Allt har en början...
Det kom helt out of the blue för mig så jag tog det väl inte på allvar, nu i efterhand skulle jag kanske ha reagerat på det men efter att ha gått på samma förskola i flera år och aldrig hört något om detta så...ja, jag tog det iallafall inte på allvar.
Sen, på nästa utvecklingssamtal så sa personalen samma sak, bara det att nu sa de verkligen till mig på ett annat sätt- och jag tog det till mig! Han var då 3½år...
Det de sa var i princip att han blir splittrad när det är fler barn är 5st och att han inte ser ut att förstå leken samt att han gärna leker själv långa stunder.
De föreslog att jag skulle kontakta NP-enheten (NeuroPsykologiskaEnheten) vilket jag gjorde dagen därpå och fick en tid för ett första samtal med en barnkurator, detta samtal skedde utan E. Kommer ihåg att jag var hemskt nervös inför det här samtalet och att jag på morgonen ringde och bad min mamma följa med... Mesigt va?
Sen följde flera besök hos den här kuratorn både tillsammans med E och enskilda samtal för föräldrarna, oftast gick jag ensam och ibland följde Mamma med (N har sin mest intensiva period på jobbet just på sommaren, vilket var den tiden som utredningen började och E's pappa är inte en-sån-pappa-som-är-med-på-sånt).
Det var en tung tid med massa frågor, massa funderingar och massa tvivel- hur skulle det kunna vara något fel på E, på mitt barn?!
Jo, jag erkänner att många gånger kom tanken på hur kunde jag få ett barn som det var något fel på? Objektivt vet jag ju att det inte beror på föräldrarna vilka handikapp barnen får men just då kändes allt så obegripligt...
Resultatet av den första utredningen blev att en vidare utredning behövdes men det enormt positiva var att han klarade av intelligenstestet jättebra och låg långt över sin egen ålder!
Det var (är) något jag var jätteglad och stolt över (som Mamma grep jag efter varje halmstrå för att överleva) ända tills en person påpekade att även Rainman var intelligent men inte så smart...det är nog enda gången jag verkligen hatat någon [ser att jag skrev i det här inlägget att jag inte lägger energi på att hata människor men då gjorde jag faktiskt det]!
[fortsättning följer, blir för jobbigt att skriva allt i ett inlägg...och för långt...]
Den här bilden är verkligen mitt-i-prick; Såhär är det...ibland skulle E
inte ens hinna uttala "ADHD" utan att börja tänka på något annat mitt i ordet...
sv. tyvärr sov jag inte så bra under natten :( blev alldeles för få timmar oxå men jag tog igen de en stund i em =) Ja visst är bilden hemsk, men det är precis så det känns så den passade perkeft.
Läste din lilla "berättelse" i det här inlägget...måste varit svårt att få veta att ens eget barn inte är "friskt" eller hur man nu ska uttrycka det (?)...men barn med sådana diagnoser kan ge så mycket annat! Är allt annat än insatt i det där egentligen men det intresserar mig, min pojkväns syster har ett barn med autism.... Ska bli intressant att höra fortsättningen på din berättelse!
Jag ser också fram emot att få läsa vidare i din berättelse! Jag är verkligen inte insatt alls. Min bror har asperger, det är det närmsta jag har kommit denna diagnos.
Sv; Tack, ja vi är nog inte direkt ensamma...jäkla höst :(
Kram
Jo det har du väl rätt i... Det känns bara så äckligt när man har sett det själv... Det var inte lite skit i den där madrassen! :/ Men jag glömmer nog av det rätt fort om jag tänker på hur omöjligt det vore att hålla allting smuts- och dammfritt! ;)
Din blogg verkar intressant, ska definitivt titta in och läsa lite mer imorgon! :)
Kul att jag hittat till den här bloggen. Intressant läsning. Har en svåger som har aspberger...
Sv: Tack för dina kommentarer i min blogg. :-)
Tack för din fina kommentar! Vi bor i ett 60-tals hus så nedervåningen är renoverad och övervåningen präglas av panel i stort sett (usch). Vi ska nu ta oss an två rum som ska bli sovrum/uppehållsrum för gäster :-).
Autistiska barn är oftast jättegulliga, träffat på många och de är verkligen intelligenta. Gäller bara att nå fram till dem på rätt sätt även om det krävs mycket tålamod. ADHD speciellt förekommer mer än vad man tror och det är inte så lätt att komma fram till vad som orsakar det. Så det är kanske enklare att inte fundera på konstiga tankar ang. vad som gjort att de blivit som de blivit. Förekommer i alla samhällsklasser och i familjer som ej har det i generna sedan förr.
En stor KRAM till dig! Du verkar ha huvudet på skaft och jag får en bild av att du gör ett väldigt bra jobb som mamma!
Ja men visst är det roligt att baka!
Grattis till bebis i magen! Ser att den är beräknad dagen efter Manfred fyller 1 år :)
Jag läser gärna det, ska bara hitta lite tid :)
Tack, det var snällt sagt om min blogg! Jag ser fram emot att läsa fortsättningen om er son, jag har ingen vidare bra kunskap om adhd, alltid skoj (och viktigt!) att lära sig nytt.
Den sidan är toppen för te eller kaffeälskare :)
Vilken fin och bra blogg du har! Mycket bra att du tar upp ämnet ADHD och Autism på detta sätt :)
Va tråkigt att höra, men alla är vi olika. Det låter ju positivt så här i första utredningen iaf
Väl skrivet av dig tjejen. Det är nog många av oss som vet så mycket om ADHD och något som är vanligare än vi tror.
Ser fram emot fortsättningen på texten.
Tur att internet finns så att man kan googla och beställa hem en massa bra böcker. Och vilket fint halsband/armband du fick hem samtidigt.
Önskar er en fin start på veckan.
kramis
Trist att en "person" ska kunna påpeka en sak och få en att känna sig liten, ibland undrar man hur vissa tänker! Jag hatar inte, men om någon hade sagt det till mig hade nog inte hatet varit långt borta!
Ser fram emot att läsa fortsättningen!
Varma kramar till er!
