Du & Jag...
I alla lägen i livet väljer jag E först av allt-
nu låter det som jag väljer E före LillaA och kommer välja honom före bebisen och det är inte
det jag menar och jag älskar dem alla exakt lika mycket, oändligt och gränslöst!...
Men Han behöver mig, och kommer att behöva mig, på ett helt annat sätt än de andra barnen...
Han behöver min kamp, han är helt beroende av att jag kämpar för honom- gör inte jag det, vem ska då göra det?
En vanlig dag så är det E som prioriteras- hans vilja och hans behov, hans träning och hans diet...han, han, han!
Ibland känns det orättvist mot LillaA.- och även mot N, vad har jag satt dem i för situation?
Vilken Mamma kan jag erbjuda LillaA och Bebisen?
Kommer de känna att jag räcker till för dem eller kommer de hamna i skymundan och leva livet efter E's vilkor?
Hur gör man för att hinna med allt?
Kan man ens hinna med allt?
Kanske hade det varit mest rättvist mot alla om det bara varit jag och E...ensamna fast tillsammans...?
Just nu är det tungt...mina dagar känns som de krymper, tiden försvinner och inget hinns med-
jag känner mig asocial, jag får ingenting gjort och jag kommer ingenstans...
♥
Kramar om!
Det är ju flera dagar sen vi såg över kaffe nu... Jag har sagt det tidigare - tycker du är en otrolig mamma som kämpar för E och tillsammans med E för att ge honom inte bara en bra start på hela skolkarusellen men också så goda personliga utvecklingsmöjligheter han nånsin kan få. Du är bäst!
Glömde signa under med min nya identitet:O /Love from Drew Barrymore ;)
En jätte stor kram på 1:a advent! hoppas du mår lite bättre idag... jag slet med dessa tankar också innan lillan kom. Känns mkt bättre nu men visst kan jag fortfarande må dåligt över att hon inte alltid får lika mkt uppmärksamhet som storebror.
KRAM
DU är helt fantastisk!
Vad fint skrivet! Jag tror att du är en fantastisk mamma! Kram!
Du satte ord på det jag känner, det jag lever i just nu.
Våran E är ett underbart litet barn med autism, och hans syskon, storasyster och lillebror kommer tyvär i skymundan känns det som... mitt hjärta värker, och jag vet inte var jag ska hitta tiden någonstans till alla tre!
Vi får kämpa vidare, trots alla mörka moln på himlen.
Kram!
(tack för att du skriver, jag hittade hit för några dagar sen och har läst allt, du ger mej kraft!)
Hej gumman...
De senaste 3 åren har twinsen fått stå åt sidan p.ga stora syster. Hon har behövt mig och det har varit hur jobbigt som helst.
Jag har missat så mycket och har mycket att jobba i kapp.
Nu känns det som om det är lilla l som får all tid, hon är liten och enkel. Förstå mig rätt:)
Jag förstår dig så väl, dina tankar och dina känslor.
Försök dock ta lite egen tid med lilla A där det bara är ni.
Så gör jag nu, trots att S är 19 så har vi en dag i veckan som är vår. Försöker göra saker en och en med twinsen.
Du är en underbar mamma som sätter sina barn främst.
KRAM
Åh, kära du. Jag förstår att det känns tungt. Men vet du. barn är kloka. Du är så medveten om riskerna så jag tror faktiskt inte du behöver oroa dig. Jag är uppväxt med en bror som har diagnoserna utvecklingsstörd, autistisk och epilepsi. det ha varit jobbigt många gånger i livet, men inte för att jag tyckt att jag hamnat i skymundan, utan för att jag älskar min bror och vill hans bästa. Barn förstår mer än man tror, bara man är tydlig. Tala om för LillaA och bebisen att du älskar dem. gör det ofta och mycket och pussa och krama, det är jag säker på att du redan gör, tala om för dem varför storbror behöver mer hjälp. de kommer att förstå det, jag lovar. JAg hoppas verkligen att du också får känna att du är världens bästa mamma för just dina barn.
Stor adventskram!
/Emelie
