu har jag återigen kontaktat BUP (som vi ska ha nästkommande kontakt med) men det är ingen som ringer tillbaka och inga svar får jag!
Jag vill inte veta att jag kan få 2000kr av försäkringskassan i månaden utan jag vill veta hur jag på bästa sätt hjälper min son!
Jag vill veta hur de ska bemöta honom på dagis och hur jag som mamma ska bemöta honom!
Jag vill veta hur jag på bästa sätt skapar en bra tillvaro för honom!
Den enda hjälp och information jag fått är den jag själv hittat i böcker och på nätet samt den som Ni, fina bloggläsare♥, gett mig!
Är det såhär det ska vara?
Känner någon igen sig?
Hur länge fick Ni vänta med era barn?
Den här väntan och frustrationen är extremt påfrestande...och det kommer säkerligen bara bli värre...
Usch, tycker det är så himla tråkigt att det känns som att så många ärenden faller mellan stolarna, eller iallafall att många upplever det som det. Resursbrister antar jag det beror på om det inte skulle röra sig om inkompentens men det hoppas jag inte, det känns läskigt.. Har hört flera andra med samma problem, att man inte får svar eller bara blir hänvisad vidare. Så skall det självklart inte vara! Jag hoppas verkligen att det ordnar sig, att du får hjälp och svar! Kram!
Men fy vad det verkar dåligt skött! Under all kritik. Jag har ju inga egna erfarenheter att bidra med, men jag hoppas att du snart får hjälp och svar på dina frågor. Stå på dig! Kram!
Tråkigt att inte få några svar. :(
Stå på dig! kram
Nej, vad tråkigt! Ni väntar fortfarande på rätt hjälp?!
Det gick rätt så snabbt för oss, utredningen började i april, i juni fick vi resultatet, och i september gick vi på föräldrakurs som dem kallar Första steget.
Autismcenter har gjort förskolebesök, och vi har varit där för att prata om sonens svårigheter och det han har lätt för.
Nästa vecka har vi en tid tillsammans med sonen och hans resurs på A-center för att lägga upp "en plan"
Mitt råd: Ring till fler personer, ring till alla personer du har ringt hittills och tjatat tills deras öron blöder! Det måste ju sättas fart nu, det är viktigt att du får den hjälp och stöd, som förälder, behöver, och att din son ska få rätt stöd också!
Många kramar!
Vi kunde bara ringa BUP, komma dit och få handledning..de har hjälpt oss MASSOR!! Vi tog en jobbig incident i taget och analyserade den, såg ett mönster och fick nya tips och synvinklar!!
Läs gärna Ross Greene "explostiva barn" då den hjälpte oss jättemycket även den!
Har du funderingar så maila gärna, kanske vi har varit med om något liknande och kan berätta hur vi gjort
[email protected]
KRAMIS och lycka till!!
