Helgen ur E's synvinkel

...nu ska jag väl inte säga att jag vet exakt hur E känner sig varje minut på dygnet men det här är iallafall mitt försök till en sammanfattning...



Vi kom fram i god tid till hotellet så vi hann bekanta oss lite med omgivningen och med hotellrummet, hann ta det lite lugnt, se på TV och göra oss iordning- sen gick vi mot festlokalen där 60 personer redan samlats.

Det syntes på E att han var spänd av förväntan och han ville verkligen gå på kalas...
Väl inne i lokalen blev han stressad och han visste inte rikigt hur han skulle bete sig när alla ville hälsa, kramas och han blev även stressad över att de flesta hängde över LillaA och skulle hålla henne osv.
 
Man såg klart och tydligt hur situationen på något sätt gled honom ur händerna, han tappade liksom den självsäkerhet som vi försökt bygga upp under dagen- han gick in i sin egna lilla värld och åter kom de ritualliknande rörelserna, han dansade och showade och levde sig verkligen in i sin Nintendo-TV-värld...

Han går in i den världen när han är otrygg, den skapar ngn typ av trygghet för honom och han känner igen den världen- den är hans och där känner han sig hemma!

För mig var det den första gången jag verkligen sett att han beter sig så, första gången jag sett hur jobbigt det var för honom och hur påverkad han blev av omgivningen- dock störde han ingen och sprang inte runt eller var ivägen så vi lät han hållas!

Sen var det dags för middagen och då gick det jättebra, han satt still, småpratade och åt jättebra (faktiskt!), det var som att då visste han vad han skulle göra, han hade en specifik uppgift att koncentrera sig på och då gick det bättre!

Sen, efter middagen, kom en trubadur och är det något som E älskar så är det musik så det var ju ett magiskt ögonblick för honom...sen ville han gå och sova så då gjorde vi det!

Idag när jag frågade honom om han haft en rolig helg sa han att han tyckte att det varit jättekul och att han ville bo på hotell igen- kanske han inte märker själv, eller upplever det som jobbigt?

På det stora hela så tycker vi att helgen med E gick bra, han skötte sig jättefint vår lilla grabb och han är ett riktigt charmtroll!

Positivt var även att jag pratade med en mamma som hade en son med samma diagnos som E, hennes son var nu 14år och hade hittat sätt att mildra sina egna symptom så för honom var sociala tillställningar inget problem längre och han klarade sig fin-fint i skolan- sånna möten inger hopp!



[Jag vet inte om det här inlägget blev för rörigt för att förstå, de här inläggen om E's diagnos är de svåraste att skriva- helt enkelt för att jag inte kommit över att han har en diagnos och för att det gör ont i hjärtat ...]

Kommentarer
Postat av: Mi

Det var inte alls något rörigt inlägg. skönt att E upplevde att helgen var bra. Ha det så gott. Förstår att det är och känns jobbigt för dig. Ha en fin kväll. Kramar!

2010-11-08 @ 19:59:23
URL: http://www.metrobloggen.se/monicaandersson
Postat av: Emma-Lou

Jag förstår en hel del av vad du beskriver, har syskon med blandade diagnoser såsom ADHD, Asperger syndrom och Tourette...



Stå på dig, det kommer att gå bra, så länge du som förälder stöttar ditt barn!



SV: yes! Skam den som ger sig! ;-)

2010-11-08 @ 22:29:49
URL: http://emmalou.myshowroom.se
Postat av: Lenaeff

Godmorgon!

Det är klart att det gör ont att ens barn har en diagnos, och jag vet inte om man "kommer över" en sån sak. Jag tror snarare att man lär sig leva med att det är så. För i varje situation som blir alltför annorlunda, alltför jobbig som vi andra inte ens tänker på hur vi gör, blir vi påminda om denna verklighet. Det är nog ett förhållningssätt man lär sig att leva efter. Närmre än så till att komma över eller acceptera att man har ett annorlinda barn kommer nog inte jag iallfall.

För det är en stor sorg, och man måste tillåta sig att sörja, inte bara "snöa in" på en massa saker att göra.

Vänliga kramar/Lena

Kram Lena

2010-11-09 @ 06:28:56
URL: http://vitavox.blogspot.com/
Postat av: marie

Hejsan!

Vilken super härlig blogg du har vill jag först säga :) Har inte hunnit läsa allt än eftersom jag "egentligen" borde studera, men det var roligare att titta in hos dig! Du verkar vara en stark insiktsfull person, det finns det ingen diagnos i världen som kan ändra!



Själv har jag också en diagnos som jag kämpar med, bipolär, vilket tar sin energi!



Nu till svaret! Som du vet så kan livet vara ihop tryckt även utan barn, så jag hann inte ens med chokladen! Mat kom hem, men resten sköts upp till imorn :)



Gokväll kram på dig!

2010-11-09 @ 22:05:50
URL: http://kanelpannkaka.blogg.se/
Postat av: Marie

SORRY!!!

Läste inte alls med ögonen!

Såg nu att det var ditt barn som hade adhd!

Hoppas du inte tog illa upp!

2010-11-09 @ 22:08:08
URL: http://kanelpannkaka.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0